Konsten att skilja på raljans och allvar

Jag har lusläst John Alvbåges blog utan att förstå vad som upprör såväl Helsingborgs tränare Bo Nilsson som högste domarbasen Bo Karlsson. Bara hönshjärnor kan missa att den blog som kritiseras är en blandning av raljans och allvar och det är nog bara hönshjärnor som inte kan avgöra när John raljerar och när han är seriöst allvarlig.

När John skriver att "HIF kommer hit med ett mycket bra lag med gott självförtroende eftersom Helsingborgs styrelse har mutat domarna i de inledande omgångarna, vilket har gett laget full poängutdelning" och när dessa rader direkt följs av en mening som börjar med "Skämt åsido" så är raljansen så tydlig och så accentuerad att skåningar såväl som smålänningar borde förstå.

Detta Skämt åsido" följs av text där skämt mycket riktigt inte längre gäller, utan är en upprepning av den kritik som så många, inte bara drabbade IFK Göteborg, framfört mot den straffspark till HIFs fördel som Eriksson från Sigtuna utdömde och som avgjorde matchen till HIFs fördel. Alvbåge har förmodligen sett situationen i en efterhandssändning och kallar straffbedömningen " ett skämt", nej till och med "ett stort skämt" drar han till med

I det andra fallet av domarkritik är faktiskt Alvbåge mer hovsam än den stora kritikerkåren. Till och med mer hovsam än den kritiserade domaren, som ger underbetyg åt sig själv och sin egen bedömning. Domaren godkände i realtid den knuff som banade väg, rätt in i nätmaskorna, för Kristoffer Anderssons hörna, men när han studerar reprisen erkänner han att han inte borde godkänt knuffen och således inte heller målet. Vad säger då Alvbåge om det domslutet, jo " så himla farligt ruff tycker jag inte det var". Vad ska Alvbåge kritiseras för i det fallet? Att han även i det fallet inte höll med domaren?

John Alvbåge går sedan över till det raljanta igen då han skriver " Dom har en gammal rutinerad forward som har spelat i Högaborg som tydligen ska vara duktig, honom får vi se upp med".
Va, känner inte Johan Alvbåge till Henrik "Henke" Larsson? Så måste Bossarna Nilsson och Karlsson ha tänkt då de läste bloggen. För nyansskillnaderna mellan raljans och allvar förmår de uppenbarligen inte tolka.

Beteckningen "hönshjärnor" i ingressen kan med fördel bytas ut mot "konfliktsökare" eller något annat mindre förklenande.