Att skratta över spilld mjölk

Händelser eller möten i nuet styr ofta tankarna mot saker som hänt i det förgångna. Så är det alltid för mig när jag stöter samman med Olle Larsson, f d framgångrik direktör i buss- och resebranschen. Det märkliga är att den händelse som första gången förde oss två samman kommer han inte ihåg, alternativt medvetet förträngt.

Ett av mina otaliga sommarjobb var förlagt till ett bageri vid Norra Kungsvägen i Kumla. Förutom att skrapa bakblåtar dagen i ända hade jag uppdraget att varje morgon, så snart mejeriet vid Södra Kungsvägen öppnat, hämta 50 liter mjölk, nödvändigt för baket. Detta skedde per cykel med släpkärra och en jättestor bleckflaska för mjölken. Transporten gällde en sträcka på cirka en kilometer med tom flaska och en kilometer tillbaka med fylld flaska. Den händelse, som jag så gärna vill påminna Olle om och som vi vid det här laget borde kunna skratta åt, hände på återvägen från mejeriet. När jag kom cyklande med fylld mjölkflaska dök ett gäng grabbar med Olle i spetsen upp när jag var i höjd med Kumla Skofabrik. Faktum är att min chef, bagaren, hade förvarnat mig om vad som skulle kunna hända, men morgon efter morgon hade allt gått bra. Utom den här morgonen. Med förenade krafter lyckades Olle & co välta mjölkflaskan och 50 liter mjölk rann ut över Kungsvägen.

Det var inte lätt att komma tillbaka till bageriet och berätta vad som hänt. Bagaren var emellertid förstående och något avdrag på veckolönen, som jag befarat, blev det inte. Hur han nu skulle ha kunnat göra ett avdrag på en veckolön på 7:-. Jag fortsatte med den dagliga mjölkhämtningen, men inget mer sabotage signerat Olle Larsson hände.

Än en gång Olle, vi kan väl skratta åt det hela. Man ska ju inte gråta över spilld mjölk.

Bengt