John Alvbåge har med all rätt hyllats för sina insatser som ÖSK-målvakt. Men John har sannerligen inte varit lika stabil i år som han framstod under förra årets höstsäsong. Själv kritiserar han sin insats i senaste hemmamatchen mot Örgryte, men det har varit fler matcher i år då han inte varit den stabila poänvinnaren till sitt lag.
Jag tycker till exempel att han fick oförtjänt högt betyg, både av Nerikes Allehanda och av fansen efter lagets 1-3-förlust mot Häcken hemma på Behrn Arena. En Alvbåge i bästa slag och med full focus på uppgiften hade aldrig gett Häckens Johan Henriksson de chanser han satte. Båda de returer som gav de två första Häckenmålet bar inte spår av normala, säkra Alvbågeingripanden. Vid det tredje målet blev han enligt egen uppfattning lurad av Henriksson, vilket må vara honom förlåtet. Med en Alvbåge i normalt slag hade ÖSK inte förlorat mot Häcken.
Hans insats mot Örgryte var, precis som han själv antyder, undermålig. Och visst har John Alvbåge precis som alla andra rätt att ha dåliga dagar på jobbet, det är litet oroande dock att misstagen kommit i ganska tät följd efter EM-uppehållet. Till "misstag" räknar jag också AIK-kvitteringen till 1-1 i den första matchen efter uppehållet. Visserligen var han chanslös på frisparken som tog i stolpens insida men när bollen därefter tog vägen mot honom visade han inte den reaktionssnabbhet som vi är vana att se från hans sida. En normal Albåge hade greppat den stolpreturen och målet hade avvärjts.
Alla vi som tycker att vi med stor rätt hyllat Alvbåge som "allsvenskans bäste målvakt" ska veta att han statistiskt bara ligger på 7:e plats bland de allsvenska målvakterna, räknat efter räddningsprocent. Och det som fjärmar Alvbåge från ledarpositionen är de sju insläppta målen mot Häcken och Örgryte, varav 5 tagbara med Alvbågemått mätt.
Låt oss hoppas att John Alvbåges fina insats i segermatchen på Olympia är inledningen till en period med målvaktinsatser i landslagsklass för "bloggaren från Torslanda"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar