Vad ska biskopen säga?

Min pension sänks nästa år med 4,3%. Det gäller alltså för mig, som för alla andra pensionärer, att med ljus och lykta leta besparingar som gör standardsänkningen försumbar eller näst intill försumbar. Den besparingen hittade jag i den skatt jag årligen betalar som medlem i Svenska Kyrkan. Jag skrev alltså ett brev till mitt pastorat, eller vad det heter, och förklarade att jag inte hade råd längre att vara med i gemenskapen och att jag var medveten om konsekvenserna. Jag är alltså inte längre medlem i Svenska Kyrkan.

Ungefär i samma skede inkommer meddelandet att brorsdottern Mariannes sambo Martin vunnit den stenhårda kampen om biskopsämbetet i Linköpings stift. Det innebär att de tu kommer att flytta in i biskopsgården i Linköping till sommaren och i ett mail har Marianne låtit meddela att jag och Kerstin kan räkna med en inbjudan dit under året. Hög tid att börja vässa argumenten och slipa på försvarstalet. Håller argumentet att jag även nästa år vill ha råd att se ÖSKs samtliga matcher i Allsvenskan?