När TV-laget kom till Kumla

Året är 1963. IFK Kumla skall fylla 50 år och jag ingår i jubiléumskommittén. Andra i kommittén är, vad jag kommer ihåg, Gunnar Pousette, Åke Pettersson och Lydia Larsson. Gunnar Pousette är nuförtiden en hängiven ÖSK-supporter, Åke Pettersson var svensk bandymästare i ÖSK och Lydia Larsson stark kvinna inom friidrottssektionen i klubben.



En mycket uppmärksammad företeelse vid den här tiden var TV-laget i fotboll. Möjligheten att få se den tidens TV-idoler live lockade tusentals åskådare till fotbollsjippon landet runt. Och det fina var, att dåvarande TV-chefen Nils-Erik Baehrendtz godkänt att hans anställda bara fick visa upp sig på fotbollplaner landet runt, under förutsättning att nettot från evenemangen gick till ungdomsverksamhet. För att det nettot skulle bli så stort som möjligt bestämde TV-ledningen också att det inte skulle kosta arrangören mer än resa och ett mål mat efter matchen för laget. Ett garanterat lönsamt arrangemang alltså.



Men hur engagera detta oerhört fullbokade dragplåster till ett jubiléumsjippo i Kumla? Det sades allmänt att man måste ha ingångar till TV-sporten, till Bengt Bedrup och kompani, för att ha en chans. Jag erinrade mig då, att jag haft en för sina TV-produktioner hyllad person som lärare i realskolan. Hans namn var Torbjörn Axelman, producent för det över hala Europa prisade underhållningsprogrammet Kaskad. Axelman skulle kanske kunna göra en insats för sin gamla hemstad?



Jag skrev brevet till Axelman. Undrade om han kom ihåg mig från realskolan, förklarade att jag haft hans mamma, Hildegard, som klassföreståndare. Undrade om han kunde prata med Bedrup och puffa för en match för TV-laget i Kumla. Svaret kom i ett brev från TV-sporten, undertecknat av Bengt Bedrup. "Kom till Gustavsviksbadet i Örebro på söndag så får vi snacka" skrev Bedrup. Gustavsviksbadet skulle nämligen vara arrangör för SM i simning och evenemanget skulle TV-sändas med Bedrup som kommentator.



Åke Pettersson och jag träffade Bedrup på Gustavsvik. Jodå, man kom mycket gärna till Kumla med TV-laget bara vi kunde komma överens om ett datum som passade. Datumet visade sig inte vara något problem och därmed var det klart att offentligöra ett jubileumsarrangemang i Kumla som hette duga. Jo, ett villkor till fick vi uppfylla. Motståndarna fick inte vara för bra, för TV-folket var inga hävertar på fotboll och förnedring i form av utspelning och jättenederlag var inget bra för laget. Vi hade redan förutsett detta och förklarade att motståndet skulle bli litet gubbigt i form av slocknade IFK-stjärnor med någon namnkunnig förstärkning.

Förstärkningen till IFKs Slocknade Stjärnor blev Thore Skogman med ett förflutet som hyggligt bra fotbollsspelare i Hallstahammars SK. Priset för denna publikdragande förstärkning var ett par hundralappar.

Marknadsföringsmässigt arbetade vi så gentemot pressen att vi avslöjade de kända TV-namnen litet då och då, en efter en, för att hålla intresset vid liv. Unga människor idag förstår kanske inte hur stor TV:s genomslagskraft var i mediets ungdom. En nyhetsuppäsare, till exempel, kunde bli en stor idol som eftersöktes av nöjesetablissemang Sverige runt. Sådana engagemang satte dock TV-chefen P för. "Det ska inte larvas i parkerna", som han sa.

Det märkliga var att Stadshotellet, stans enda stora hotell, inte förstod värdet av den här anstormningen av TV-kändisar till stan. Kändisar som dessutom inte skulle lämna stan direkt efter match utan delta i en bankett och dessutom övernatta. Stadshotellet kunde inte lämna oss ett rabatterat pris på måltiden och övernattningen, varför budet gick till betydligt mindre fascionabla Järnvägshotellet. Här på detta litet luggslitna hotell bodde en majnatt 1963 TV-kändisar som Bengt Bedrup, Bengt Grive och Sven Lindahl med många flera. Dessutom musikern Arne "Dampan" Domnerus, som Bengt Grive förstärkt laget med.

Matchen då? Jo, det började med ett rejält arrangörsfiasko inför 2500 åskådare. När lagen presenterats under stort jubel och matchen skulle börja saknades en viktig person. Domaren!
Vi hade helt enkelt glömt bort att kalla en domare. Ofattbart men sant. I Kumla fanns vid den här tiden en allsvensk domare, Nils Nyström. Var han en av de 2500 måntro? Vi efterlyste honom via högtaleriet, men tji. Jag ringde honom till bostaden och förklarade läget. 10 minuter senare fanns Nils på plats med pipa och allt. Matchen kunde börja kraftigt försenad.

Själva matchen är inte mycket att orda om. Jag kommer inte ens ihåg hur den slutade. Behållningen för publiken var att se TV-idolerna på närhåll och i litet andra roller än de TV:n förmedlade. Behållning fick man också av Bengt Bedrups charmiga och roliga matchkommentarer som gick ut över högtalarsystemet.

Bengt Bedrup, förresten, fick efter en god natts sömn på Kumla Järnvägshotell en inbjudan till C.A. Jonssons Skofabrik, där han fick emotta ett par dojjor av märket Excellent. Direktören Jonsson överlämnade själv de eleganta skorna och förutsatte, på skoj, att Bedrup så ofta som möjligt skulle använda ordet "excellent" i sina TV-kommentarer.

Huruvida Bengt effektuerade det villkoret förtäljer inte historien.

Bengt