Fifflet i Helsingborg och Göteborg

Jag har fortfarande svårt att förstå varför inte Helsingborgs IF gick samma öde till mötes som ÖSK i mitten av 2000-talet, d v s att bli utkastade från den allsvenska gemenskapen. Lika märkligt att IFK Göteborg som klubb blev ostraffad efter det största ekonomiska bedrägeriet i svensk elitfotbolls historia. Jag har försökt att på olika sätt hålla de här två affärerna vid liv under åren. Nu är det dags igen och det är Aftonbladets stora allsvenska bilaga - Fotbollsbibeln- som aktualiserar frågan utan att det egentligen är tidningens mening.

*

Det är två artiklar i bilagan som genererar att de två affärerna poppar upp igen. Dels en redovisning av de allsvenska klubbarnas ekonomi dels en intervju med Mats Persson som dömdes till fängelsestraff för sin roll i bedrägerierna inom IFK Göteborg. På sidan 33 finns en redovisning av de allsvenska klubbarnas ekonomi. När det gäller Helsingborg sägs att klubben "fortfarande har ett lån till kommunen efter krisen i början av 2000 -talet". Det sägs också att klubben planerar att betala det här lånet med hjälp av en försäljning av Rasmus Jönsson.

*

Det märkliga med det här lånet är att det i begynnelsen kallades bidrag men hade lånets alla egenskaper. Den allra mest utmärkande egenskapen för ett lån som avser pengar är att det skall återbetalas. Vanligtvis regleras det i avtal mellan långivare och låntagare i vilken takt återbetalningen ska ske. Om den takten hållits av Helsingborgs IF framgår inte, men bara det faktum att det nu uppenbarligen bara återstår en liten del är bevis för att det aldrig varit någonting annat än just ett lån, som till en del återbetalats.

*

Varför är det då så viktigt att vi nu vet att den mängd pengar som överfördes från Helsingborgs Kommun till konkursmässiga Helsingborgs IF aldrig varit någonting annat än ett lån? Jo, för ett lån kan inte med en enda krona förbättra den ekonomiska ställningen. Ett negativt eget kapital förblir lika negativt hur mycket lånade pengar som än pumpas in. Det kan på sin höjd förbättra likviditeten så att hungriga och ilska fordringsägare tillfälligvis kan tämjas. Ett bidrag, däremot, har en helt annan karaktär. Det förbättrar den ekonomiska ställningen med varenda bidragskrona eftersom ingen återbetalning krävs.

*

Vad Helsingborgs Kommun, Helsingborgs IF och Svenska Fotbollförbundet med herr Thallinger i spetsen, i skön förening åstadkom, var en konstruktion som bara hade som målsättning att rädda kvar Helsingborgs IF i Allsvenskan och inte att förbättra klubbens ekonomiska status. Man avtalade om ett bidrag som skulle återbetalas.

*

När förbundsordförande Lars-Åke Lagrell pressades om turerna i Helsingborgfallet och hur HIF försäkrades en allsvensk fortsättning sa han Vi bryr oss inte om var pengarna kommer ifrån. Så svarar en person med noll kunskaper i ekonomiska frågor. En person som inte ens vet skillnaden mellan lån och bidrag.

*

IFK Göteborg genomförde det största skattebedrägeriet i elitfotbollen historia. Allt för att kunna genomföra ett spelarköp med hjälp av svenska skattebetalares pengar. Nu uppdagades det hela, tack och lov, och straff utdömdes. Klubbdirektören och klubbens kassör fick krypa in i finkan under ett antal månader. Men den stackars klubben ansågs förd bakom ljuset av de höga tjänstemännen och friades såsom varande brottsoffer. Det gick inte att föra i bevis att övriga i styrelsen kände till klubbdirektörens och klubbkassörens fifflande med skattepengar. Det var med andra ord synd om IFK Göteborg. Några sanktioner från Svenska Fotbollförbundets sida var aldrig aktuella. Ingen tror väl på att de två tjänstemännen kunde genomföra sitt listiga skattefiffel utan att styrelsen anade oråd eller hade kännedom. Det berättar i så fall om en genant oproffsig styrelse i landets populäraste fotbollsklubb. Funderade aldrig styrelsen på hur spelarköpet kunde genomföras trots att pengar saknades?

*

Av intervjun med klubbdirektören, Mats Persson, framgår att han accepterat det straff han fick, och som han nu är fri ifrån. Men hans indignation över att han och klubbkassören fick ta hela smällen är inte att ta miste på Vilket indikerar att fler var insatta i hur pengarna till spelarköpet skulle plockas fram. Har Lagrell, Thallinger med flera på förbundet några funderingar på vilka personer det i så fall skulle kunna tänkas vara?