söndag 7 oktober 2007

Spikrakt - som på räls

Min skoltid sammanföll med den tid då det inte var några problem att få ett sommarlovsjobb. I varje fall inte om man bodde i någorlunda närhet av Svenska Skifferoljebolagets anläggning i Kvarntorp utan för Kumla. Illaluktande Kvarntorp blev också tillhållet för mig under flera somrar.Det som jag nu vill berätta händer sig en sommar då jag i vanlig ordning fått en sommarlovsanställning, men, och det var inte ovanligt, ingen hade tid att ge mig arbetsuppgifter. Jag gick därför en hel vecka och studerade hur det till ett av skifferbrotten levererats en grävmaskin modell gigantisk- men den hade levererats som byggsats. Maskinen var tysk och därför fanns en tysk ingenjör på plats för att leda monteringsarbetet.

Det var vid den här tiden fortfarande kul, tyckte vuxna, att lura arbetsovana sommarjobbare att hämta olika fingerade saker som "ögonmått" och liknande. Det kanske man gör fortfarande, vad vet jag. När jag hade gått och drällt ett par dagar och sett grävmaskinen växa fram, sa en av arbetarna till mig vid frukostrasten att " om jag vore du skulle jag ta ackordjobbet att räta rälsspik".
Inne i ett förråd stod nämligen stora bingar med krokiga stora spikar, sådana som används för att spika fast rälsen vid syllarna. Enligt arbetaren skulle dom här spikarna återanvändas, men måste då först rätas. Ackordet var dock så dåligt, fem öre per rätad spik eller så, att ingen familjeförsörjare åtog sig jobbet. Men jag kunde få jobbet och därmed få chansen, om jag var flitig att räta, tjäna mer än den vanliga tidlönen.

Jag antog uppmaningen och satt i två veckor och rätade rälsspik och höll noga reda på antalet som skulle multipliceras med 5 öre. När min arbetsperiod var över och jag skulle få min slutlön visade det sig att jag bara fick den vanliga tidlönen, ingen ackordstillägg. Man hade helt enkelt lurat mig och skrattade rått åt att jag varit så lättlurad.

De krokiga rälsspikarna som fanns bingvis i förrådet skulle bara köras till skroten. Vilket också skedde. Så raka rälsspikar hade skothandlaren aldrig tidigare sett. Inte senare heller förmodligen.

Min besvikelse var enorm, större än om jag gått bet på att hämta ett ögonmått eller en vidvinkel

Bengt

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida