Smultronsäsong

Den långa varianten av det ädla golfspelet lär ska vara en bra aktivitet för pensionärer eftersom utövandet kan fortsätta rätt långt upp i åldrarna. Så länge man kan gå och så länge armarna lyder.
Jag har skaffat mig en helt annan hobby som jag länge uppfattat håller långt in på ålderns höst. Hobbyn heter bärplockning och är väl ungefär lika säsongsbetonad som golfen. Bärplockningens säsonger hör samman med mognadsperioderna för i tur och ordning smultron-hallon-blåbär-lingon. Just nu är det smultronsäsongen som är aktuell och den jag ska uppehålla mig vid i denna blog.

Som sagt, jag har länge trott att jag ska kunna fortsätta att plocka de ljuvliga sommarbären många, många år än. Och det kan nog stämma, men nog känner jag att det frestar på litet mer och mer för varje ny säsong. En liten komplikation har jag erfarit i dessa första dagar av årets smultronsäsong.
Även om du som läser det här aldrig plockat smultron vet du säkert att smultron ( i motsats till till exempel lingon) plockas ett och ett. Rent praktiskt går det till så att man nyper till lätt om bäret med högra handens tumme och pekfinger, behåller bäret temporärt i den kupade handen, nyper till om ytterligare ett bär, in i den kupade handen tills den kupade handen härbärgerar cirka 10 bär. Först då är det dags att fylla på i den medhavda burken.

Men vad är det då i den rutinkedjan som frestar på och åren gör sig påminda? Jo, det är det där med att nypa till lätt mellan tummen och pekfingret för att fånga bäret. Om detta ska gå både automatiskt och snabbt så krävs en stadig hand. Inte en hand som darrar det allra minsta. Om handen darrar det allra minsta tar det längre tid att med ett lätt nyp få grepp på bäret. Det betyder i sin tur att det i år tar längre tid för mig att plocka litern full, vilken i sin tur betyder längre tid i lätt framåtlutad och krum ställning. Vilket är jobbigt och kraftödande. När man äntligen har litern full med mogna, ljuvligt doftande, smultron har man nupit till om sisådär 1200 bär, där varje nyp tagit litet längre tid än förra året.

Men det finns annat som verkar i motsatt riktning. Det finns nämligen så gott om bär att jag aldrig behöver ta det där jobbiga skuttet över till andra sidan diket för att plocka bären där. De bär som finns på lättplockade platser räcker gott och väl att fylla frysen.

Konklusionen får bli att en lätt darrande hand i förlängning ger ryggont, men i gengäld har jag råd att ge fasen i bär som kräver litet mer möda för att komma över. Så jag kan nog hålla på ytterligare några år med min litet udda hobby. Man känner ju ansvar -distriktsmästare som man är.