Hon var graciös, framförallt sprang hon graciöst. Ändå föll hon som en fura strax efter hon passerat mig därute i Öknaskogen. Hon skrubbade sina knän och innan hon linkade vidare sa hon litet smått generad
"Här har jag sprungit regelbundet i tolv år utan att jag lärt mig var man kan sätta ner fötterna utan att snava".
Elljusspåret i Öknaskogen är fullt av försåtliga rötter som bringat många motionärer på fall. Det är inte de många väl synliga rötterna som är problemet utan de många försåtliga, svårupptäckta smårötter som får motionärer på fall. Jag vet inte vem som ansvarar för motionspåret i Öknaskogen, mellan Vivalla och Lundby, men vem det än är starta projekt rotutrotning i Öknaskogen så vi får ett motionspår som bygger upp kondition och inte slår sönder knän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar