Nordback is back!

Måste väl lämna litet synpunkter på matchen ÖSK-Degerfors i torsdags så inte alla, som inte hade möjligheter att se matchen, bara är är hänvisade till Anders Uddlings analyser. Därmed inte sagt att det inte fanns korn av sanning i dom analyserna.

Först som sist måste jag erkänna att jag kom tio minuter för sent till matchen på grund av trafikstockningar på Rudbecksgatan. Min analys tar alltså inte hänsyn till vad som hände under dessa inledande minuter. Jag såg dock Johan Bertilsson klämma in 1-0 till Degerfors direkt när jag slagit mig ner. Denne Johan Bertilsson såg jag för två år sedan i en match i Karlstad mellan Carlstad United och Västra Frölunda. Matchen gällde Svenska Cupen och Bertilsson, då 18 år, var matchens stora behållning. Jag rekommenderade då ÖSK-ledningen att ta sig en titt på grabben, men han hamnade alltså till slut i Degerfors. Men utöver målet såg jag inte mycket av Bertilssons kvalitéer. Kanske är Superettan rätt nivå för honom tills vidare.

Resten av matchen var ÖSK:s. Inte som Uddling påstår, att lagen dominerade var sin halvlek. Framförallt var det ÖSK:s tre mittfältare som överlägset vann matchen i matchen mot motsvarande lagdel i Degerfors. Trion Nordback-Gerzic-Wowoah var strålande. Jag har kritiserat Fredrik Nordbacks fjolårssäsong, men nu såg jag den "gamle" Nordback igen. Bollvinnaren och den säkre passningspelaren. Visserligen exellerade Nordback som vanligt bara i de lätta passen, men de svåra djupa passen kan han med gott samvete överlämna till Gerzic. Gerzic var mycket framgångsrik, men jag önskar att han ibland ska ta efter Nordback och alternera med ett enkelt pass ibland. Varje passning behöver inte vara avgörande. Något säger mig ändå att Nordback och Gerzic kommer att komplettera varandra på ett bra sätt. Den tredje mannen i trion, Samuel Wowoah, kan komma att visa sig vara klubbens bästa nyförvärv i år.

I Anders Uddlings matchanalys hävdas ytterbackarnas stora betydelse i ett 4-3-3- system. Med all rätt. Nog kan ÖSK-besättningen på de platserna synas vare litet klen. Därför var det speciellt roligt att se hur unge Jocke Green tog tillvara sin chans. I motsats till Uddling påstår jag att Jocke var matchens bäste ytterback. Ja, Uddling nämnde för övrigt inte hans insats överhuvudtaget. Märkligt Jag tror också fortfarande att Patrik Anttonen har möjlighet att bli den storback som ÖSK länge saknat. Och jag ser fram emot en test med anfallaren Johan Pettersson på den platsen. Mer tveksam är jag till den vänstra backplatsen. Men där hoppas jag så småningom på Moses Reed.

Min analys blir alltså, efter detta första framträdande, att mittfältet blir ÖSK starka lagdel i år. Mera tveksamt med backlinjen och anfallsformationen. Båda kamerunerna kommer säkert att bli bra tillgångar så småningom. Jag vill dock se dom några matcher till innan jag yttrar mig om deras kapacitet. Att jag inte säger mer just nu kanske beror på att jag inte lärt mig deras namn. Men så fort dom bara heter Erik och Bertil, till exempel, ska jag sätta betyg på deras kapacitet.

Slutfacit: en trevlig fotbollspremiär inför en stor publik, 1.100 personer. Men varför ska det dröja ända till den 23 februari innan vi får se laget på hemmaplan igen?

Bengt