Ludvig Rasmussen har alltid varit en av mina favoriter inom kåsörskrået. Hans lugna fina berättarkonst lockar kanske inte till gapskratt men ofta ett leende i mjugg och en dos eftertänksamhet. Trots att han i söndagens radio, P1, chikanerade och raljerade över det stora fotbollsintresset i dessa EM-tider så får han behålla platsen som min favoritkåsör. Men några fler klavertramp klarar inte den positionen.
Speciellt usel var hans argumentat för åsikten att det bara är den som aktivt spelar fotboll som kan betraktas som fotbollsintresserad. Vad sägs om följande argument; "en som är litterturintresserad läser böcker, han eller hon tittar inte på när någon annan läser böcker". Utomordentligt fånigt, eller hur? Varför fortsatte han inte i samma stil och påstod att musikintresserad är bara den som hanterar ett instrument, att en teaterintresserad naturligtvis är en aktör eller aktris som uppträder på tiljan. Och för att vara intresserad av samhällsfrågor måste man vara aktiv politiker. Eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar