Mitt liv som....

Efter döden lär kropp och själ gå skilda vägar. Kroppen blir åter mull. "Av jord är du kommen, jord ska..." Själen vandrar vidare (själavandringen) med lite olika destinationer. De vanligaste destinationerna är himlen och helvetet, himlen för de själar vars kropp fört ett anständigt liv här på jorden, helvetet för oss övriga.
Färdbiljetterna utfärdas på den s k domedagen

Men alternativ  till himlen och helvetet finns. Det alternativet bygger på att själavandringen inte har något slutmål, som väl himlen eller helvetet får anses vara. Under beteckningen reinkarnation lär själen kunna leva vidare i en annan levande varelses kropp. "En annan levande varelse" kan vara människa eller djur. Vilken levande varelse själen tilldelas på domedagen avgörs av levernet i den tidigare boningen. Ett syndfritt liv kan t o m ge förbättrade levnadsförhållanden medan syndfullt liv kan få en fortsättning i en kropp tillhörig en bladlus, mördarsnigel eller tusenfoting. Då gäller det bara att gilla läget och hoppas på bättre tur vid nästa flytt. Förresten vad är det säger att ett liv i kompanjonskap med en tusenfoting inte är rena lyxtillvaron.

Varför nu funderingar kring de här svåra frågorna? Jo, jag har just läst en bok av årets nobelpristagare i litteratur, kinesen Mo Yan. Boken handlar om just reinkarnation, själavandring, och hur huvudpersonens själ vandrar genom olika djurkroppar- får, tjur, gris och några till. Läs boken och jag är övertygad om att du inte kan befria dig från tankar på fortsättningen för din arma själ. Mo Yans nobelprisbelönade funderingar är tankeväckande. Blir t ex en stackmyra med reinkarnerad själ från en människa en stackmyra bland stackmyror eller går den bara och funderar på sitt tidigare liv istället för att dra sitt strå till stacken?  Mo Yan vet. Eller tror sig veta.