ÖSK i Allsvenskan 2008/5

I säsongsavslutningen mellan ÖSK och Ljungskile gjorde Sebastian Henriksson i den 34e matchminuten 2-0 på frisparken från Nordin Gerzic. Precis före halvtidsvilan, i den 45e minuten ,ökade Roni Porokara på till 3-0. Under tiominutersperioden mellan de två målet hände ingenting av värde, matchen kändes i det läget ganska avslagen.

Ska sanningen fram, och det ska den, har ingenting av värde hänt i skedet mellan matchminuterna 34 och 45 i någon av de 29 övriga ÖSK-matcherna. Någon annan förklaring till denna stiltje, än att spelarna lugnt och stilla inväntar pausvilan, går inte att finna. Det var mera en tillfällighet att ett sömnigt ljungskileförsvar tillät Porokara att sätta 3-0. I övriga matcher har skedet från minut 34 utsträckts till 47 (Nordbacks straffmål i Malmö) eller längre.

Betydligt livligare går det vanligtvis till i matchskedet närmast före stiltjen. Se här:

Min 27 Sebastian Henriksson nickar in 1-1 mot Helsingborg,

Min 28 Olsen nickar in 2-0 på Porokaras charmanta passning i matchen mot Halmstads BK, Henriksson, igen,skickar in 1-0 på straff mot Sundsvall

Min 29 Malmö FF tar ledningen med 1-0 på Behrn Arena, i samma matchminut tillåts Gefle att ta ledningen

Min 30 AIK ökar på sin ledning till 2-0 på Behrn, Kalmar tiar ledningen med 1-0 på Fredrik Skans, Olsen ser till att ÖSK återtar ledningen mot IFK Göteborg, 2-1

Min 31 Sundvall kvitterar genom Mambo Mumba

Min 32 Gerzic kvitterar till 1-1 mot Sundsvall på hemmaplan och Robin Staaf ger ÖSK ledningen mot Elfsborg sedan Wiland tabbat sig.

Eja att hela matcher kunde präglas av sådan intensitet. Då skulle det allsvenska publiksnittet stiga i höjden. Sen kan man undra över denna lidnerska knäpp kring 30-minuterssnåret och det därefter närmast totala avsomnandet fram till halvtidsvilan. Nu avser den här analysen enbart de 30 (av 240) matcher där ÖSK varit ena parten. Hur det ser ut för andra lag får någon annan reda ut.