Min lärare i årskurs 1-2 i Brånsta skola var Anna Andersson, mer känd som Pärlhönan. Pärlhönan var en hävert på tramporgel och på bestraffningsmetoden "klämma fingrar under bänklock". Hon var liksom Jan Björklund och Folkpartiet vän av betyg, med den stora skillnaden att Pärlhönan hade rätt enligt den tidens skollag att sätta betyg redan från årskurs 1. Björklund kämpar ju för betyg från årskurs 6.
Mina prestationer under Pärlhönans ledning betygsattes redan från det första skolåret. Betygsboken skulle därefter uppvisas för målsman, vilken vid den tiden föutsågs vara pappan i familjen. Betygsboken skulle därefter uppvisas för läraren, d v s i mitt fall Pärlhönan, med målsmans underskrift. Meningen med detta var väl att familjen skulle känna till studieresultaten och vid behov komma med tillrättavisningar och bestraffningar.
Jag kan inte erinra mig att det var några problem med att visa upp betygsboken för pappa, jag kan till och med tänka mig att han bekräftade att han "tagit del" utan att ha detaljgranskat betygstecknen i de olika ämnena. Om inte borde han ha reagerat för betyget BC i ämnet "Gymnastik med lek och idrott". BC stod nämligen för "icke godkänt". Redan i betyget efter årskurs 2 hade .ändring skett till det bättre. BC hade blivit B, d v s godkänt. Inte för jag vet i vilket grad jag blivit bättre i ämnet, men sannolikt hade hon med våld övervunnit min rädsla att göra kullerbytta.
Så Jan Björklund har nog rätt; får man veta sina brister och tillkortakommanden i ett tidigt skede så kan effektiva åtgärder sättas in tid.
I slutbetyget från årskurs 7 i Brånsta skola fick jag betyget A, vilket står för "Berömlig", men det tror jag mindre berodde på fulländat utförda kullerbyttor än på 4.60 i längdhopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar