En viss Tycho Brahe brukar få skulden olycksdrabbade dagar. Tycho Brahe-dagen är ett välbekant uttryck. Den dagen jag tänker berätta om, tror jag även Tychos mormor var inblandad i. Men låt mig ta det från början.
Det var en med spänning emotsedd toppmatch mellan ÖSK och IFK Eskilstuna på Eyravallen. De båda lagen låg snäppet efter serieledande Djurgården i den tabell där den slutliga segraren kvalificerade sig för Allsvenskan.
Det var en mycket regnig höstkväll, men det kom ändå så mycket folk att de fyllde de båda läktarna under tak, den gamla träläktaren och den läktare som fortfarande fick heta "Nya läktaren" fast den var 25 år gammal. Matchvärd var Gullspång Kraft med verksamhet i Örebro och med - vad jag kommer ihåg- huvudkontor i Karlstad. I motsats de flesta som köpt "matchvärdskap" hade Gullspång Kraft och dess regionchef Hans Mattson varit mycket kreativ när det gällde att utnyttja värdskapet till god reklam och PR för företaget. För att visa för koncernledningen "vad vi i Örebro är kapabla till" hade Hans bjudit koncernledningen till stan och matchen.
Den underhållning som man avsåg att bjuda publiken på före matchen var av den karaktären att den blev ganska svår att förstå om den inte beledsagades av prat och musik från högtaleriet. Just högtaleriet ´på Eyravallen var vid den här tiden, i slutet av 80-talet, inte särskilt bra ens när den fungerade som bäst. Just när publiken, Hans Mattson och koncernledningen från Karlstad skulle börja gotta sig åt muntrationerna så lade högtaleriet av. Bara delvis förvisso, för det var bara högtalarna på gamla trä som slutade fungera. De på motsatta läktaren fungerade tillfredställande,vilket är en viktig del i den här historien. Det var på gamla trä som koncernledningen satt.
Hans Mattson var alltså den som var kreativ och jag var den som gentemot honom var ansvarig för att hans arrangemang skulle kunna genomföras. Det hade kraftbolaget betalat stora pengar för. Som sagt, utan prat och musik i högtalarna var underhållningen obegriplig, vilket, helt naturligt, fick Hans Mattson att ilskna till. Han lubbade över till den andra läktaren där någon informerat honom om att jag fanns. Lita på att den utskällning jag fick var så monumental att jag blev stum. Stum därför att jag inte var någon utbildad högtaleritekniker och inte hade en aning om varför högtaleriet fungerade bra på den ena läktaren och inte på den andra. Varken förr eller senare har väl en Gullspång Kraft-chef varit så arg. Ett löfte om "pengarna tillbaka" hjälpte inte, men han lugnade sig något, förmodligen därför att flera av hans arrangemang återstod. Efter matchens slut och kanske det allra häftigaste.
Högtaleriet på den nya läktaren fungerade som jag sa, men den levererade tyvärr bara ensidig information. Här några exempel: "Bengt Thörner till sektion K"."Bengt Thörner till sektion O, "Bengt Thörner till sektion L" och så vidare till speakern räknat upp alla de sektioner som fanns. Problem, minst sagt, hade uppstått. Jag är än idag inte helt på det klara med vad som hänt, men uppenbarligen hade biljettsystemet inte funkat, det hade tryckts fler biljetter för samma sittplats. Ni inser säkert problemet för mig komma upp på en sektion och försöka få 150 personer att flytta på sig för att bereda plats för andra 150 personer som tryckte på bakom min rygg. Jag kunde naturligtvis ingenting göra utan ilade vidare till nästa sektion som behövde min assistans.
Jag blev efterhand en mycket välkänd, men impopulär figur, på läktaren och jag hörde bakom rygg utlåtanden om "jäveln i vita kepsen". Tilll sist fick jag klart för mig att förmodligen alla på läktaren, ca 1300 personer, satt på platser som andra gjorde anspråk på. Jag gav upp, jag flydde upp på ståplatsläktaren och gömde mig bland de få som stod där och trotsade regnet och försökte fatta mod inför det uppdrag som återstod - den stora evakueringsgrejen som Gullspång Kraft planerat efter matchen..
Matchen är inte så mycket att orda om. ÖSK vann med 2-1, målen gjordes av Tomas Karlén för ÖSK och Kenneth Andersson för Eskilstuna och Tommy Ståhl blev utvisad.
Den stor grejen efter matchen var ett stort pyrotekniskt arrangemang, ett så kallat gnistrande vattenfall som skulle rinna ner från rapporttavlan under det publiken lämnade arenan. Det var naturligvis symboliskt tänkt, vattenfall är viktiga för Gullspångs Krafts verksamhet.
Men, som sagt, det var ett ruskigt regnväder och Kjell Gustafsson och jag som var satta att få fyr på vattenfallet kämpade frenetiskt i blötan. Vi fick inte eld på stubinen. Jag hörde hur vissa ur den evakuerande publiken bakom min rygg skadeglatt konstaterade att " där står den där jäveln med vita kepsen". Förmodligen var dom skadeglada över att vi inte lyckades med att tända på.
Till sist lyckades vi. Det blev ett praktfullt skådespel. Men tyvärr hade alla, 4717 personer, då lämnat arenan. Kvar på gamla trä satt bara några koncerngubbar från Karlstad och en regionschef från Örebro. Tror jag.
De´ du Tycho Brahe!
Bengt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar