Det var inte bara i Sverige som fotbollspubliken svek i slutet av 1980 och i stort sett hela 1990-talet. Sportens attraktionskraft var i bottenläge i hela Scandinavien på e t t lysande undantag när - norska Trondheim. Där firade popklubben Rosenborg stora publiktriumfer med siffror som övriga skandinaviska klubbar bara kunde drömma om. Otaliga var de forskningsresor med Trondheim som mål som genomfördes av representanter för såväl svenska som danska klubbar.Samtliga med målsättningen att tillägna sig och nedteckna den rosenborgska trollformeln. Och Rosenborg ställde upp och delade gärna med sig av sina erfarenheter och sitt koncept.
Sett till trenden med sjunkande intresse för allsvensk fotboll var det ingen vidare timing att välja 1989 som återkomstår för ÖSK. Om det nu kan anses möjligt att välja rätt tidpunkt. ÖSK fick också känna av att "draget från Vallen" inte på långa vägar kändes på samma sätt som under klubbens föregående allsvenska sejour.. Trots detta hade ÖSK under tiotalet år i sträck högre publiksiffror än det allsvenska snittet. Kanske det var en följd av att ÖSK nappade på möjligheten att få speciallektioner i "marknadsföring av fotbollssporten" av Rosenborg. Det skedde genom att fotbollsstyrelsen beordrade mig och Anders Rutkvist att resa till Trondheim för förkovran i ämnet. Så skedde också.
Studietiden var två dagar med full uppställning från Rosenborgs sida. Med klubbdirektören och legendariske tränaren Eggen i spetsen. Det fanns en allt annat överskuggande övertygelse i Rosenborgs koncept, nämligen "har man inte en bra produkt att sälja kan ingen marknadsföring i världen hjälpa". Den produkten ansåg Rosenborg att man hade- nämligen ett offensivt attackvilligt fotbollslag.
Publikvärvningskonceptet gick ut på att inom en radie av 8-10 mil aktivera fotbollsintresset och rikta redan befintligt fotbollsintresse mot centralorten - Trondheim- och dess elitlag Rosenborg. Detta skedde på en mängd olika sätt. Centralt var att profilera de aktiva, klubbens stjärnspelare. T ex hade en varubuss inköpts, fyllts med Rosenborgs-souvenirer och bemannad med levande fotbollsspelare. Denna buss körde i bästa Hemglass-stil runt i aktivitetsområdet och spred souvenirer och propaganda på marknadsplatser, bostadsområden och andra platser där människor fanns. Idolkartor delades ut till ungdomar, autografer skrevs och gratisbiljetter till matcherna på egna arenan Lärkendal delades ut eller skänktes som vinster i lokala lotterier.
En egen radiostation sände dagligen Rosenborg-nytt till intresseområdet. Spelare och ledare kom där till tals och man reklamerade generöst för andra klubbars arrangemang när det inte kolliderade med de egna.
Till egna matcherna inbjöds kontinuerligt ungdomslag med ledare. Klubbens "gamla lirare" glömdes aldrig bort utan inbjöds som publikdragare till matcherna. Specialpriser för familjer. Lättsam underhållning före matcherna och i matchpauserna var legio. Klubbmaskoten lanserades hårt
Rosenborg stod ofta som arrangör för familjeunderhållning och familjeaktiviteter utan koppling till matcher, allt för att profilera klubben som social och ansvarsfull och inte bara befolkad av "fotbollsnördar"
Sponsorkontrakten var utformade så att de gav företagens anställda förmåner i form av matchbiljetter och riktade arrangemang vid matcherna. De sponsrande företagen deltog i marknadsföringen av matcherna i personaltidskrifter och på interna informationstavlor.
Stora delar av Rosenborg-konceptet i kombination med resultet av den publikenkät som Svenska Fotbollförbundet lät göra kom att prägla och ligga till grund för ÖSKs marknadföring och publikaktiviteter under så gott som hela 1990-talet. Och som tur var hade vi, liksom Rosenborg, en bra produkt att sälja; ett offensivt och attackvänligt lag. Det var tyvärr inte hela fotbolls-Sverige som tyckte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar