De elva första lagen i den allsvenska maratontabellen har en eller flera gånger hemfört det allsvenska guldet. Det har dessutom några lag längre ner i tabellen, bland andra Åtvidabergs FF och Öster, gjort. Det är med andra ord hög tid att lag nr 12, d v s Örebro SK, sällar sig till guldgänget. Men kan det ske redan i år? Knappast!
Jag har hävdat att det allsvenska guldet inte kan vinnas av lag som saknar en målskytt som passerar 10-målsnivån under en säsong och som därutöver bidrar med ett antal målgivande assists. ÖSK saknar en sådan spelare. Ändå vill jag gärna framföra hypotesen att sådan brist på anfallskraft kan kompenseras av en näranog 100%-ig målvaktsinsats. Min hypotes bygger på att John Alvbåge förmått ha samma fokus på sin uppgift under 30 matcher som han hade under 22 matchers magnifikt målvaktsspel. Jag har tidigare redovisat Johns åtta mindre bra insatser 2009 och de poängtapp som detta betytt för egna laget och istället poängmässigt berikat motståndarna.
En hundraprocentig Alvbågeinsats under samliga 30 matcher 2009 hade gett ÖSK guldet i hård konkurrens med laget som nu vann- AIK.
Den analysen är naturligtvis en nästan utopisk konstruktion, men nog har det faktiskt hänt att gigantiska insatser av just målvakten varit räddningen när andra styrkor inte räckt till. Men- och det ska sägas- ingen målvakt i världen går igenom en hel säsongs matcher utan att svikta i en enda. Så det kravet ska vi inte ställa på John Alvbåge, men det krävs nog att antalet mediokra matcher reduceras till 3-4 för att ÖSK ska vara med i guldracet. Plus då att man hittar en ersättare för Kim Olsen.
Då kan man säga att ÖSK greppat det framgångsrecept som 2009 ledde AIK fram till guldjubel. En suveränt stabil insats av målvakten Daniel Öhrlund och en suveränt pålitlig mål-och assistproducent i Ivan Obolo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar