"Ett fotbollslag med tio Nisse Liedholm skulle var ett drömlag" sa legendariske Putte Kock en gång i tiden. Två långsamma "Lidas" på backplatserna skulle nog inte var någon dröm mer än för alla normalsnabba yttrar. Nej, jag vill istället påstå att ett handbollslag på 50-60-talen med nio Rune Åhling skulle kämpa ner vilket annat lag som helst på internationell nivå.
Rune var, förutom en rasande skicklig handbollsspelare i ÖSK:s allsvenska handbollslag och i det svenska landslaget, en obändig kraftkarl som inte såg några hinder som oöverkomliga. Han bröt till exempel ett ben högerhanden och övade med all tänkbar frenesi upp kraften och skickligheten i vänsterhanden. När högerhanden var frisk igen var Rune en fruktad skytt med såväl högern som vänstern. Sådana bagateller som handledsbrott innebar inga hinder för Rune.
Den match som jag allra bäst minns, med Rune Åhrling i huvudrollen, var en serieepilog i Idrottshuset. Vad jag kommer ihåg, hade ÖSK redan före matchen säkrat det allsvenska guldet och att intresset därför knöts till om Åhrling skulle vinna skytteligan. Han låg ganska pyrt till, men med många mål i den här slutmatchen mot Kristianstad skulle det kanske lyckas. Åhrling spelade som i trance, var uppenbart egoistisk i sitt agerande men fick också all tänkbar hjäp av sina lagkamrater. Tusan vet om han inte också fick litet assistans av kristianstadförsvaret. Det fanns liksom ingen hejd på RuneÅhrling, tala om att dominera på en idrottsarena! Om det varit idag hade han säkerligen kallats till stor dopingkontroll efter matchen. Den kontrollen hade naturligtvis renlevnadsmannen Åhrling klarat med glans. När domaren blåste slutsignal hade Rune gjort 17 (!) mål. Vilket, om jag minns rätt, räckte till skytteligaseger. I varje fall var 17 mål rekord i en match ett rekord som skulle komma att stå sig i många år.
Jag skulle tro att alla som var i Idrottshudet den söndagen och som fortfarande är i livet inte glömmer "Cirkus Åhrling" i dennes jakt på skyttesegern i handbollen Allsvenska. Det var en stor idrottsupplevelse.
Bengt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar