Vad gör klubbar och förbund för att höja statusen på och publikintresset för svensk damfotboll?
Inte mycket vad jag förstår. Jag var inne på ämnet redan i höstas då STV direktsände en allsvensk match i Stockholm. Spelarna i den matchen hade så lika matchdress att det svårligen gick att skilja på lagen. Dessutom kunde jag som TV-tittare räkna till en åskådarskara på sexton personer, som kunde ses i TV-rutan. När publiksiffran redovisades visade den sig vara över 800, så gott som samtliga på samma sida som TV-kameran. Tala om att inte ta tillvara den reklam för sporten som direktsändning ger.
I går spelades fyra matcher i Damallsvenskan som tidsmässigt kolliderade både med herrlandslagets TV-sända EM-genrep och det spännande OS-kvalet i handboll mellan Sverige och Island. Resultatet blev att de fyra matcherna samlade i snitt bara 640 åskådare och då var ändå poplaget Umeå IK i farten mot relativa grannen Sunnanå. De 565 på Behrn Arena hade kanske varit det dubbla med annan starttid. Varför inte 20.00 en härlig sommarkväll?
Studerar man sedan den allsvenska tabellen undrar man vad de styrande och klubbarna sysslar med. En mer haltande tabell än Damallsvenskans står inte att finna i svensk fotboll. Så här ser lagens antal matcher ut:
1 lag har spelat 9 matcher
7 lag har spelat 8 matcher
1 lag har spelat 7 matcher
3 lag har spelat 6 matcher
Till råga på eländet och till förfång för intresset är det ledarlagen som bara spelat 6 matcher.
Det kan tyckas vara berömvärd stolthet över sin sport att inte bry sig om konkurrens från TV-sändningar eller andra sporter, men det är lika lätt att betrakta det som dumhet.
Skärpning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar