Det våras för Gerzic

När man tar del av Sixten Boströms fotbollsfilosofi inser man att det våras för Nordin. Gerzic, alltså. Och inte försämras hans chanser, att ta en plats i förstauppställningen, av att Alexander Axén blir assisterande tränare. Nordic Gerzic blir därmed det första nyförvärvet på spelarsidan.

Sorgligt roligt

Ni har väl märkt att den i särklass vanligaste rubriken i Nerikes Allehanda är "Allehanda rättar". Det är väl bra att tidningen rättar till felaktigheter man tryckt, men man undrar ju litet hur det kan bli så många felaktigheter. I varje fall kom jag att tänka på ett sånt här tyrckfel som var sorgligt roligt.

En snickare på orten hade lämnat det jordiska och i dödsrunan stod det inledningsvis "Snickare Gustafsson är död. Närmast sörjande är två bräder"

Det var inte i Nerikes Allehanda. Jag vet inte om det blev någon rättelse. Jag vet inte ens om det är sant.

Bengt

Snart slut på inställd idrott

I Dalarna arbetar man för fullt med att tillverka snö på konstgjord väg i sådana massor att det ska räcka till hela 9-milasträckan mellan Sälen och Mora. I Örebro och numera många flera platser spelas fotboll på konstgräs. I Kina har man enligt uppgift kommit långt i forskningen hur man styr undan regnmoln, eller om man tömmer molnen, innan de når fram. Till, exempelvis, olympiastaden Peking inför invigningsceremonien eller då någon kines ska springa 110-meter häck final.

Det senaste är att man i dagarna presenterar en plast-is i Uppsala, som enligt uppgift redan har samma kvalitet som is gjort på fruset vatten. Isytan behöver bara poleras lite före bandy- eller hockeymatcher.

Inställda idrottsevenemang kommer snart att vara ett minne blott. Nu väntar vi bara på vindstilla förhållanden för skidskyttar och moln som skymmer solen för maratonlöparna. Men det ska väl inte vara några problem att fixa.

Bengt

Månljust

En mycket god vän till mig är bevisligen ägare av en fastighet på månen. Han är lagfaren ägare till tomt nr 245/1238. Jag har sett "lagfarten" som är daterade julafton 2005. Allt tyder väl då på att han fått "fastigheten" som en litet udda julgåva. Nog skulle jag bli litet betänksam om jag fick en tomt på månen som gåva och nogrannt ifrågasätta givarens motiv.

Själv är jag inte ens ägare till en fastighet på Tellus. Men det är väl en tidsfråga innan ÖBO tvingar på mig en.

Dagens Kronblom

" Nu har ÖSK äntligen fått en ny tränare. Det blev Boxén som jag trodde. Men är Pelle Blohm underrättad?"

Fler sporthjältar än skomakare

"Mer skomakare än folk" är titeln på en bok som handlar om Kumla på 1940-talet. Eftersom jag levde i Kumla då och inte var skomakare så ingår jag väl i gruppen "folk". För mig fanns det en grupp som var viktigare än skomakare, kanske också mer rikligt förekommande, nämligen idrottsfolket.



Jag upplevde det som att jag växte upp i Sveriges idrottsliga centrum. Vilken annan ort i Sverige kunde visa upp sådana giganter som gångaren Verner Hardmo, motorcykelesset Evert "Kumla-Frasse" Fransson och kanoncentern Gunnar "Salle" Sahlin? Ingen, tyckte jag. Ja, när det gällde Sahlin så fanns förvisso konkurrens i form av någon som hette Gunnar Nordahl och några till, men eftersom jag sett "Salle" göra fem mål i en match mot Bredvalla* så var valet av favorit lätt. När det gäller Hardmo och Fransson fanns ingen sådan konkurrens. Hardmo slog världsrekord på löpande band, ohotad som han var, då världens övriga gångande idrottsmän hade kämpat, eller kämpade, för sina liv i andra världskrigets skyttegravar. Men, det ska villigt erkännas, detta var inget förhållande som förringade Hardmos prestationer i mina ögon. Verner Hardmo var ouppnåelig.

"Kumla-Frasse" var ett fenomen. Hans framgångar på rundbana, senare kallad speedway, beskrevs som att han aldrig "fick kolstybbssprut i ansiktet", därför att han alltid låg först. Han beskrevs också som en järnman som aldrig lämnade återbud till en tävling, även om han föregående tävling brutit både lårben och revben. Jag hörde till och med talas om att man vid något tillfälle fick förankra honom på motorcykelsadeln med rep för att han skulle kunna hålla sig kvar.

Jag hade vid den här tiden oerhörda dueller med mina kusiner på Örnsrogatan i Örebro om vilken stad som var bäst i idrott- Kumla eller Örebro. Vad jag kommer ihåg stod deras idoler sig slätt mot Verner Hardmo och "Kumla-Frasse". Dom pratade om några som hette Wasberg och Sääw som spelade bandy , en fotbollsspelande Lindh och nån mer sekunda lirare. Löjligt!

Gunnar "Salle" Sahlin var en sån där kanonskytt som påstods ha gjort mål från ofantligt långt håll. För varje gång något av hans mål kom på tal, blev projektilens längd alltmer imponerande. Men här kommer ett besked från ett sanningsvittne: Ett av "Salles" mål mot Bredvalla avfyrades ungefär 60 meter från mål. Jag såg det själv. Undrar just vad Gunnar Nordahls rekord är?

Kumla fostrade vid den här tiden idrottsfenomen inom snart sagt alla förekommande sporter. Jag vill gärna återkomma och berätta om Murar-Brors grabbar, som firande sådana triumfer i såväl boxning som brottning och fotboll, om den höjd- och trestegshoppande frisören Malte Pihl och flera andra som var rikskända i hela Kumla.

Bengt

* Matchen IFK Kumla -Bredvalla slutade 12-0. Var har Bredvalla tagit vägen förresten?

Äntligen finns den - bäverskrämman!

Min käre brorson, Uppfinnaren, har slagit till. Länge har vi trott att en sådan konstruktion varit omöjlig, men nu är den en realitet. Den har klarat alla prov den satts på - med glans. Är det någon som trott att vi någonsin skulle få uppleva en fungerande Bäverskrämma. Men ni har säkert undrat.

Nu finns det en bäverskrämma.. Som ni förstår är den till för att skrämma bävrar. När den känner lukten av bäver, eller om det är värmen från blötdjuret, ger den ifrån sig ett läte, som för oss på två ben inte ter sig särskilt skräckinjagande. Men bävern flyr. Om bävern inte flyr beror det på att han eller hon är döv. Då tar den tänkande skrämman till "de blinkande ilskna ögonen" , som dock bara fungerar fullt ut i mörker. Men då, nattetid, fungerar den. Jag tror att min brorson så småningom kommer att modifiera skrämman så att den verkar även på döva bävrar dagtid. . Produktutveckling alltså.

Ni kanske tror att det här är skämt, men så är det inte. Det är produkten av ett beställningsjobb från en lantbrukare i de värmländska skogarna. Denne lantbrukare har haft enorma besvär med bävrar. Bävrar som avverkat hans skog i en omfattning som inte står Gudrun långt efter i effektivitet.

"Stormen" har lagt sig. Bävrarna är väck. Bäverskrämman har gjort sitt jobb. Den fungerade även när jag närmade mig monstret. Hur man nu ska tolka det.

Behöver ni en bäverskrämma? Hör av er i så fall, jag förmedlar kontakten.

Bengt

Dagens Kronblom

"Nu ska dom öppna luckor på Rådhuset. Är det för att det ska bli mer drag i politiken eller är det för att släppa ut Werme?"

Det olyckliga faxet

"Det är samma regler som i Allsvenskan". Så löd det korta faxmeddelandet från Svenska Fotbollförbundets Tävlingskommitté. Undertecknat av dess främste tjänsteman Anders Brulin. Faxet var ett svar på en ÖSK- fråga om reglerna för utländska spelares deltagande i UEFA-cupen. Reglerna hade ändrats sedan vi senast spelade i turneringen och vi ville vara säkra på att vi uppfattat förändringarna rätt

Vi tyckte vi fått en gynnsam lottning. Luxemburgska laget Avenir Beggen verkade inte omöjliga att komma till tals med. ÖSK hade vid det här laget flera utländska spelare i sin trupp. Miroslaw Kubisztal, Arnor Gudjohnsen, Hlynur Stefansson och Hlynur Birgisson var dessutom tongivande spelare i laget. Faxbeskedet från SvFF var kärkommet. Reglerna som gällde för Allsvenskan kände vi naturligtvis väl till och "Dala" kunde tryggt ta ut laget mot Avenir Beggen enligt samma principer som vanligt. Som i Allsvenskan.

Vi åkte ur UEFA-cupen på försmädligaste tänkbara sätt. Vi diskvalificerades därför att den tillåtna utlänningskvoten inte alls var densamma som i Allsvenskan. Skillnaden var den att i Allsvenskan godkändes tre utländska samtidigt på planen och en fjärde fick finnas i matchtruppen på 16 man. Om den den utländske spelaren på bänken skulle komma in spel fordrades att en av de andra utländska spelarna fick gå ut. Enligt UEFA-reglerna fick det finnas tre utländska spelare totalt i matchtruppen.

Det här visste inte ÖSK och inte heller Svenska Fotbollförbundets regelkommitté. Däremot höll Avenir Beggen mycket bra koll på reglerna och var inte ett uns ledsna att de förlorat dubbelkampen sportsligt. Kvar hade de protestvapnet som inte svek dem.

Efter matchen då Avenir Beggen lämnat sin protest och det stod klart att den med all sannolikhet skulle komma att godkännas, kontaktade Nerikes Allehandas reporterAnders Brulin , som återigen med enfas hävdade att ÖSK inte gjort fel, att han hade rätt i sin regeltolkning. Den intervjun stod att läsa i Nerikes Allehanda den 23 augusti 1995

ÖSK protesterade naturligtvis mot protesten, men utan resultat. ÖSK var utslaget och dömdes att förlora bortamatchen med 0-3. Varken Svenska Fotbollförbundet eller Anders Brulin tog på sig någon del av skulden, trots att bevis på den felaktiga rådgivningen fanns i fax på ÖSK-kansliet. Det ansågs, naturligvis med rätta, att ÖSK ensamma hade ansvaret att sätta sig in i de regler som gällde för deltagandet i UEFA-cupen. Det var också bara ÖSK som fick stå med skammen.

Avenir Beggens fortsatta öde i UEFA-cupen blev kortvarigt. I nästa omgång mötte man det franska storlaget Lens, som krossade luxemburgarna med sammanlagt 9-0.

Bengt

Svensson var namnet

Apropå Anders Karlssons målrekord (?) från 1988 har jag fått frågan,vem som vaktade buren de tre matcher som Anders var frånvarande. Jo, det var en yngling vid namn Lasse Svensson. Lasses facit blev två segrar och en förlust. Förlusten kom i hemmamatchen mot Åtvidaberg med matchens enda mål, ett mål som Lasse inte kunde lastas för. Det var för övrigt de enda tre matcher som Lasse Svensson gjorde i ÖSK:s A-tröja.

Bengt

Dagens Kronblom

" Om inte ÖSK snor sig på finns snart inte ens Rovlund kvar som tränarkandidat"

Strömans olyckliga exempel

Lars Ströman, ledarskribent i Nerikes Allehanda, ondgör sig med all rätt över Ericssons självsvåldiga sätt att skaffa sig ett förbättrat kassaflöde. Ericsson har bestämt att man inte kommer att betala några fakturor förrän efter 60 dagar, vad som än står som "sista betalningsdag".

Den kritiken ställer jag upp på, Lars Ströman. Men du exemplifierar med hur orimligt det vore om du ringde upp en leverantör och sa att du måste be om litet extra kritiktid. Det exemplet visar hur långt du står från verkligheten. Många, många svenskar måste göra just detta, nämligen begära få litet extra respit med betalningen. Och är begäran underbyggd med en rimlig förklaring går det i allmänhet bra. Med ränta för den utökade kredittiden.

Men Ericssons metod är förkastlig.

Bengt

Dagen Kronblom

"Du Blohm, nu går jag hem, lägger mig på soffan och drar i mig en flaska ljummet bordsvatten och väntar på EM-slutspelet. Så jag är väl en riktig svensk?"

Pelle kan bara känna lättnad - inte glädje

Tack Pelle Blohm för dina krönikor i Nerikes Allehanda. Till exempel den senaste i lördags. Jag börjar tro, att du medvetet öppnar garden och lämnar utrymme för kontringar. Ganska tacksamt, eftersom dina funderingar alltid är kontroversiella och ganska ordentligt provocerande. Vilket skillnad mot dina verbala analyser i diverse TV-studior.

Du är lättad över att Sverige klarade platsen i EM-slutspelet. Lättad men inte glad. Att du är lättad är inte svårt att förstå, eftersom det rimligtvis är viktigt för din nya expertroll i fotbollsvärlden att Sverige hjälpligt hänger med. Men glad blir du uppenbarligen inte enbart för att Sverige klarar kvalet till de stora mästerskapen. För att du ska känna någon glädje räcker det inte ens att Sverige klarar sig vidare från gruppspelet. Inte ens om man hamnat i "dödens grupp". Medaljer i någon valör ska det vara för att Pelle Blohm ska kunna glädjas. Uppenbarligen har Pelle så nära relationer med Lars Lagerbäck att han vet att denne, på kvalspelnivå så framgångsrike förbundskapten, inte har någon ambition att spela om medaljerna. Han är nöjd med att det roliga tar slut vid pass kvartsfinaler Eller som Pelle uttrycker det: "Vi svenskar är möjligen genetiskt byggda för att nöja oss med ljummet bordsvatten istället för ett högkvalitativt amarone-vin". Vem mer än Pelle Blohm liknar svenskt deltagande i EM-slutspelet vid "ljummet bordsvatten"? Men han menar förstås bara de svenskar som spelar fotboll, för inte kan du väl tillskriva t ex våra simmande världsess, Carolina Klüft, Susanne Kallur, Anja Pärsson och många andra svenska världsstjärnor, den genetiska begränsningen?

Pelle drömmer i sitt trånga Spanair-plan på hemväg från Madrid om ett svenskt lag, som likt det spanska landslaget, ska bestå av försvarspelare som " mjuka som katter behandlar bollen" och dessutom med "passningsskickliga mittfältare med teknik och fantasi". Som det spanska landslaget, alltså.

Det är bara det, Pelle, att kattmjuka passningsäkra spelare med teknik och fantasi aldrig gett Spanien några framgångar i stora mästerskap. Inte ens i jämförelse med Sverige.

Bengt

Anders fantastiska rekord

När ÖSK vann serien 1988 och spelade till sig en plats i Allsvenskan stod Anders Karlsson i målet i 23 av de 26 matcherna. I 17 av matcherna höll han nollan och i 5 släppte han in bara 1 mål. Totalt släppte han in 7 mål, ett svårslaget svenskt rekord för de de två högsta serierna

Bengt

Dala-vallen, Peter Nilsson och Fahlén

Signaturen "Kalle" har rättat mig när det gäller ÖSK:s kvalmatcher mot Mjällby, som naturligtvis spelades hösten 1984. I inlägget jag skrev, som egentligen handlade om tränaren Roy Hodgsons eventuella återkomst till ÖSK (som dessvärre inte verkar vara aktuell) dristade jag mig till att påstå, att 1984 års kvallag var en medioker årgång. Detta vill "Kalle" inte hålla med om, utan deklarerar som sin uppfattningen att, om ÖSK klarat kvalet mot Mjällby, hade man gått en rätt ljus allsvensk sejour till mötes. Men "Kalle", det blev ju sammanlagt 0-4 mot ett Mjällby, vars allsvenska saga sedan bara blev ettårig!

Det lag som spelade upp ÖSK i Allsvenskan 1988 var heller inte någon höjdarårgång, men man hade "Dala-vallen" *, Peter Nilsson och en måltjuv, Mikael Fahlén. Det är inga dåliga tillgångar när man ska gneta till sig en allsvensk plats. För ett gnetande var det med sex 0-0-matcher och totalt 9 (!) insläppta mål på 26 matcher. Men det var ett lag som förmodligen inte skulle skurit några lagrar i Allsvenskan om man inte förstärkt inför reentren i fotbollens finrum. Det var också ett till hälften nytt ÖSK som ställde upp i allsvenska nypremiären mot Halmstads BK våren1985. Då hade "Dala-vallen", Peter Nilsson och Mikael Fahlén kompletterats med Thomas Andersson, Magnus Sköldmark, Magnus Erlingmark, Pelle Blohm och Pär Millqvist.

Jag vidhåller alltså, att det var ett mediokert lag som Roy Hodgson tog till allsvenskt kval 1984. En bragd!

Bengt

* "Dala-vallen" = Lennart Sjögren-Sven Dahlkvist-Peder Ståhl-Peter Henriksson med Anders Karlsson som målvakt

Vilodag

Jag tror jag tar en vilodag idag eftersom det blev ganska sent igår när "Dalas vänner" hade träff.
Kan komma med lite skvaller från den träffen. Härliga liraren Dan Sahlin var med och berättade överlyckligt att han blivit pappa till tvillingar. Han berättade säkert också vad det var för sort, men det har jag glömt

Bengt

Snack om Roy

Idag har tre olika personer frågat mig om det är sant att Roy Hodgson blir ÖSK:s näste tränare. Varför fråga mej, jag har ingen inblick i det spelet. Men hur stor är sannolikheten att det kan bli Roy? För närvarande är Roy Finlands förbundskapten och i det just avslutade kvalspelet var han nära att för första gången någonsin ta Finland till EM-slutspel. Om han lyckats hade det varit en lika stor prestation som när han 1985 tog ett mediokert ÖSK-lag till Allsvenskt kval. Där blev det sedan som bekant tvärstopp mot Mjällby. Före forbundskaptensjobbet i Finland var Roy tränare för norska Tippeligalaget Viking Stavanger, där han hade ÖSK:aren Arvi Taaler som assisterande tränare. Kanske möts de två igen - i ÖSK. Men har ÖSK råd?

Bengt

Dagens Kronblom

"Degerfors har fått en stare som tränare. Tjo vad det blir livat i holken!"

ÖSKs meste världsmästare

100-årsjubilerande (nästa år) ÖSK har haft mängder av framgångsrika idrottsmän i sina led. Bland annat några med världmästarstatus. Rune Åhrling och Roland Mattsson som handbollsspelare och Lars-Ove Sjödin som bandyspelare. Men meste världmästaren i klubbens historia är Olle "Totten" Gustavsson med fem guldmedaljer i bandy. Dock inte som spelare utan som svenska bandylandslagets massör under fem guldturneringar.

"Totten" var, förutom massör för Svenska Bandylandslaget, allsvensk fotbollsspelare i ÖSK. Han var under 157 matcher hårdför centerhalv i ett ÖSK-försvar som mycket sällan släppte in mer än ett mål i matcherna. Följande lär "Totten" ha informerat en för dagen ny målvakt om: "Antingen kommer bollen, men då kommer ingen spelare, eller också kommer spelaren, men då kommer ingen boll". En fri motståndare m e d boll var närmast utopiskt när "Totten" var centerhake.
Enligt "Totten" själv har han aldrig varit utvisad. Däremot har han blivit portförbjuden på Idrottsparken i Norrköping. Det "straffet" utdömde Norrköpingledaren "Åby"Ericson då "Totten" behandlat IFK-stjärnan Harry Bild litet oömt. Förmodligen var det ett sådant tillfälle "då bollen kom men ingen spelare"

"Totten" är en uppskattad medlem i Lunchtolvan

"Totten" i all ära, men den främsta idrottsprestationen med ÖSK-touch gjorde Orvar Bergmark då han och det svenska fotbollslandskapet erövrade silvermedaljerna vid fotbolls-VM 1958. Orvar blev då av en enig presskår utsedd till "världens bäste högerback"

Det är inte utan att man längtar efter en "Orvar" i dagens svenska fotbollslandslag och en "Totten" i dagens ÖSK-lag.

Bengt

"Dalas vänner"

"Dalas vänner" samlas igen i morgon. Och jag får vara med. Härligt!

Fasansfullt!

Sa han verkligen så, trelleborgstränaren Conny Karlsson, när han tillfrågades hur han uppfattat kontakten med företrädare för ÖSK. "Jag fick ett förskräckligt bra intryck av föreningen", återger Nerikes Allehanda. Jag går till Bonniers Svenska Ordbok och läser: förskräckligt; fasansfullt, rysligt, anskrämligt.

Vilka var det som representerade ÖSK?

Bengt

Knockouten på fotbollsspelarna

Det var nog en närmast hopplöst uppgift vi gav oss på. Att samla minst 2000 åskådare till en division 4-match i fotboll. Men vi ville anta utmaningen och gjorde ungefär som alla som försöker sluta röka, vi informerade alla i vår omgivning om planerna. Det är ett bra sätt att sätta press på sig själv, pressen att inte ge upp.



Först valde ut matchen. Det blev IFK mot Sköllersta, något av ett lokalderby alltså. Men också med vetskapen om att i Sköllersta fanns mäktiga Lithells med många anställda, mycket korv och en vid tidpunkten mycket populär varmluftballong, Sibylla.ballongen.

Normalt samlar en seriematch i Kumla Idrottspark cirka 75 åskådare. Eftersom det här gällde ett lokalderby kunde vi nog plussa på den siffran med 25. På något sätt skulle vi nog kunna tvångsrekrytera 400 av föreningens alla ungdomar. Det gällda alltså att på något sätt locka ytterligare 1500 att en fredagkväll i maj komma till Idrottsparken. Hur mycket skulle direktreklamen riktad mot de anställda vid Lithells ge? Folk lockas definitivt av allt som är gratis. Det var viktigt att få med Lithells på idén att en korv med bröd ingick i entrépriset. Och nog borde BOB kunna ställa upp med gratisdryck till korven. Jodå, välvilligheten var stor hos de båda företagen. Lithells skulle dessutom ställa upp med en uppstigning med Sibylla-ballongen.

Till detta aktiv marknadsföring med tidningereleaser, affischer och en matchannons modell större. Men skulle det räcka för att nå betinget?

Det var då jag påminde mig en aktivitet vi hade haft i Stora Mellösa där jag ingick i en aktivtetsgrupp inom därvarande idrottsförening. En boxningsmatch i halvtidspausen. En i aktivitetsgruppen, Benny Erlandsson, var aktiv ledare i boxningsklubben Kelly i Örebro och fixade fram ett par boxare som i en provisorisk "ring" exekverade några jabbar. Det hade kommit många till Torsborgs IP i Mellösa för att denna improviserade boxningsmatch. Var en boxningsmatch den slutliga lösningen på betinget i Kumla?

Vännen Benny Erlandsson kontaktades och vilken tur vi hade. Just då var boxningssporten i behov av positiv marknadsföring och en fight inför en 2000-hövdad fotbollspublik i Kumla var attraktivt för sporten. Benny lovade oss ett par attraktiva boxare utan kostnad, men villkoret var att vi fixade en riktig boxningsring. Vi hade duktiga hantverkare i vår grupp i Kumla, så en ring som uppfyllde alla krav byggdes upp.

Boxningsmatchen blev inte vilken boxningsmatch som helst. I en ringhörnan BK Kellys Alper Gungör och i den andra då nyblivne VM-bronsmedaljören och mycket populäre Shadrach Odhiambo, en färgad lättviktare med svensk medborgarskap. En match i halvtidpausen med Benny Erlandsson som ringdomare var klar.

Det var bäddat för succé, vilket det också blev. Men också ett gigantiskt fiasko. Succé därför att det kom över 2000 åskådare och att boxningsmatchen uppfattades som en riktig match och ingen uppvisning. Vem som vann kommer jag inte ihåg.

Fiaskot då? Ja, som ni kommer ihåg skulle huvudnumret vara en fotbollsmatch mellan IFK Kumla och Sköllersta. Inför fullsatta läktare blev den första halvleken precis så usel som en fotbollsmatch i division 4 kan vara. Men så kom då halvtidpausen med boxningsmatchen som ett lämpligt avbrott i fotbollsbedrövelsen. När så fotbollsspelarna kom ut för att spela den andra halvleken hade mer än hälften av publiken lämnat Idrottsparken och avtroppningen fortsatte successivt tills det bara satt de vanliga 75 kvar óch såg avslutningen på matchen. Det måste ha varit mycket pinsamt för de stackars spelarna, som så brutalt blev påminda om att det inte var för deras skull det kommit storpublik.

Fotbollsmatchen slutade 1-1.

Vi som var ansvariga för det här arrangemanget var den valda fotbollssektion i IFK Kumla i vilken jag var ordförande åren 1983-1986. Det var inte med stolthet vi konstaterade att vi klarat betinget. Det fanns en droppe malört i glädjebägaren.

Bengt

Dagens Kronblom

" Jag hoppar av som Örebroambassadör om det inte blir ett Vinkelbodaland på Stortorget. Och jag kommer att säja att jag är från Kilsmo"

Norsk Ståhl-man

En god vän ringde och påminde om att ÖSK-veteranen Peder Ståhl under 90-talet fick ett proffsanbud från en klubb i Norge. Genast var folkhumorn framme och gav Peder artistnamnet "Metall-gutten". Detta apropå mitt upprop om en renässans för artistnmn på fotbollsspelare. Det blev inget med flytten till Norge så Metall-gutten förblev en svensk Ståhl-man.

Bengt

Livat i lunchholken!

Dags för möte med de enögda fotbollsentusiasterna i Lunchtolvan. Förutom spekulationer kring kvällens kvalmatch mellan Sverige och Lettland är jag ganska säker på att vi kommer att raljera om att Degerfors har fått en stare som tränare. Undrar hur länge den flyttfågeln får stanna? Förresten, har inte ÖSK också haft kontakt med en stare för jobbet som ny tränare. Läste att Degerfors Stahre och Väsbys Stahre, den som ÖSK har haft kontakt med, inte är släkt. Hur är det möjligt?

Bengt

Dagens Kronblom

" Det är lugnt och fridfullt i Malmö FF sen Hans Cravalli-Björkman slutade"

Slipsen, bilbältet och skorna!

Jag lyssnade på ett radioprogram som handlade om Murphys lag, som i svensk tappning blivit "lagen om alltings jävlighet". Den lagen kan passa in på motgångarna då Gullspångs Kraft var matchvärdar på Eyravallen, men jag har ett ännu bättre exempel på hur blint Murphys lag kan slå. Om jag av någon anledning ställs inför kravet att bestyrka sanningshalten i den händelsekedja jag nu ska redogöra för, får jag leta bland mängder av vittnen, varav många kanske inte ens finns kvar i jämmerdalen. Så jag ser ingen annan utväg än att ni måste tro på vad jag berättar.

Jag skulle på tjänsteresa till Umeå. Färdsättet var bil från bostaden i Stora Mellösa, flyg från Bromma Flygplats och s k flygtaxi från Umeå Flygplats till ett hotell inne i staden.

Redan i Stora Mellösa började Murphys lag att gälla. Jag fick visserligen igång bilen, men den nekade att accellerera till högre hastighet än cirka 15 kilometer i timmen. Här är det inget problem med det första vittnet- min hustru. Hon kan bekräfta. Med den farten skulle jag komma ungefär tolv timmar för sent till avgången i Bromma. Det blev ett telefonsamtal till min arbetsgivare i Örebro, som lätt som en plätt ordnade fram en ersättningsbil. Lätt därför att han var verksam i just bilbranschen. Men jag fick naturligtvis själv trassla mig in till Örebro med den svindlade hastigheten av 15 kilometer i timmen.

När det gäller det här bilbytet kan jag också skaffa fram vittne. Jag tror säkert att Sten Sääw kommer ihåg situationen. Verkar namnet bekant? Jo, Sten är bror till ÖSK-legendaren Olle, han med omväxlande skridskor och fotbollsskor på fötterna. Sten var kamrer i bilfirman.

Betydligt svårare blir det nog att leta fram nästa vittne. Det skulle i så fall vara den långtradarchaufför som såg hur jag avbröt omkörningen av hans långa fordon. Jag insåg att det var nödvändigt, eftersom sikten framåt plötsligt skymdes av motorhuven som åkt upp med en smäll. Förmodligen av luftdraget från långtradaren. Jag bromsade, girade in bakom långtradaren och stannade vid vägkanten, drog igen den förbannade huven och körde vidare. Det började nu bli litet ont om tid. Jag hade inte kommit längre än till Glanshammar.

Nästa oförutsedda stopp skedde i Lillkyrka eller så. Det var i varje fall inte många minuter efter det första stoppet. Huven blåste upp igen. Det var uppenbarligen något vajsing med låsanordningen. Det var när jag letade efter ett snöre eller något liknande i bagaget, som jag upptäckte att all sådan utrustning, som ska finnas i en bil saknades. En punktering fordrar ju en domkraft för att kunna åtgärdas och en varningstriangel måste ställas ut till varning. Ingenting av sådant gods fanns i bilen. Och - inte ens ett snöre att binda fast motorhuven med Hade jag själv på mig något som kunde offras och användas? Hängslen? Nej dom var för elastiska. Slipsen? Ja, det fick bli slipsen. Den som jag hade på mig, för det var viktigt att komma snygg och prydlig till ärendet i Umeå. Vill bara tala om att det går alldeles ypperligt att låsa en motorhuv med slips. Om nu någon tvivlade.

Jag vill gärna påpeka att den vidare färden från Lillkyrka till Bromma gick både bra och fort, för jag började komma i tidsnöd.

Nog måste väl någon medtrafikant ha sett mig där jag stod vid vägkanten och låste motorhuven med den eleganta slipsen? Träd fram i så fall!

Puh! Äntligen framme vid Bromma flygplats, men det brådskade med incheckningen. Det hade väl inte varit något problem, om jag bara kommit ur det förbannade bilbältet. Det gick bara inte att låsa upp denna djävulsanordning. I varje fall kändes det just då som en sån. Goda råd var dyra och tiden knapp. Jag fick orma mig ur bältet. Här fanns många vittnen som säkert undrade vad det var för figur som bar sig så underligt åt i sin bil. Vittnen, träd fram!

Jag hann med planet, som inte störtade, om ni tror det. Mjukt och fint landade planet på Umeå Airport Besvärligheterna var ett minne blott och flygtaxin som skulle ta mig och några till in till stan stod framkörd. Flygtaxin fungerar så att den kör till de anvisade hotellen i den ordning som chauffören bestämmer. Närmaste hotellet först, hotellet längst bort sist. Mitt hotell låg längst bort, jag var alltså sist kvar i bilen. Kvar var däremot inte mitt bagage, det hade chauffören av misstag lämpat av vid ett tidigare hotell. Vilket visste han naturligtvis inte, så han fick köra hotellrundan i omvänd ordning. Han hittade efter lång tid mitt bagage. Jag hoppas han ställer upp som vittne. Det kan han vara skyldig mig som kompensation.

Affärsuppdraget gick bra. Via radiosporten fick jag reda på att ÖSK vunnit över Filipstad i bandy med 17-0. Eller var det 17-1? Hem från Bromma körde jag utan säkerhetsbälte. Det är ännu svårare att orma sig in i ett bälte än ur. Slipsen var oljig och kasserades. Jag kom lyckligt och väl hem till Stora Mellösa, där hustru Kerstin genast konstaterade att skorna, jag hade på mig, inte var mina.

Det kan Henning Eriksson i Umeå vittna om. Det var nämligen hans skor.

Murphys Law heter lagen.

Bengt

ÖSK-minne 20 - "Hälsa Klämmen!"

Kom att tänka på, när jag skrev inlägget om artistnamn på fotbollssplare, en resa jag gjorde tillsammans med en sponsorgrupp inom ÖSK. Resan gick till Milano med en utflykt till Nisse Liedholm och hans vingård. Förutom att Nisse välvilligt guidade oss runt på gården fick vi tillfälle att äta lunch tillsammans med "Il Barone" på ett närbeläget matställe. Där överlämnade vi som gåva till Nisse en replik av Kronblomstatyn, för vi visste genom Gunnar Nordahl, att Kronblom var Nisses favorit bland seriefigurer.

Men det som gjorde att jag kom att tänka på den här resan, var vad Nisse sa när vi äntrade bussen för återfärd, nämligen "Hälsa Klämmen!"

Widorf "Klämmen" Pettersson var med i det ÖSK-lag som första gången tog steget upp i Allsvenskan. "Lidas" duster med ÖSK och speciellt "Klämmen" var tydligen av det minnesvärda slaget. Men hur hade det varit med komihåget om motståndaren bara hetat Widorf Pettersson? "Klämmen", som spelade 183 seriematcher i ÖSK-tröja, avled för några år sedan.

Bengt

Dagens Kronblom

" Om jag tycker att det spelas sämre fotboll idag än på Dala Dahlkvists tid? Ja, i varje fall av Dala Dahlkvist"

Vart fan har Pluntan tagit vägen?

Varför finns det inga Vrålis, Pluntan eller Skinnet i Allsvenskan längre? Jag menar; var har dom tagit vägen alla gamla festliga smeknamn, läs artistnamn, på spelarna. Är det kanske för skämmigt för en spelare med direktörslön att kallas Tjofsen, Skjorta eller någonting annat. Kan man inte ens längre få med orten man kommer ifrån i identifikationen?

Kan det vara så illa att Chippen är den siste spelaren i sitt slag som står ut med ett kompletterande artistnamn. En utdöende ras, eller? Så vitt jag vet finns härkomsten, spelaren hemort, med enbart om gäller att skilja två spelare med lika namn åt. Som Patrik "Bjärred" Andersson och Patrik "Långås" Andersson. Det finns säkert fler sådana exempel. Förr var tilläggsnamn som Nacka, Tumba, Knivsta bra information för publiken och bra PR för orterna. Och bra för fotbollen.

Ta till exempel IFK Norrköping, som enligt en kronblomsk pratbubbla alltid haft så roliga namn på sina spelare.
Som Bajdoff, Mulle, Masse, Julle, Skinnet, Smälla, Bian med flera. Men säg en spelare i dagens Norrköping med artistnamn! Kunde väl tro det, det finns nämligen ingen.

Eller Degerfors med sina festliga namn på målvakterna. För länge sedan ska jag tillägga. Skjorta, Sippa och Osten. Vad hade herrar Bergström, Tinglöf och Pettersson varit utan sina artistnamn? Förvisso fortfarande duktiga målväktare, men inte på långa vägar lika folkkära. I dag finns inte ens Mål-Otto kvar i brukslaget.

Och vilka har tagit vid i ÖSK efter Klämmen, Garage, Totten, Katten och Pajen? Jo, Larsen, Hallilovic, Nordback, Samuelsson och Anttonen. Inte ett artistnamn så långt ögat når.

Jag tycker det är lite signifikativt för det här förhållandet när Bajen-klacken skanderar "Alla heter Glenn i Göteborg"

Inte heller de festliga namnen på klubbar är särskilt aktuella längre. Men dom är ändå inte lika utrangerade som de festliga spelarnamnen. Fortarande kan vi läsa om Gnaget, Makrillarna, Laxarna, Järnkaminerna, men mer frekvent är ändå fantasilösa namn som Blåvitt, Iff-iff och Blåränderna. Men Hammarby har förstått att deras Bajen är värt att odla som ett kvalitetsbegrepp och något som borgar för festlig underhållning. Om än ibland med mindre trevliga publikreaktioner. Vet ni förresten vad Snoka är för lag?

Jag är av den uppfattningen, att det är tränarena som sätter P för festliga spelarnamn. Här är det allvar, här ska det inte vara något skämt och nojs! Rätta mig om jag har fel!

Ge oss några hederliga Tjotta, Fölet eller Lufsen tillbaka! För att inte tala om Pluntan. Och Vrålis. Och Gliet. Och Kvarts-hambo. Och varför inte Hinken?

Bengt

ÖSK-minne 19- Kronblom felvänd

Det var inte alls meningen att Kronblom i statyform skulle stå vänd in mot planen. Han skulle vara vänd mot de ankommande publikskarorna från Rudbecksgatan och angränsande gator. Levnadskonstnären från Vinkelboda skulle ha en välkomnande funktion, inte en roll som gratisåskådare från sin upphöjda position. Felet har aldrig blivit korrigerat.



Kronblom i trä är förankrad i sockeln genom två järnrör som finns monterade under figurens fötter. För dessa järnrör finns två motsvarande hål i sockeln. Hålen passar både om man vänder gubben med näsan in mot planen som ut mot ankommande publik. Själva arbetet med att lyfta Kronblom och förena honom med statysockeln gjordes av ett arbetslag och en lyftkran natten innan den officiella invigningen. Förmodligen hade inte instruktionerna gått fram när det gällde vartåt Kronbloms näsa skulle peka, så arbetslaget tog ett eget initiativ. Eftersom man tog fel alternativ har Kronblom, "symbolen för ett folkligt fotbollsintresse" fått se hundratals fotbollsmatcher på anrika Eyravallen och nya Behrn Arena alldeles gratis. Det blev kanske rätt ändå. Man kan ju inte ha en symbol för folkligt fotbollsintresse som vänder sig från matcherna.

Invigningsfestligheten blev en trevlig tillställning. En grupp duktiga folkdansare från Västergötland dansade bort täckelset på ett charmigt sätt. Landshövding Elvy Ohlsson förrättade invigningen inför tusentals åskådare, bland vilka fanns "kronblomdiggarna" Gunnar Nordahl och Orvar Bergmark. Och Kronbloms andlige fader, Gunnar Persson, förstås. Orvar var förresten i hög grad medverkande i statyprojektet. Han fixade genom sina kontakter i Svenska Fotbollförbundet de slantar som behövdes för att finansiera det hela.

Statyn gjordes av träkonstnärerna Sven-Göran och Sören Niklasson från Hova och fraktades liggande på rygg - fattas bara annat- på en lastbil från verkstaden i Hova till Örebro. Hela tillblivelsen , från de första ohyvlade bräderna i Hova till invigningen 1988, har videodokumenterats av Curt Åkesson, far till TV-kändisen Claes Runheim.

Nästa år fyller ÖSK 100 år och Kronblomstatyn 20.

Bengt

Dagens Kronblom

" På Arbetsförmedlingen säger dom att jag måste flytta ända till Jokkmokk för att inte få ett jobb"

Min vårdnadsbidragskalkyl

Kristdemokraten Göran Wall skriver i en insändare i dagens Nerikes Allehanda att "man behöver inte vara mattegeni för att förstå att vårdnadsbidrag blir billigare för oss skattebetalare".

Eftersom jag inte hör till kategorin "mattegeni" kan jag väl pröva att göra en ekonomisk kalkyl för att testa Walls tvärsäkra påstående. Jag tar exemplet att -
-en förälder avstår från en arbetsinkomst på 120.000 kronor för att vara hemma hos sitt barn istället för att lämna telningen till förskolan. Därmed mister familjen en nettointäkt på 86.000 ( 120.000 ./. skatt 36.000) men får i gengäld ett vårdnadsbidrag från kommunen på 36.000, plus att en dagiskostnad på cirka 18.000* ryker. Totalt blir det en inkomstminskning för familjen på 30.000. På ett år. 2500 per månad. Netto.

Vad betyder det då för stat o kommun? För det första går man miste om en skatteintäkt på 36.000. Dessutom går man miste om bidraget till verksamheten i form av dagisavgiften 18.000. Som om inte det vore nog ska man punga ut med ett vårdnadsbidrag på 36.000 kronor. Totalt förlorar det allmänna 90.000 på att en enda vårdnadshavare väljer att ge upp en arbetsinkomst för att istället inkassera ett vårdnadsbidrag.

I vilket läge vinner då endera parten på alternativet vårdnadsbidrg? Jo, en vinnare utkristalliseras lätt, nämligen den som haft råd att vara hemma hos sitt barn utan vårdnadsbidrag. Nu får denna person ett tillskott på 36.000 kronor utan att göra minsta uppoffring. Stat och kommun kommer aldrig göra annat än ekonomisk förlust om vårdnadsbidraget införs.

Kostnaden 120.000 per år och förskoleplats är framräknad som den totala kostnaden för förskoleverksamheten dividerat med antal barn som utnyttjar verksamheten. Uppfattningen att om ett barn tas ur verksamheten så minskar den totala kostnaden med 120.000 är inte särskilt begåvad. Kan Göran Wall redogöra för hur kostnader i den storleksordningen försvinner om en förälder väljer vårdnadbidrag i stället för förskoleplats?

Hur många som behöver välja alternativet " vårdnadsbidrag" för att den totala kostnaden för förskoleverksamheten ska minska är naturligtvis svårt att beräkna. Jag, som inte är ett mattegeni, kan nog tro att "trappstegsminskningar" i storleksordningen 5-10% behövs för att kostnaden för förskolepersonal och lokaler ska minska i märkbar grad. Kostnaden per förskoleplats, 120.000 kronor per år, kommer dock aldrig att minska, hur många som än väljer vårdnadsbidrag

Observera att detta bara är en ekonomisk kalkyl som inte tar någon som helst ställning till vad som är bäst för barnet. Jag vill bara att diskussionen om detta, barnet bästa alltså, ska föras med korrekta ekonomiska fakta.

Bengt

* Jag är inte säker på att dagiskostnaden är i den storleksordningen, men även om så inte är fallet betyder det inte så mycket för kalkylen korrekthet. Är den för låg förbättrar det kalkylen för familjen och försämrar för kommunen i motsvarande grad.

Dagens Kronblom

"Makrillarna i GAIS får inga segerpremier. Dom får STIM-pengar"

ÖSK-minne 18 - fiaskot på Tunavallen

Jag har, skam till sägandes, medverkat i en av mest fiaskobetonade matcher ett ÖSK-lag i fotboll spelat. Den strålande vårsäsong vi gjorde, som ledde fram till finalen mot IFK Eskilstuna på Tunavallen, har jag redogjort för i "ÖSK-minne 17- det målet glömmer jag aldrig". Skammen delade jag med följande spelare: Lars Carlsson, Orvar Bergmark, Olle Sääw, Sven-Olof Askerblom, Gillis Canderyd, Stig Enock, Pelle Thörner, Arne Lundqvist, Leif Wendt och Sven Nilsson. Och ledarstaben.

Matchen gällde en plats i kvalet till Allsvenskan. Vi behövde bara ett oavgjort resultat för att behålla serieledningen. IFK Eskilstuna behövde en seger för att passera oss. För båda lagen gällde, att det efter finalmatchen återstod matcher mot på papperet mediokert motstånd. Matchen emotsågs med enormt intresse i Eskiltuna, mera ljumt intresse i Örebro. Den allmänna åsikten var, att det här skulle ÖSK klara med glans, så svaga som Eskilstuna varit under avslutningen av serien.

Både förberedelserna inför och genomförandet av finalmatchen var genant usla. Jag kan med fog påstå att Eskilstuna fick segern utan egentligen behöva anstänga sig på det sätt de säkerligen hade förberett sig för. Jag var ungtuppen i laget, tillsammans med Leif Wendt, och jag var oerhört förvånad att så litet gjordes för att förbereda laget för den för klubben så viktiga uppgiften. Jag kan inte påminna mig någon egentlig samling inför uppgiften. Ingen taktiskt genomgång varken efter sista träningspasset på torsdagen eller på söndagen före matchen.

Resan till Eskilstuna företogs i privatbilar, som inte avreste samtidigt från Eyravallen, utan spelarna droppade in litet då och då i omklädningsrummet på Tunavallen. Jag kan inte påminna mig en enda genomgång med någon som helst redovisning av en strategi hur vi skulle klara av uppgiften. Men glatt och trevligt var det som vanligt i omklädningsrummet. Det kanske var det som var strategin. Att det "bara" var en vanlig match. Det var nog bara jag som var nervös.

IFK Eskilstuna vann med 3-0 och uppriktigt sagt blev vi utspelade inför nästan 11.000 åskådare. Nonchalant försvarspel bäddade för åtminstone två av målen. Anfallsmässigt var det mycket uddlöst och inte blev det bättre när Orvar Bergmark skickades fram för att om möjligt öka anfallskraften. Till och med denne Orvar, som följande år skulle väljas till världens bäste back, gjorde för en gångs skull en mycket blek insats.

Eskilstuna vann naturligtvis serien, klarade av Sundsvall i kvalet med sammanlagt 5-2 och spelade i allsvenskan VM-året 1958 och halva 1959. Det var då lade om från höst-vår till vår -höst.

Men som sagt en så fiaskobetonad insats kan jag inte påminna mig att ÖSK gjort varken förr eller senare. Och jag var med. Jag erkänner. Men det var framförallt de gamla rutinerade rävarna som svek.

Bengt

Dagens Kronblom

"Kuba tror att Du Gamla Du Fria är en hyllningssång till Dala"

Sjung serietabellens lov!

Det här inlägget ska bli en hyllning till den genialt enkla och informativa konstruktion som heter serietabell. Vad skulle t ex fotbollen vara, om inte en intelligent engelsman en gång i tiden funnit på en sätt att åskådliggöra

den aktuella ställningen i en tävling mellan många lag, med hundratals deltävlingar (matcher) under en lång tidsperiod (säsong).

På en relativt liten spaltyta på sportidorna ges vi mängder av information om den aktuella tävlingen, t ex Allsvenskan. Lagens placering efter erövrade poäng, hur många poäng resp. lag spelat till sig och om poängen erövrats genom segrar eller oavgjorda matcher eller en kombination av dessa. Dessutom får vi information om hur många mål respektive lag gjort och släppt in. Naturligtvis får vi också genom tabellen veta hur många omgångar som spelats. Alla dessa värden förändras regelmässigt så snart en ny omgång spelats.

När världens första nationella liga, den engelska*, startade 1888 hade man, redan innan den första omgången spelats, gjort klar för sig hur resultaten och ställningen lagen emellan skulle redovisas.
Serietabellen föddes. Om det var en enskild persons verk eller ett lagarbete som ledde fram till den geniala konstruktionen har jag inte kunna reda ut. Någon namngiven "pappa" till serietabellen har jag inte lyckats hitta..

Historiens första serietabell publicerades alltså på engelska sportsidor 1988 och- det är anmärkningsvärt- den tabellen är till sin konstruktion exakt lika den som tillämpas idag. Den enda skillnaden, som dock inte berör konstruktionen, är att dagens segrar belönas med 3 poäng mot 2 poäng då ligan´i England startade. Jag antar att engelska ligans 120-årsjubileum kommer att firas med pompa och ståt nästa år. Jag hoppas jag inte blir ensam om att då också ta upp ett "leve" för den välsignade serietabellen.

När jag från och med 1987 fick ansvaret att utforma matchannonserna inför ÖSK:s hemmamatcher valde jag att lägga in den aktuella serietabellen i annonsen. Tanken var att seritabellen mer än många ord och krystade slogans berättade om matchens betydelse Numera ger i varje fall Nerikes Allehanda i redaktionell text med matchfakta och serietabell läsarna den informationen, varför annonsytan kan utnyttjas för annan text och bild.

Förutom serietabellen gavs annonsen en lättsam touch genom klurigheter framsagda av mascoten Kronblom. Serietabellen och Kronblom dominerade ÖSKs matchannonser under flera år. Senare tillkom information om "Nöjesfältet Eyravallen" men till detta vill jag återkomma. Inlägg rubricerade "Dagens Kronblom" är exempel på matchaktuella klurigheter.

Låt serietabellen få den uppmärksamhet den förtjänar! Jag har nu dragit mitt strå till stacken,

Bengt

* Den första engelska ligan vann Preston. För övrigt deltog lag som än idag tillhör den engelska eliten; Aston Villa, Wolverhampton, Blackburn Rovers, West Bromwich, Everton, Burnley, Notts County och Stoke

Dagens Kronblom

" Halmstads laxar är aldrig så svåra att få på kroken som när dom är på hugget"

Att skratta över spilld mjölk

Händelser eller möten i nuet styr ofta tankarna mot saker som hänt i det förgångna. Så är det alltid för mig när jag stöter samman med Olle Larsson, f d framgångrik direktör i buss- och resebranschen. Det märkliga är att den händelse som första gången förde oss två samman kommer han inte ihåg, alternativt medvetet förträngt.

Ett av mina otaliga sommarjobb var förlagt till ett bageri vid Norra Kungsvägen i Kumla. Förutom att skrapa bakblåtar dagen i ända hade jag uppdraget att varje morgon, så snart mejeriet vid Södra Kungsvägen öppnat, hämta 50 liter mjölk, nödvändigt för baket. Detta skedde per cykel med släpkärra och en jättestor bleckflaska för mjölken. Transporten gällde en sträcka på cirka en kilometer med tom flaska och en kilometer tillbaka med fylld flaska. Den händelse, som jag så gärna vill påminna Olle om och som vi vid det här laget borde kunna skratta åt, hände på återvägen från mejeriet. När jag kom cyklande med fylld mjölkflaska dök ett gäng grabbar med Olle i spetsen upp när jag var i höjd med Kumla Skofabrik. Faktum är att min chef, bagaren, hade förvarnat mig om vad som skulle kunna hända, men morgon efter morgon hade allt gått bra. Utom den här morgonen. Med förenade krafter lyckades Olle & co välta mjölkflaskan och 50 liter mjölk rann ut över Kungsvägen.

Det var inte lätt att komma tillbaka till bageriet och berätta vad som hänt. Bagaren var emellertid förstående och något avdrag på veckolönen, som jag befarat, blev det inte. Hur han nu skulle ha kunnat göra ett avdrag på en veckolön på 7:-. Jag fortsatte med den dagliga mjölkhämtningen, men inget mer sabotage signerat Olle Larsson hände.

Än en gång Olle, vi kan väl skratta åt det hela. Man ska ju inte gråta över spilld mjölk.

Bengt

Dagens Kronblom

" Den enda anknytning jag har till Mora är att jag aldrig åkt Vasaloppet "

Hushålla men inte snåla

ÖSK har nog kommit till ett läge, då man måste komma med en förklaring till varför man så ofta kommer till korta i värvningsdueller om lokala förmågor. Om man inte ekonomiskt kan matcha de kontrakt som ungdomarna erbjuds av andra allsvenska klubbar, tycker jag man skall tala om det för alla supportrar och andra som undrar.

Det är ingen skam att tala om att klubben inte har den ekonomiska styrka, som allsvenska konkurrenter besitter. Jag tror att en sådan förklaring accepteras. Alla vet att ÖSK på ett mycket skickligt sätt klarat ut en mycket besvärlig ekonomisk situtation och inte för ett ögonblick vill försätta sig i den situationen igen. Att med underskott i kassan och brutalt utsparkad ur Allsvenskan nu kunna presentera en hanterbar ekonomi och, framförallt, återtagen allsvensk värdighet, är värt allt beröm. Inte spott och spe.

Det lär vara sant, att den lägst avlönade i Hammarbys allsvenska trupp skulle vara i topp i ÖSK:s löneliga. Det är en följd av att spelarna med lönesänkningar fick hjälpa till med den ekonomiska saneringen för klubbens överlevnad. Att i en sådan situation matcha Halmstads, Malmös och andra allsvenska klubbars ekonomiska erbjudanden till talanger inom distriktet är bara inte möjligt, inte minst ur rättvisesynpunkt gentemot befintlig spelartrupp.

Jag är inte säker på att jag har rätt i mitt resonemang, men jag har märkt, inte minst genom alla besvikna insändare, att en förklaring nu är på sin plats. Det är bättre att förklara att man fortfarande är jämföreslevis ekonomisk svag än att bli betraktad som senfärdig, handlingsförlamad eller, vad värre är, okunnig bedömare av talang.

Den enda säkra källa till min teori är vad ÖSK-basen Björn Åqvist sagt: "Vi kommer aldrig att försätta oss i ekonomiskt trångmål igen". Det gäller alltså att hushålla men inte snåla. En balansgång som kräver stor skicklighet för att klara.

Bengt

Dagens Kronblom

" I IFK Norrköping har dom alltid haft så roliga namn på sina spelare. Som Bajdoff, Mulle, Masse, Skinnet, Bian, Smälla och Göran Holter"

ÖSK-minne 17- "målet" jag aldrig glömmer

ÖSK var i intensiv jakt på ledande IFK Eskilstuna i Norrettan och jag var med i jakten. Efter höstomgången 1956 ledde Eskilstuna med 5 poäng före oss, men under våromgången 1957 åts detta försprång in poäng för poäng. Det berodde till lika delar på att IFK tappade, bland annat genom förlust mot lokalkonkurenten City, och att vi visade stabilitet. En serieseger skulle innebära kval mot Söderettan för en plats i Allsvenskan under åtminstone en och en halv säsong enär höst-vår skulle bytas mot vår-höst.

När tre matcher återstod hade ÖSK ätit upp hela poänggapet till "smederna" och hade till och med en poäng tillgodo. Kvar på programmet var hemmamatch mot Karlstad, Eskilstuna borta, en trolig seriefinal, och epilog hemma mot IFK Stockholm. Allsvenskt kvalspel hägrade.

Det var i matchen mot Karlstad det hände. Det är av flera skäl situtionen framstår glasklar för mig än i dag. Ett av skälen är att jag definitivt inte var någon notorisk målskytt och därför nogsamt förvarar i mitt minne de få mål av betydelse jag gjort. Det andra skälet till att jag minns det här målet är naturligtvis matchens betydelse. Det finns också ett tredje skäl- målet blev aldrig godkänt. Eller rättare sagt; domaren såg aldrig fullträffen. Bollen rammade med stor kraft den järnställning uppe vid krysset som höll uppe nätet bakåt från mållinjen och for med kraft ut på planen igen. Det sas att domaren måste vara den ende på Eyravallen den kvällen som inte såg att det var ett praktmål. I varje fall såg publiken och lagkamraterna vad som hänt.

Om det var den här händelsen som gjorde att de här järnställningarna vid kryssen försvann och ersattes med andra konstruktioner, ska jag låta vara osagt. Efterhand försvann ochså andra detaljer vid målställningen som kunde ge liknade rekyler, till exempel de hjul som fanns monterade för att lätt kunna flytta målställningen till andra gräsytor.

Matchen mot Karlstad vann vi ändå, med 3-1. Men de mål som Arne Lundqvist och Leif Wendt gjorde var inte tillnärmelsevis så vackra som det som domaren aldrig såg.

Klart för seriefinal mot IFK Eskilstuna på Tunavallen. Den finalen ska jag återkomma till.

Bengt

Dagens Kronblom

"Senast jag var i Karlstad kom jag inte längre än till Kristinehamn"

ÖSK-minne 16 - "Cirkus Åhrling"

"Ett fotbollslag med tio Nisse Liedholm skulle var ett drömlag" sa legendariske Putte Kock en gång i tiden. Två långsamma "Lidas" på backplatserna skulle nog inte var någon dröm mer än för alla normalsnabba yttrar. Nej, jag vill istället påstå att ett handbollslag på 50-60-talen med nio Rune Åhling skulle kämpa ner vilket annat lag som helst på internationell nivå.

Rune var, förutom en rasande skicklig handbollsspelare i ÖSK:s allsvenska handbollslag och i det svenska landslaget, en obändig kraftkarl som inte såg några hinder som oöverkomliga. Han bröt till exempel ett ben högerhanden och övade med all tänkbar frenesi upp kraften och skickligheten i vänsterhanden. När högerhanden var frisk igen var Rune en fruktad skytt med såväl högern som vänstern. Sådana bagateller som handledsbrott innebar inga hinder för Rune.

Den match som jag allra bäst minns, med Rune Åhrling i huvudrollen, var en serieepilog i Idrottshuset. Vad jag kommer ihåg, hade ÖSK redan före matchen säkrat det allsvenska guldet och att intresset därför knöts till om Åhrling skulle vinna skytteligan. Han låg ganska pyrt till, men med många mål i den här slutmatchen mot Kristianstad skulle det kanske lyckas. Åhrling spelade som i trance, var uppenbart egoistisk i sitt agerande men fick också all tänkbar hjäp av sina lagkamrater. Tusan vet om han inte också fick litet assistans av kristianstadförsvaret. Det fanns liksom ingen hejd på RuneÅhrling, tala om att dominera på en idrottsarena! Om det varit idag hade han säkerligen kallats till stor dopingkontroll efter matchen. Den kontrollen hade naturligtvis renlevnadsmannen Åhrling klarat med glans. När domaren blåste slutsignal hade Rune gjort 17 (!) mål. Vilket, om jag minns rätt, räckte till skytteligaseger. I varje fall var 17 mål rekord i en match ett rekord som skulle komma att stå sig i många år.

Jag skulle tro att alla som var i Idrottshudet den söndagen och som fortfarande är i livet inte glömmer "Cirkus Åhrling" i dennes jakt på skyttesegern i handbollen Allsvenska. Det var en stor idrottsupplevelse.

Bengt

Fotbollsgalan

Fotbollsgala ikväll. Tyvärr en gala med reklamavbrott och tyvärr till viss del i kollision med Canal+-matchen Reading-Arsenal. Arsenal som just nu är fotbollsvärldens mest sevärda lag i mitt tycke.
Ett är i förväg klart - inget pris kommer att förgylla Örebro Sportklubbs prisskåp inför 100-årsjubiléet. Har förresten något pris från Fotbollsgalan någonsin hamnat hos ÖSK eller hos någon ÖSK-aktiv? Jag är inte säker, ibland är minnet kort även hos en som tagit på sig jobbet att just minnas.

Förmodligen var inte Fotbollsgalan en verklighet 1994, det år ÖSK verkligen hade kandidater. Men å andra sidan var det årets verkliga fotbollshjältar bronsmedaljörer i VM. Men nog hade Mattias Jonsson varit en stark kandidat till titeln "Årets nykomling", eller vad kategorin heter

Även om inte något pris hamnar i ÖSK-händer så borde inte Örebro bli utan. Tycker nog att målvaktspriset på damsidan ska hamna hos Kristin Hammarström, som jag tycker är Sveriges bästa målvakt. Vilket annat lag än KIF i den svenska fotbollseliten har en målvakt som också skulle kunna konkurrera om en plats i utetian? Inget, antar jag.

Något mer örebropris är inte att förvänta, eftersom jag innerligt hoppas att man inte än en gång sidsteppar världens bästa damfotbollsspelare, Marta. Det var ju närmast pinsamt att Marta inte ens nominerades förra året. KIF:s Scasna är två nummer mindre.

Svåraste kategorin att utnämna en vinnare i är "målvakter herrar". Jag är inte säker på att någon av de två landslagsmålvakterna Isaksson och Shaaban blir det slutliga valet. Jag tror faktiskt att Djurgårdens Tourray blir den ende från herrallsvenskan som tar hem ett pris.

Här är mina favoriter i övrigt: Zlatan/ årets forward, Tobias Linderoth/ årets mittfältare, Caroline Seger/ årets mittfältare dam, Zlatan/guldbollen, Lotta Schelin/diamantbollen.

Om Stina Segerström mot min förmodan tar priset som årets försvarare på damsidan, kan det stänka litet guld på ÖSK. Stinas moderklubb är nämligen ÖSK Söder, för övrigt ÖSK-familjens enda seriesegrande lag i år.

Bengt

ÖSK-minnen 15 - triss i bandyfester

Vilka bandyfester! Vilken stor idrott! De tre matcherna var mina tre största bandyupplevelser. Men, säger någon, eftersom de tre matcherna vanns av ÖSK med 33-3, måste det väl närmast ha varit pinsamt och ett underbetyg på standarden inom svensk bandy. Ja, det kan man väl tycka, men för mig var det stor idrott.

AIK hade inte varit svenska mästare i bandy sedan 1931, men nu skulle det ske. Året var 1954 och klubbens fotbollssektion hade lyckats med att locka över bagare Bergmark från Örebro till solnalaget. Naturligtvis ingick i övergångspaketet att Orvar också skulle representera klubben också i bandy. Ett perfekt tillskott till bandylaget, förstärkning av det egna laget och en försvagning av den kanske svårast motståndaren till mästerskapet.

Det stjärnspäckade AIK-laget hade att börja seriespelet med bortamatch mot Nässjö. Ett nederlagstippat Nässjö vann matchen, inte efter hård strid, utan med utklassningssiffrorna 10-2. Vilket fiasko! Skadeglädjen var stor inte bara i Nässjö utan naturligtvis i Örebro. Men tillfredsställelsen i Örebro grumlades väl något av att ÖSK skulle möta detta förkrossande starka Nässjö i nästa omgång. Hemma på Eyravallen visserligen, men ändå.

Det var en snörik söndag och jag undrar än idag var ÖSK fick tag i alla frivilliga snöskottare. Det behövde nämligen många sådana för att få isen någorlunda ren och spelbar tills "Nicke" Bergström och dom andra nässjöfantomerna skulle skrinna ut på isen. Hur otroligt det än kan låta visade den allsvenska tabellen minusmålskillnad för Nässjö när matchen var över. Trots de 10-2 mot AIK i seriepremiären omgången innan.
ÖSK vann matchen i snöyran med 11-2 och jag kan tänka mig att nässjöanhängare ansåg att snövädret gynnade ÖSK.

Det vankades seriefinal mot Katrineholm på Eyravallen. Matchen gällde vilket av de två lagen som skulle få möta segraren i allsvenska norrgruppen i SM-final på Stockholms Stadion. ÖSK vann i strålande vinterväder, på perfekt is och inför stor publik med 15-0 (!). Det hade väl för guds skull mer än väl räckt med de 9-0 det stod i pausen men Ove Eidhagen och hans gula kamrater spädde på med ytterligare 6 mål. 6 mål gjorde för övrigt nämnde Ove Eidhagen. Elaka tungor påstod att det var efter den matchen som Katrineholm fick riktnumret 015. Men så var det naturligtvis inte.

Återstår nu en segermatch med 7-1 för att min "triss i bandyfester" ska komma upp i de sammanlagt 33-3 som jag berättade om inledningsvis. Den segern kom lämplig nog i 1955 års SM-final. Finalmotståndare var norrgruppens segrare Edsbyn. Sedan ÖSK-spelarna före matchen överlämnat burkar med Örebro-Kex till hälsingarna var det slut med vänligheterna. Tur för Edsbyn att ÖSK-arna slog av på takten i andra halvleken, annars hade Edsbyn kunnat råka ut för en "katrineholmare". De 5-1 i halvlek blev till slut "bara" 7-1.

Storsatsande AIK med Orvar Bergmark då? Jo, "Gnaget" fick nöja sig med att skriva in sig i bandyns historieböcker med den största publiksiffran för seriematcher i svensk bandy. Hemmamatchen mot ÖSK samlade närmare 15.000 åskådare, en publiksiffra för seriebandy som väl aldrig kommer att överträffas. På SM-finaler har det som bekant varit betydligt fler. ÖSK vann naturligtvis matchen mot AIK, men bara med 3-1, så den matchen platsar inte i det här inlägget.

Bengt

Vakna, matchen är slut!

Jag har tagit på mig jobbet att gå igenom matchprotokollen från ÖSK.s 26 matcher i 2007 års Allsvenska. Statistiken ljuger inte, ÖSK har genomfört en strålande såsong om vi bara räknar stopptiden, det vill säga den tid som domaren regelmässigt lägger till efter de 90 minuterna för att kompensera för avbrott av olika slag.

Under det absoluta slutskedet av matcherna, från minut 90 till 93, har laget gjort 9 mål och vad bättre är bara släppt in ett enda. Detta enda baklängesmål släppte vikarierande målvakten Rickard Rickardsson in i bortamatchen mot Hammarby. Å andra sidan har samme Rickardsson gjort ett av de nio stopptidsmålen med en kraftfull nick mot Malmö FF på Behrn Arnena. Dom där målen på stopptid har för övrigt gett oss 7 extrapoäng, poäng vi inte klarat oss utan. Den mest alerte i slutskedet av matcherna har annars Robert Walker varit med 3 mål. Robert har för övrigt inte spelat mycket mer än stopptidsminuter under året. Vad hade hänt om han fått mer speltid?

Hela den sista kvarten av matcherna har för övrigt varit ÖSK:s klart bästa och den enda matchperiod som inte gett minusmålskillnad, 11-11. Inget fel på konditionen tydligen!

Däremot har ÖSK haft förvånansvärt svårt att få igång maskineriet från matchstart. Under den första matchkvarten har laget släppt in 13 mål och bara gjort ett enda. 1-13 under den perioden alltså. Enda ÖSK-målet under första matchkvarten gjorde Fredrik Nordback i bortamatchen mot Helsingborg. Överhuvudtaget har första halvleken varit ett sorgebarn, åtta gjorda mål mot 23 insläppta.

Fast å andra sidan hade andra halvleken inte varit särskilt mycket bättre om inte domaren gett oss extra speltid i slutskedet.

Sammanfattning av genomgången: ÖSK-spelarna har sovit under de första 15 minuterna av matcherna, har varit litet yrvakna fram till en kvart före slutet och vaknat till besinningen att de är allsvenska fotbollsspelare när matchtiden lider mot sitt slut. Den analysen bjuder jag den nye tränaren på. Tack ska jag ha!

För övrig anser jag att Nordin Gerzic bör spela samtliga matcher från minut 1 till minut 93.

Bengt

Inte grinig men sur

Fortfarande är cykelvägen från centrum till Björkhaga falskskyltad. Ju mer man närmar sig det idylliska bostadsområder ju längre bort har man kommit från målet enligt skyltningen Och fortfarande är dagiset eller förskolan Gläntan i Oxhagen lika risig exteriört.

Vidare förstår jag varför arbetslösheten minskar eftersom alla verkar få anställning hos Willys i Västhaga. Missförstå mej inte, det är vad jag förstår förträffliga och arbetsamma människor som arbetar där, men det är jobbigt när alla har sitt knog förlagt till butiken. Jag undrar hur mycket omsättning Willys förlorar på grund av att vi kunder inte kommer fram för att plocka till oss de varor vi har noterade på inköpsnotan. Det är alltid upplockande personal som stänger vägen.

Det är väl det här förhållandet som gör att vilsna och uppretade kunder då och då försöker krossa mina hälsenor med sina kundvagnar. Varför, förresten, är underredet på kundvagnarna monterat på en höjd som överensstämmer med den del av hälsenan som är mest sårbar och öm.

Jag har ofta funderat hur ICA-handlaren på Ekersgatan funderar när han väljer ut de varor som han ska utannonsera som veckans lågprisvara. Om jag vore ICA-handlare skulle jag välja ut varor som man som kund direkt kan se har ett bra pris. Exempelvis ett halvt kilo kaffe för 12:-. Det fungerar inte lika bra att som veckans fynd annonsera ut "Leverkorv med inbakad tryffel 110:- kilot". Bara den med internetuppkoppling och dator kan genom Yahoo ta reda på vad normalpriset på leverkorv med inbakad tryffel är. Nu har inte ICA-handlaren på Ekersgatan utannonserat just leverkorv med inbakad tryffel, men de varor han lägger ut i den vita "fyndrutan" i sina veckoannonser är lika svåra att bedöma ur fyndsynpunkt.

Och fortfarande är jag distriktsmästare i användning av blinkersen på bilen. Konkurrensen är obefintlig. Och än är kunskapen om på vilken sida av vägen man ska gå väldigt låg. Eller huruvida man skall mötas till vänster eller höger på en trottoar eller vid en trång passage i motionsspåret Jag tänker inte bidra med det rätta svaret.

Var det nån som påstod att jag är på mitt griniga humör idag?

Bengt

Galet om mål på bortaplan

När ska journalister och andra upphöra att beskriva regeln, som gör mål på bortaplan i cuper särskilt värdefulla, som att bortamål är värda dubbelt. Som att fyra bortamål egentligen är åtta. Nonsens!

Här ger jag en lektion i regeltolkning väldigt pedagogiskt och väldigt enkelt. Och gratis!

Om målskillnaden är lika efter de två matcherna vinner det lag som gjort flest mål på bortaplan.

Om matchen A -B slutar 3-2 och returmatchen B -A slutar 2-1. blir det sammanlagt 4-4 men B vinner eftersom man gjort 2 mål på bortaplan mot bara 1 för lag A

Om den första matchen slutat 2-1 till lag A och den andra matchen efter full tid står 2-1 till lag B, vidtar förlängning och därefter, om inget avgörande skett, avgörande genom straffsparksläggning

För att beskriva det orimliga med påståendet att bortamål räknas dubbelt, kan jag ta det pågående kvalet mellan Sverige och Danmark i damfotboll som exempel. Sverige vann i går i Danmark med 4-2. Om Danmark vänder på steken och vinner med 3-0 på Råsunda så vinner Danmark sammanlagt trots att Sverige gjort fler bortamål. Man vinner med målskillnaden 5-4.

Det sorgliga är att presumtiv elev vid denna lektion är det svenska lagets förbundskapten, som (enligt Nerikes Allehanda) tror att "vi har fyra mål upp inför returen". Han har tydligen en tredje uppfattning om vad mål på bortaplan är värda.

Bengt

Tidernas ÖSK-elva i fotboll

Jag har beskrivit lunchgänget Lunchtolvan som "en samling charmigt enögda fotbollsentusiaster med ÖSK-hjärta". Man har alltså ÖSK-hjärtat gemensamt, vilket inte hindrar att man har olika synpunkter på hur klubben och laget ska skötas. "Det vita laget det ska opp - i tabellens topp" är en strof ur Bror Bodins klubbvisa från anno dazumal. Det kan man i Lunchtolvan skriva under på. Om vägarna dit är man synnerligen oense.

Nu har det dessvärre visat sig synnerligen svårt att inom den fotbollskunniga gruppen också kunna ena sig om "tidernas ÖSK-lag". Nu har man emellertid kommit ganska långt i sitt UK-arbete och eftersom man inte behöver vara klar förrän nästa år kommer man nog att att kunna presentera en slagkraftig elva av "landslagsklass". Så vitt jag förstått är man tämligen ense om 10/11-delar av startelvan. Till detta ska fogas en bänk på 5 spelare varav en målvakt.

Det här är gruppen ense om.
1. Ingen spelare före "generationen Gösta Lindh" är aktuell vare sig i startelva eller på bänk.Ingen spelare i
dagens ÖSK-lag är heller aktuell. Det beslutet är inte något utslag av att "det var bättre förr".
2. Sven-Gunnar Larsson är given målvakt
3. Backlinjen består av Hasse Borg, Orvar Bergmark, Sven Dahlkvist och Kenneth Karlsson
4. Innermittfältare blir Gösta Lindh och Arnor Gudjohnsen
5. På ena kanten, vänster eller höger betyder inget, löper Mattias Jonsson
6. Anfallare blir kanoniärerna Thomas Nordahl och Miroslaw Kubisztal

Vem som än tar den elfte platsen i startelvan, en yttermittfältare, blir detta ett ÖSK-lag med idel landslagsspelare.Det lär så småningom också bli landslagsmeriterade på bänken, kanske med reservation för målvakten.

Själv hade jag särskilt svårt att välja bort lirare som Leif Eriksson, Yngve Brodd, Dan Sahlin, Hasse Holmqvist med flera.

Jag återkommer när laget är uttaget och klart.

Bengt

ÖSK-minne 14 - resan till Lesjöfors

Under ÖSK-bandyns storhetstid på 50-60-talen var det uppenbarligen lukrativt att ordna bussresor till lagets bortmatcher. Flera bussbolag och även privatpersoner annonserade ut sina resor och konkurrerade i viss mån med priset. När ÖSK i mitten av 50-talet skulle spela bortamatch mot Lesjöfors bokade vi, jag och min nuvarande fru, in oss på en bussresa till värmlandorten. Bussarrangören var en privatperson som hette Gösta Gustavsson.

Bandyupplevelsen var som alltid då ÖSK spelade upp hela sitt register bländande. Enligt pressen. Visserligen blev det vid det här tillfället bara oavgjort, 3-3, men att möta Lesjöfors på dess hemmais var alltid en mycket svår uppgift.

Dessa två rader får räcka för att beskriva den sportsliga delen av detta äventyr, men själva bussresan kräver flera ord.

Förmodligen kom inte alla dom som hade anmält sig per telefon till Gösta Gustafsson bussresa. På annat sätt kan inte Gustavssons dåliga humör förklaras. Vi fick redan från början klart för oss att vi skulle sitta stilla i bussen. Gustavssons militära kommandon var inte att ta miste på. Och gick inte att misstolka. Förmodligen skulle vi sitta stilla för att han skulle kunna räkna oss och göra en ekonomisk kalkyl över resans lönsamhet.

Denna kalkyl utföll inte till belåtenhet. Det förstod vi när den känslige researrangören övergick från hot till gråt. Hulkande framförde han sin vädjan till oss att lägga ytterligare en inte försumbar slant för resan. Bovarna i dramat, de som försatte honom i denna ekonomiska dilemma, var alla de som anmält sig men inte infann sig. De som inte ville eller kunde betala detta bidrag till arrangörens ekonomiska överlevnad fick ta emot hotfulla blickar.

Strax innan framkomsten till Lesjöfors lyckades inte bussen i halkan ta sig över en viadukt, varvid Gustavsson beordrade oss att hoppa av och skjuta på. Nu hade han återfått sin kommenderade militäriska stämma. Vi kom över viadukten men till matchstart hann vi inte. Den läktarsektion som Gustavsson hade resrverat för vår grupp, som han sa, var då till bristningsgränsen befolkad av hemmafans, vilket förorsakade en hel del gurgel mellan vissa i vår grupp och lesjöforsockupanterna. För oss andra fanns minimala chanser att få en åskådarplats värd namnet. Därför inskränks matchanalysen till ovanstående två rader.

På hemresan beslutade arrangören, förmodligen stöttad av flera av resenärerna, att det skulle göras ett kort uppehåll i Filipstad vid därvarande stadshotell. Det uppehållet var oplanerat men varade i ett par timmar och gjorde att resten av resan hem till Örebro blev något livlig. Även Gustavsson var nu mycket gladare än före stoppet i Filipstad

Så kunde det gå till när man var bandyfan på 50-talet. Av någon anledning valde vi aldrig mer Gösta Gustavssons "attraktiva" bandyresor.

Bengt

ÖSK-minne 13 - firad poäng i Finspång

Förutom den gången då jag fick följa med A-lagsbussen till Råsunda och vara med om Yngve Brodds succéartade debut i ÖSK-tröjan, har jag ytterligare en gång, samma år, fått följa med de stora ÖSK-grabbarna vid en bortamatch. Denna gång på en resa till Norrköpng. Som förra gången fick jag stiga på bussen en bit från Eyravallen, för att denna ynnest för mig inte skulle spridas och ge upphov till avundsjuka bland övriga pojklagsspelare i klubben. Kanske fick andra grabbar följa med vid andra tillfällen. Vad vet jag?

Nåväl, det här minnet är inte så mycket förknippat med matchen i Norrköping. I varje fall har jag klarare minnen från hemresan än matchen i Norrköping. Jag kommer dock ihåg att matchen slutade 2-2, men att Norrköping ledde vid två tillfällen och att Bertil Remnegård och Gillis Canderyd vid båda tillfällena kvitterade fick jag konsultera Christer Blohms fantastiska "Boken om ÖSK Fotboll" för att kunna sätta på pränt.

På hemresan gjorde spelarbussen uppehåll i Finspång för att spelarna där skulle fira poängen med en bit mat och dryck. På grund av min ringa ålder fick jag inte följa med in på det här näringsstället, utan jag fick snällt vänta i bussen. Den väntan blev ett par timmar lång och det var inte riktigt samma stil på det gäng som efterhand rumlade ut från resturangen och in i bussen som det gäng som timmarna innan gått in. En liten hjulbent spelare var om möjligt ännu litet mer hjulbent när han kom ut. Till exempel.

Jag har senare i livet, under 1990-talet, åkt med på många bortamatcher med ÖSK:s allsvenska lag och konstaterat att det aldrig varit någon skillnad på spelarna före och efter måltid på något av de enklare näringställen som utnyttjats. Oftast intog man en enkel, medhavd måltid i bussen.

Bengt

Egoism ska ge valseger

Läste en ledare i Nerikes Allehanda med spekulationer kring de dåliga opinionssiffrorna för Alliansen och hur underläge skall vändas till överläge inför valet 2010.

Oron över de nuvarande närmast katastrofala opinionssiffrorna verkar inte särskilt stor. "Till 2010 kommer åtskilliga nu arbetslösa ha fått jobb och den som har ett jobb bryr sig inte om den låga ersättningen från A-kassan" . Så ser strategin ut. Man bygger den dels på tron att det är de försämrade A-kassevillkoren som belastar Alliansens förtroende hos svenska folket just nu och dels på att solidariteten inte längre spelar samma roll som tidigare. En alltmer förhärskande egoism, tror man, skall garantera en valseger. Den som har det bra bryr sig inte om andra som har det betydligt sämre.

Man kanske kan formulera en paroll på det temat. "Sköt dig själv och bry dig inte om andra" eller nåt annat slagkraftigt.

Jag tar om citatet. ..."den som har jobb bryr sig inte om den låga ersättningen från A-kassan"

Jag är naiv att tro att det är ett feltänk.

Bengt

Kritik mot rankinglista

Till alla dem som riktar kritik mot min TOP16-lista, en ranking av ÖSKs 16 bästa fotbollsspelare under klubbens 99 levnadsår, vill jag påminna om att det är spelarnas prestationer i ÖSK-tröjan som varit vägledande vid rankingen, inte vad de presterat i andra klubbar. Skulle jag ta hänsyn till vad spelarna presterat under hela sina karriärer, skulle listan få ett annorlunda utseende.

Jag måste ta hänsyn till att t ex Sven "Dala" Dahlkvist hade sina toppår i AIK-tröja, under vilken period han också spelade samtliga sina 39 landkamper. Att han ändå får så hög ranking på min lista, är ett bevis för vilken förnämlig prestation han gjorde under sin ÖSK-år. Kanske borde inte Arnor Gudjohnsen med sina relativt få ÖSK-år ha kommit så högt upp på listan, men har man en favorit så har man.

Någon som helst kritik har inte riktats mot topprankade Orvar Bergmark. Att jubilerande ÖSK har haft en världsback i sina led är en stor merit.

Kom gärna med fler synpunkter på min ranking, men glöm inte att det är prestationerna i ÖSK-tröjan som ska värderas.

I en liknande ranking när det gäller de tränare som klubben negagerat under åren väljer jag "dött lopp" mellan Rolf Zetterlund och Roy Hodgson och ett hedersomnämnande till Per "Pära" Kauffeldt, vars genidrag att göra om en medioker anfallsspelare till världsback, inte bara var till fördel för ÖSK utan för svensk fotboll överhuvudtaget.

Bengt

ÖSK-minne 12 - Tåg,kalops och bandy

1950-talet var mitt mest minnesvärda bandydecennium. Bandyintresset grundlades egentligen i slutet på 40-talet då jag läste på sportsidorna om ÖSK.s fantastiska innertrio Tage "Tjappe" Magnusson- George "Jojje" Gustafsson- Olle Sääw. I referat efter referat stod det att "det lackröda nystanet gick som på ett snöre mellan de tre". Jag uppfattade den beskrivningen så, att de tre hittade varann med precisa passningar utan att någon motståndarklubba kom emellan. Snöret gick aldrig av.

Men det var som sagt 50-talet som blev mitt stora bandydecennium, inte som spelare utan som stor älskare av den underbara sporten. Främst berodde det naturligtvis på detta "wonderteam" som ÖSK skämde bort oss bandyfrälsta med under hela decenniet. Jag nöjde mig inte med att se hemmamatcherna på Eyravallen utan hängde ofta med på de bandyresor som bussarrangörer på alerten regelmässigt ordnade till Katrineholm, Karlstad, Lesjöfors, Nässjö och allt vad bandyorterna inom de södra regionerna hette. Flera av dessa bandyresor kommer att få egna minnesbilder i min kavalkad ÖSK-minnen.

Hemmamatcherna spelades alltså på Eyravallen, konstfryst var inte uppfunnet*, matcherna, som bara var tre eller fyra per säsong, spelades alltid på söndagar och matchtiden var alltid 13.15.
Allt detta innebar att det söndagar med hemmamatcher för ÖSK utvecklades en rutin, som för min del kan sammanfattas med tre ord: tåg-kalops-bandy. Mer ordrikt betydde det att jag åkte tåg från Kumla till Örebro i så god tid att jag hann äta söndagmiddag på Konsumrestaurangen vid nedre delen av Stortorget, därefter bandy på Eyravallen. Att det alltid blev kalops berodde på att det var favoritmat och att Konsumrestaurangen alltid hade kalops på menyn söndagar. Jag hann också prata en stund med rockvaktmästare Söderberg. Konsumrestaurangen bestod sig nämligen med en rockvakt trots att det bara var en vanlig mjölkbar.

Den här rutinen bröts vid ett tillfälle och jag kan fortfarande inte begripa varför. Den söndagen började som vanligt med tåg och kalops och avsikten var att det i vanlig ordning skulle bli bandy på Eyravallen. Men i sista stund måste jag ha ändrat mig och istället för Eyravallen styrde jag stegen mot Gustavsvik, där det vankades speedway på is, isracing alltså. Ofattbart eftersom jag aldrig, så vitt jag minns, varit motorintresserad, trots att jag föddes ett stenkast från motorstadion i Sannahed. Förlåt ÖSK att jag gjorde det valet!

Jag glömde nämna att tågresan föregicks av snöpulsning, eller om vädret tillät, cykelåkning från hemmet utanför Kumla till järnvägsstation. En sträcka på fem kilometer. Jag kan tänka mig att dessa fem kilometer var lättare att besegra på hemvägen eftersom ÖSK nästan alltid vann hemma på Eyravallen.

Bengt

* Den första konstfrysta bandybanan blev Rocklunda i Västerås i slutet av 50-talet.

Rationella Degerfors

Jag har hört och läst att man inom Degerfors Kommun ska börja hantera gatuarbeten litet mer rationellt än tidigare. Litet hjälp på traven med beslutet har man fått av diverse villägare som tröttnat på allt grävandet i gatusystemet. Det har försvårat framkomligheten och bidragit till att degerforsarna i gemen har varit litet mer nere än de borde vara, med tanke på ortens fotbollslags fina insatser.

Tidigare har det i princip varit så, att en förvaltning har rivit upp asfalten och grävt sig ner till sina domäner, d v s till de ledningar av något slag, som man har ansvaret för. Efter att man fixat, donat och åtgärdat har man därefter fyllt igen och asfalterat. Allt i en inte allför hög takt. Redan nästa dag, sedan asfalten satt sig, har nästa förvaltning kommit med sina maskiner, krossat den nylagda asfalten, grävt sig ner till sitt revir, fixat, donat och åtgärdat, fyllt igen och asfalterat. Nästa dag kommer förvaltning nummer tre o s v

Nu har man kommit fram till att förvalning nr 1 ska, innan man fyller och asfalterar, ringa förvltningarna nr 2 och 3 och fråga om de har något som behöver göras i den redan uppgrävda gruppen innan de fyller igen och asfalterar. Hur de kommit på en sådan genial idé är något som övergår mitt förstånd.

Eftersom de nu kan dela på kostnaden för e n grop istället för att var och en gräver sin, sparar man rimligtvis pengar i sina respektive förvaltningar och i förlängningen för skattebetalarna i Degerfors. Men undras om förvaltningarna tänkt på att de minskade kostnaderna kan innebära att de till nästa år får lägre anslag, anslag som bedöms efter redovisade kostnader.

Men jag är säker på att förvaltningarna finner på ett sätt att parera kostnadsminskningarna med några extra kostnadskrävande arrangemang. Som inte Degerfors behöver.

Funderar förresten på när Örebro Kommun ska komma med ett liknande beslut när det gäller gatuarbeten. Men det kanske redan är taget.

Bengt