ÖSK-minne 17- "målet" jag aldrig glömmer

ÖSK var i intensiv jakt på ledande IFK Eskilstuna i Norrettan och jag var med i jakten. Efter höstomgången 1956 ledde Eskilstuna med 5 poäng före oss, men under våromgången 1957 åts detta försprång in poäng för poäng. Det berodde till lika delar på att IFK tappade, bland annat genom förlust mot lokalkonkurenten City, och att vi visade stabilitet. En serieseger skulle innebära kval mot Söderettan för en plats i Allsvenskan under åtminstone en och en halv säsong enär höst-vår skulle bytas mot vår-höst.

När tre matcher återstod hade ÖSK ätit upp hela poänggapet till "smederna" och hade till och med en poäng tillgodo. Kvar på programmet var hemmamatch mot Karlstad, Eskilstuna borta, en trolig seriefinal, och epilog hemma mot IFK Stockholm. Allsvenskt kvalspel hägrade.

Det var i matchen mot Karlstad det hände. Det är av flera skäl situtionen framstår glasklar för mig än i dag. Ett av skälen är att jag definitivt inte var någon notorisk målskytt och därför nogsamt förvarar i mitt minne de få mål av betydelse jag gjort. Det andra skälet till att jag minns det här målet är naturligtvis matchens betydelse. Det finns också ett tredje skäl- målet blev aldrig godkänt. Eller rättare sagt; domaren såg aldrig fullträffen. Bollen rammade med stor kraft den järnställning uppe vid krysset som höll uppe nätet bakåt från mållinjen och for med kraft ut på planen igen. Det sas att domaren måste vara den ende på Eyravallen den kvällen som inte såg att det var ett praktmål. I varje fall såg publiken och lagkamraterna vad som hänt.

Om det var den här händelsen som gjorde att de här järnställningarna vid kryssen försvann och ersattes med andra konstruktioner, ska jag låta vara osagt. Efterhand försvann ochså andra detaljer vid målställningen som kunde ge liknade rekyler, till exempel de hjul som fanns monterade för att lätt kunna flytta målställningen till andra gräsytor.

Matchen mot Karlstad vann vi ändå, med 3-1. Men de mål som Arne Lundqvist och Leif Wendt gjorde var inte tillnärmelsevis så vackra som det som domaren aldrig såg.

Klart för seriefinal mot IFK Eskilstuna på Tunavallen. Den finalen ska jag återkomma till.

Bengt