Mitt förhållande till Bohuslän

Vi funderar på att hyra en stuga i Bohuslän i sommar. När ni har läst den historia jag nu ska berätta förefaller ett sådant semesterval kanske obegripligt, men trots allt är mitt förhållande till främmande makt, det vill säga Bohuslän, gott. Vi har till exempel gästat Bohuslän många gånger efter den här sorglustiga historien.

1955 gjorde jag min rekryttjänstgöring på T2 i Skövde. Jag utbildades till telegrafist. På hösten 1955 skulle vår pluton få lämna kasernen i Skövde för en månad tälttillvaro i Carpri utanför Strömstad. Vi skulle ge plats för en årgång repgubbar i Skövde. Hur vi skulle ta oss till Strömstad fick vi välja själva. Antingen i T2s bussar och lastbilar eller med egna fordon. Jag och några luckkompisar valde egna fordon, vilket var motorcyklar.

Strax innan Uddevalla började min motorcykel att bli kraftlös, hackade och lade så småningom av helt. Då var jag emellertid inne i Uddevalla och kunde lämna motorcykeln för reparation på en verkstad. Till historien hör att det var lördag eftermiddag och verkstaden skulle just till att stänga, men till nästkommande lördag skulle bågen vara reparerad. . Jag fick lifta med en av mina motorcykelkamrater resterande väg till Strömstad och, för att göra en lång historia kort, så var jag en vecka senare tillbaka vid verkstaden i Uddevalla igen. Jag hade fått lift med göteborgare som skulle hem på permis under veckoslutet. Bågen var fixad, det kostade allt vad jag hade i plånboken, men jag frågade aldrig vad det var de fixat, vad det varit som orsakat stoppet. Jag var bara nöjd att för egen maskin kunna köra norrut mot Strömstad.

Efter någon mil med min nyreparerade båge började jag märka av samma problem som en vecka tidigare i Uddevalla och helt följdriktigt lade den av helt när cirka åtta mil återstod till Capri i Strömstad. Vad hade jag att välja på? Ställa bågen efter vägkanten och ta mig tillbaka till Uddevalla var inte att tänka på. Jag hade inga pengar att till exempel ta bussen till Strömstad. Och verkstaden var stängd nu, så det var inget alternativ att ta mig tillbaka dit. Valet blev att jag fortsatte E6:an norrut till fots tillsammans med motorcykeln. Alla vet att vägen genom Bohuslän går genom en mycket kuperad terräng. Kanske vägen till och med gick mer upp och ner än idag. Så vilopauserna blev när jag kunde sitta på bågen och rulla nerför backarna. Jag har inget minne av att det var någon särskilt livlig trafik på lördagseftermiddagen och kvällen, vilket idag kan tyckas märkligt. E6:an är väl en av landet mest trafikerade leder idag. Jag hoppades förstås att jag skulle rulla eller gå förbi någon ort med en verkstad, där jag skulle kunna ställa ifrån mig cykeln och sedan hoppas på en lift till Strömstad.

Den möjligheten yppade sig inte förrän i Tanums Hede, cirka tre mil söder om Strömstad. Där var en verkstad alldeles vid vägen. Den var naturligtvis inte öppen, men där ställde jag motorcykeln för att förhoppningsvis kunna ta mig tillbaka dit på måndagen igen. Jag hade alltså gått och rullat gott och väl fem mil genom vackra Bohuslän en lördageftermiddag och kväll i augusti denna oerhört varma och vackra sommar, 1955.

Jag fick lift av en vänlig norsk familj inte bara till Strömstad utan ända ut till tältförläggningen i Capri. Jag kom tillbaka dit nästan exakt 12 timmar sedan jag lämnade verkstaden i Uddevalla. På måndagen tog jag kontakt med verkstaden i Tanums Hede och senare i veckan kunde jag hämta motorcykeln i reparerat skick och den fungerade därefter förträffligt*. Så vitt jag kan minnas. Så vänd er gärna till Tanums Hede när ni behöver reparera bilen eller motorcykeln.

Bengt

* Felet var inte att jag glömt öppna bensinkranen. Det var ett allvarligare fel, men vilket har jag glömt.