Med avsikt att göra reklam för min debutroman i deckargenren citerar jag ett avsnitt ur verket som fått namnet Ammunitionsförvaltaren med tillägget - en kriminalhistoria i bondemiljö.
" Han bestämde sig för att avvakta resultatet av besöket på Jordbrukskassan på måndagen innan han bestämde sig för hur slutscenen skulle spelas upp. Och regissören av den effektfulla slutscenen skulle vara han, Viktor Kilsmo. Han såg i andanom en klar upprättelse för allt hån och spe han utsatts för. Inte minst för hans knallröda näsa, en färg som hans chef Borman utan minsta spår av bevis påstod ha orsakats av Kilsmos alltför stora begivenhet på brända oach destillerade drycker. Sanningen var istället att den röda färgen var en följd av förfrysning på Hjälmarens is under vinterfiske. Men ingen verkade tro på den förklaringen. Han visste också att det skämtades vilt i Kumla om han färgglada kran. En historia som spritts mer än någon annan löd så här:
Kilsmo hade varit ut och cyklat upp mot Örsta Kulle tillsammans med kompisen Rune Bodin. Plötsligt hade Bodin cyklat på en sten och dammat i gatan med nosen före och avsvimmad legat kvar på gatan. Oroligt böjde sig Kilsmo ner över din kamrat, klappade honom livgivande på kinderna och sa
- Rune, Rune, hur är det, ser du mej, det är jag, Viktor?
Då öppnade Bodin sakta på ena ögat, kisade mot Kilsmo och sa
- Ja, det ser jag väl, jag är väl för helvete inte färgblind !
Eftersom ingen fanns i närheten som kunde föra dialogen vidare genom muntlig tradition, förutsatte Kilsmo att det var Bodin som var ryktespridaren. Kilsmo och Bodin var således inte längre såta vänner. Kilsmos röda näsa var en följd av ett iskallt fiskafänge på Hjälmaren. Men sant var också att Kilsmo inte var i närheten av ett medlemskap i IOGT"
Jag kanske återkommer med fler citat ur "Ammunitionsförvaltaren" med avsikten att den så småningom ska bli den kioskvältare den är värd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar