Idrottslivet i Kumla 1945-1950 / del 2

I speedway hade åkarna i Kumla Motorsportklubb få övermän. Evert Fransson, "Kumla-Frasse" kallad, var i det närmaste oövervinnerlig. Hans lagkamrater gick heller inte av för hackor. Sven Lindholm, Göte Brester, Rune "Rula" Larsson och några till utgjorde ett svårslaget lag, som fick namnet Indianerna. Rune "Rula" Larsson var kompis med min bror Ingemar, så jag fick tillfälle att träffa speedwayräven några gånger. "Rula" omkom dock tragiskt i en olycka i en tävling i småländska Gislaved. Jag minns att Göte Brester väldigt ofta körde omkull redan i första kurvan, men när han hade sin goda dag kunde det dröja till kurva nummer två. Ständigt rekryterades nya, fenomenala åkare till "indianreservatet". Som Pelle Sjöholm och Göte Olsson. Göte blev till och med svensk mästare Om Pelle sas det att han helst velat bli en bra fotbollsspelare, men det var nog bäst som skedde. Av vad jag sett av hans teknik på fotbollsplanen var vänsterbenssläpning en bättre sport för honom.

Det stora namnet inom friidrotten, om vi inte ska räkna gångsporten dit, var Malte Pihl. En hoppande glad frisör om vilken det sas att han var bättre som hoppare än som frisör. Hans rekord låg på nivån 1,85 i höjd och 13,10 i tresteg. Av detta drar man lätt slutsatsen att man inte gärna anlitade Malte som frisör inför högtidliga tillfällen i livet. Inför bröllopsfotograferingar och dylikt. Jag själv gjorde misstaget att anlita MaltePihl som min bröllopsfrisör. Det hårresande resultatet av hans klippning och föning låg i nivå med ungefär 1,62 i höjd. På sin höjd.