Sämsta starten blev nästan den bästa

Efter fyra omgångar i årets Allsvenska fanns det läge att spekulera om ÖSK någonsin startat så svagt. Nu fyra omgångar senare är det dags att leta i annalerna efter en bättre start än årets. Så snabbt kan det gå. Det ska dock sägas direkt att fem segrar på de åtta första omgångarna i n t e är är något ÖSK-rekord. Anders Uddling nämner i dagens Allehanda åren 1990 och 1991 som konkurrerande framgångsår, men han borde ha gått tilllbaka ytterligare ett antal år i den allsvenska ÖSK-historien.

1968 var ÖSK obesegrade ännu efter sju spelade omgångar. Av de sju matcherna hade man vunnit sex och spelat en oavjord. Det betyder 19 inspelade poäng med dagens 3-poängsystem, fyra poäng mer än årets ÖSK-facit efter åtta spelade omgångar. I den åttonde omgången 1968 blev det dock tvärstopp. Elfsborg vann på Eyravallen med klara 3-0, men ändå har ÖSK aldrig startat Allsvenskan starkare än 1968; sex segrar av åtta möjliga och endast en förlust.

Fortsättningen 1968 blev dock inte lika lyckosam som inledningen, men ändå hamnade ÖSK i sluttabellen på ett poängtal som bara var två poäng sämre än guldlagets, som det här året var Öster. Undrar för övrigt om inte 1968 var den jämnaste årgången någonsin i Allsvenskan. Alla de fyra medaljlagen hamnade nämligen på samma poäng, 27, med ÖSK därefter på 25. Möjligtvis med undantag för silveråret 1994 har ÖSK aldrig varit närmare det allsvenska guldet än då. Men tyvärr fick den strålande inledningen inte någon riktigt bra fortsättning. På de resterande 14 omgångarna blev det nämligen bara ytterligare fem vinster ( mot 6 på de första 7 omgångarna) och målskillnaden 15-8 på de 8 första omgångarna förbyttes till 19-27 på de resterande 14.

Mitt tips på en slutlig sjundeplats i årets Allsvenska står kvar, men jag vill gärna påminna om de ord med vilka jag kompletterat tipset - "ÖSK är det lag som har största möjligheterna att förbättra sin position". Många av de förutsättningar som jag byggde den analysen på har infriats. Inte minst att Paulinho har tillkommit men kanske mest att ÖSKs mittfältare, det må vara Gerzic, Kihlberg eller Bedoya, äntligen har insett att de kan och måste bidra till målgörandet om inte en topposition ska förbli en hägring. Wowoah försätter sig numera ytterst sällan i kniviga situationer och så länge Alvbåge inte släpper in några bollar måste jag tro att han är rätt man att hålla ÖSK kvar i toppen.