ÖSK-minnen 15 - triss i bandyfester

Vilka bandyfester! Vilken stor idrott! De tre matcherna var mina tre största bandyupplevelser. Men, säger någon, eftersom de tre matcherna vanns av ÖSK med 33-3, måste det väl närmast ha varit pinsamt och ett underbetyg på standarden inom svensk bandy. Ja, det kan man väl tycka, men för mig var det stor idrott.

AIK hade inte varit svenska mästare i bandy sedan 1931, men nu skulle det ske. Året var 1954 och klubbens fotbollssektion hade lyckats med att locka över bagare Bergmark från Örebro till solnalaget. Naturligtvis ingick i övergångspaketet att Orvar också skulle representera klubben också i bandy. Ett perfekt tillskott till bandylaget, förstärkning av det egna laget och en försvagning av den kanske svårast motståndaren till mästerskapet.

Det stjärnspäckade AIK-laget hade att börja seriespelet med bortamatch mot Nässjö. Ett nederlagstippat Nässjö vann matchen, inte efter hård strid, utan med utklassningssiffrorna 10-2. Vilket fiasko! Skadeglädjen var stor inte bara i Nässjö utan naturligtvis i Örebro. Men tillfredsställelsen i Örebro grumlades väl något av att ÖSK skulle möta detta förkrossande starka Nässjö i nästa omgång. Hemma på Eyravallen visserligen, men ändå.

Det var en snörik söndag och jag undrar än idag var ÖSK fick tag i alla frivilliga snöskottare. Det behövde nämligen många sådana för att få isen någorlunda ren och spelbar tills "Nicke" Bergström och dom andra nässjöfantomerna skulle skrinna ut på isen. Hur otroligt det än kan låta visade den allsvenska tabellen minusmålskillnad för Nässjö när matchen var över. Trots de 10-2 mot AIK i seriepremiären omgången innan.
ÖSK vann matchen i snöyran med 11-2 och jag kan tänka mig att nässjöanhängare ansåg att snövädret gynnade ÖSK.

Det vankades seriefinal mot Katrineholm på Eyravallen. Matchen gällde vilket av de två lagen som skulle få möta segraren i allsvenska norrgruppen i SM-final på Stockholms Stadion. ÖSK vann i strålande vinterväder, på perfekt is och inför stor publik med 15-0 (!). Det hade väl för guds skull mer än väl räckt med de 9-0 det stod i pausen men Ove Eidhagen och hans gula kamrater spädde på med ytterligare 6 mål. 6 mål gjorde för övrigt nämnde Ove Eidhagen. Elaka tungor påstod att det var efter den matchen som Katrineholm fick riktnumret 015. Men så var det naturligtvis inte.

Återstår nu en segermatch med 7-1 för att min "triss i bandyfester" ska komma upp i de sammanlagt 33-3 som jag berättade om inledningsvis. Den segern kom lämplig nog i 1955 års SM-final. Finalmotståndare var norrgruppens segrare Edsbyn. Sedan ÖSK-spelarna före matchen överlämnat burkar med Örebro-Kex till hälsingarna var det slut med vänligheterna. Tur för Edsbyn att ÖSK-arna slog av på takten i andra halvleken, annars hade Edsbyn kunnat råka ut för en "katrineholmare". De 5-1 i halvlek blev till slut "bara" 7-1.

Storsatsande AIK med Orvar Bergmark då? Jo, "Gnaget" fick nöja sig med att skriva in sig i bandyns historieböcker med den största publiksiffran för seriematcher i svensk bandy. Hemmamatchen mot ÖSK samlade närmare 15.000 åskådare, en publiksiffra för seriebandy som väl aldrig kommer att överträffas. På SM-finaler har det som bekant varit betydligt fler. ÖSK vann naturligtvis matchen mot AIK, men bara med 3-1, så den matchen platsar inte i det här inlägget.

Bengt