I radioprogrammet Ring P1 förordade en representant för "den breda allmänheten" att det i Public Service-radion och televisionen bara skulle tillåtas att prata "rikssvenska". När programledaren efterfrågade ett exempel på "rikssvenska" fick han svaret "så som det pratas i Stockholm". Har ni hört på maken?
Jag erinrade mig direkt den väderpresentatör i radion som berättade om det förväntade "vederleget i melarregionen" eller hur vattenståndet i "Venern" förhöll sig i förhållande uppgifter på sjökortet. Så jag tycker nog inte det ska vara stockholmska som ska utgöra normen för rikssvenska, kanske inte heller den ädla variant av svenska språket som vi pratar här i Närke. För mig är "rikssvenska" den enkla variant där man utan tvekan hör vad vederbörande säger och menar, med glasklar artikulering i ett balanserat tempo.
Den som allra bäst svarar upp mot mina krav är en kvinnlig presentatör av nyheter i radions P1. Hon heter Viveka Ringmar och sågs en gång i tiden i ett återkommande TV-magasin från Norrköping. "Men inte kan väl det östgötska idiomet utgöra någon norm för "rikssvenska" i Public Service-media?" Så tänker ni kanske och så tänkte också jag. När jag konsulterade Googles fick jag svaret. Viveka Ringmar är inte någon norrköpingstjej utan född och uppvuxen i sörmländska Flen.
Slutsatsen blir alltså att det är folket i Flen med omnejd som bäst representerar "ärans och hjältarnas språk" - svenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar