Sören och den vandrande pinnen

Undrar ni vart pratglade Sören tagit vägen? Det undrar nämligen jag. Det var länge sedan jag hörde hans glada stämma i Lundbyskogen. Konstigt förresten, i början undvek jag Sören därför att han med sitt prat förhindrade eller försvårade mina rekordförsök i 5 kilometer stavgång, fria stilen. Nu saknar jag honom och undrar vart han tagit vägen.

Jag har svårt att skaffa mig vetskap utan ett stort detektivarbete. Jag vet bara att han heter Sören, är pensionär och mycket intresserad av innebandy i allmänhet och Lillåns innebandylag i synnerhet. Kan det vara lagets usla inledning av seriespelet som gjort att han deppar och struntar i motionen, Jag lovar höra av mig när Sören är på banan igen.

En som är på banan i Lundbyskogen är en 82-åring från Vivalla som har ett något annorlunda motionsprogram. Han har inte presenterats sig på samma sätt som Sören men han berättar gärna att Vivalla är den lugnast platsen i stan att bo på. Han har också informerat om att han bor ensam och att han tar en wiskey varje dag. Det är kanske efter wiskeyn som han känner lugnet komma.

Men nu till hans motionsprogram. Han har mätt upp en sträcka på caa 100 meter. Hans motionspår är den sträckan tur och retur i en fart och med en stil som påminner om den vandrande pinnen. Han har nämligen så långa stavar att de tvingar honom att gå käpprak. När han återkommit till startpunkten gör han två gånger armar uppåt sträck, sätter sig i bilen och åker de cirka 500 meterna hem.

Fast nu hoppas jag att vi ska kunna samlas alla tre igen - jag, Sören och "Den vandrande pinne"!

Bengt