Avslöjande domartillsättningar

Gemensamt för de två allsvenska finallagen, IFK Göteborg och AIK, är att de startade seriespelet svagt för att så småningom hitta stabilitet och - framförallt- de rätta matchledarna. För vad än de som har hand om domartillsättningarna säger, tyder mycket på att de båda klubbarnas lobbyister lyckats i sitt uppsåt att få de egna matcherna att ledas av de bästa domarna. De mindre lyckade resultaten för de båda klubbarna under de 10-11 första omgångarna ansågs bero på mindre bra domarinsatser.



Under den första tredjedelen av årets allsvenska förlorade Blåvitt tre av de totalt sju matcher som klubben förlorade under hela säsongen. Särskilt genant var förlusten mot lokalkonkurrenten Häcken med hela 1-4. Sin önskedomare hittade man först i den 12:e omgången i Martin Ingvarsson, som fortsättningsvis därför blev rena följetongen i matcher där IFK var ena part. I den 12e omgången vann IFK mot Gefle med 4-0 och startade där marschen mot toppen. En annan domare som fullt ut accepterades av IFK Göteborg var Stefan Johannesson. Johannesson och/eller Ingvarsson dömde tillsammans tolv matcher där IFK Göteborg var ena part.



AIK startade om möjligt säsongen ändå sämre än Göteborg. På de 11 första matcherna förlorade AIK 4. Bland annat med smått genanta 0-3 mot Helsingborg och 0-1 mot Gefle på den egna arenan. I resterande 19 matcher, då det blivit ordning på domartillsättningarna, förlorade AIK bara en enda. Om IFK tog Martin Ingvarsson till sitt hjärta så satte AIK sin lit till Jonas Eriksson, som för övrigt bor i Sigtuna, bara några mil från AIKs Råsunda. Nästan lika populära i AIK-lägret var Martin Ingvarsson och Daniel Stålhammar. Dessa tre, Eriksson, Ingvarsson och Stålhammar, ledde AIK-matcher i mer än varannan omgång.



Proffsdomarkvartetten Martin Ingvarsson, Stefan Johannesson, Daniel Stålhammar och Jonas Eriksson dömde tillsammans 37 matcher där antingen IFK Göteborg eller AIK var ena part. Naturligtvis var det därför inte lämpligt att någon av dessa fyra dömde den sista och avgörande finalmatchen mellan de två. Det blev istället Martin Hansson som i neutralitetens namn fick det uppdraget.

Märkligt att inte samma neutrala tänkande fick styra tillsättandet av huvuddomaren i finalen av Svenska Cupen igår. Nu valde man AIK-domaren Jonas Eriksson, en rättskipare som IFK Göteborg odugligförklarade redan efter premiäromgången i årets allsvenska efter att han mycket generöst skänkt Helsingborg en straffspark i matchens slutskede, en straff som betydde premiärförlust för IFK. Denne Erikssson hade inte behövt vara särskilt generös om han gett IFK Göteborg en liknande möjlighet i finalmatchen.

Jag återkommer med fler resultat av min analys av de märkliga domaruttagningarna i 2009 års Allsvenska

PS Jonas Eriksson var inte en av de fem proffsdomare som förekom i Allsvenskan 2009, men hade fått erbjudandet och avböjt. DS