"Humla & Tovan" på Metropol

Som jag berättat om i ett tidigare inlägg bodde jag under en kort tid av mitt liv i Eskilstuna, ditlockad av stans IFK för att spela fotboll. Sejouren i "smestan" blev kortvarig, därför att jag ganska snart insåg att jag inte kunde stå ut med lagkompisar som tyckte att Västanfors var ett bättre bandylag än Örebro SK.

Nåväl, under den tid jag bodde, arbetade och tränade där hade IFK-ledningen "avdelat" en spelare att litet mer än de andra se till att jag trivdes och inte kände mig ensam på fritiden. Den spelaren hette Hans Hendén men kallades aldrig för något annat än "Humla". Varför har jag antingen glömt eller aldrig fått reda på.Han kanske var från Hummelsta? Denne "Humla" var lika gammal som jag och var en väldigt duktig sångare och gitarrist. Bättre än fotbollsspelare om jag minns rätt.

Talangen som sångare till eget gitarrackompanjemang fick han då och då tillfälle att demonstrera på en restaurang i stan som hette Metropol (vet inte om den finns kvar i dag). Denna restaurang utannonserade varje måndag en aktivitet med det något töntiga namnet "Måndagskväll i dur".. Vid ett antal måndagskväller under min tid i Eskilstuna var dessa måndagskvällar i dur reserverade för dueller av olika slag mellan de stora klubbarna i stan, IFK och City. En av dessa dueller mellan de båda antagonisterna gällde, vem som kunde bjuda på bästa scenshowen med enbart klubbmedlemmar som agerande. Denna kväll ställde IFK upp med ett oslagbart gäng, nämligen min kompis "Humla" och en ung tjej som hette Birgit Carlsson. Som grupp kallade de sig "Humla & Tovan" och mosade Citys alternativ. Citys program dominerades av målvakten Folke"Kroppen" Karlsson som framträdde med någon gammal Tjadden Hällström-monolog.

Humla & Tovan sjöng flera sånger, bland annat en hån-och spe-visa gentemot City, en visa på en välkänd melodi som jag tillsammans med Humla skrivit texten till. Som sagt, den här kvällen vann IFK en jordskredsseger på Metropol. Humla & Tovan uppträdde ytterligare flera måndagskvällar på Metropol och var mycket populära.

Hans "Humla" Hendén gjorde aldrig någon karriär inom vare sig fotbolls- eller underhållningsbranschen. Inte vad jag vet i alla fal. Tjejen Birgit, däremot, kom att bli stor stjärna med artistnamnet Towa Carsson. Hon gifte sig också sedermera med IFK-spelaren Bengt Anlert.

Det finns en fortsättning på den här historien, som kan vara värd att berättas. Under mitt först år som anställd på ÖSK-kansliet fick jag och ordföranden Åke Granath uppdraget átt besöka Västerås och därvarande IFK för att förhandla om spelaren Tomas Karlén, som Rolf Zetterlund gärna ville ha till sitt lag. Enligt förhandsinformationen fick vi veta att IFK Västerås förhandlingdelegation skulle bestå av tränaren samt klubbens ordförande Hans Hendén. Hans Hendén, tänkte jag, kan det vara gamle kompisen Humla, som jag inte träffat på 30 år?

Jomen, det var Humla. Jag kände igen honom även om det var cirka tjugo kilo mer Humla än den gång han sjöng på Metropol i Eskilstuna, men det var ändå ingen tvekan. Trodde nog att det skulle gynna förhandlingarna att jag så väl kände igen honom, så jag utbröt direkt i ett glättigt "Nämän tjänare, är det inte Humla". Han förnekade det inte man han var uppenbart inte trakterad av att hans gamla smeknamn nämndes. Naturligtvis får inte en stor ordförande med pondus och rondör kallas för något så simpelt som "Humla". Han kanske också numera var stor direktör på ASEA och såna kan ju bara inte heta "Humla"

Trots denna misslyckade inledning på förhandlingen blev vi överens i övergångsärendet. Tomas Karlén blev ÖSK-are och kom att spela 86 matcher för svartvitt. Tur att inte "Humla" satte P för den förstärkningen.

Bengt