Slipsen, bilbältet och skorna!

Jag lyssnade på ett radioprogram som handlade om Murphys lag, som i svensk tappning blivit "lagen om alltings jävlighet". Den lagen kan passa in på motgångarna då Gullspångs Kraft var matchvärdar på Eyravallen, men jag har ett ännu bättre exempel på hur blint Murphys lag kan slå. Om jag av någon anledning ställs inför kravet att bestyrka sanningshalten i den händelsekedja jag nu ska redogöra för, får jag leta bland mängder av vittnen, varav många kanske inte ens finns kvar i jämmerdalen. Så jag ser ingen annan utväg än att ni måste tro på vad jag berättar.

Jag skulle på tjänsteresa till Umeå. Färdsättet var bil från bostaden i Stora Mellösa, flyg från Bromma Flygplats och s k flygtaxi från Umeå Flygplats till ett hotell inne i staden.

Redan i Stora Mellösa började Murphys lag att gälla. Jag fick visserligen igång bilen, men den nekade att accellerera till högre hastighet än cirka 15 kilometer i timmen. Här är det inget problem med det första vittnet- min hustru. Hon kan bekräfta. Med den farten skulle jag komma ungefär tolv timmar för sent till avgången i Bromma. Det blev ett telefonsamtal till min arbetsgivare i Örebro, som lätt som en plätt ordnade fram en ersättningsbil. Lätt därför att han var verksam i just bilbranschen. Men jag fick naturligtvis själv trassla mig in till Örebro med den svindlade hastigheten av 15 kilometer i timmen.

När det gäller det här bilbytet kan jag också skaffa fram vittne. Jag tror säkert att Sten Sääw kommer ihåg situationen. Verkar namnet bekant? Jo, Sten är bror till ÖSK-legendaren Olle, han med omväxlande skridskor och fotbollsskor på fötterna. Sten var kamrer i bilfirman.

Betydligt svårare blir det nog att leta fram nästa vittne. Det skulle i så fall vara den långtradarchaufför som såg hur jag avbröt omkörningen av hans långa fordon. Jag insåg att det var nödvändigt, eftersom sikten framåt plötsligt skymdes av motorhuven som åkt upp med en smäll. Förmodligen av luftdraget från långtradaren. Jag bromsade, girade in bakom långtradaren och stannade vid vägkanten, drog igen den förbannade huven och körde vidare. Det började nu bli litet ont om tid. Jag hade inte kommit längre än till Glanshammar.

Nästa oförutsedda stopp skedde i Lillkyrka eller så. Det var i varje fall inte många minuter efter det första stoppet. Huven blåste upp igen. Det var uppenbarligen något vajsing med låsanordningen. Det var när jag letade efter ett snöre eller något liknande i bagaget, som jag upptäckte att all sådan utrustning, som ska finnas i en bil saknades. En punktering fordrar ju en domkraft för att kunna åtgärdas och en varningstriangel måste ställas ut till varning. Ingenting av sådant gods fanns i bilen. Och - inte ens ett snöre att binda fast motorhuven med Hade jag själv på mig något som kunde offras och användas? Hängslen? Nej dom var för elastiska. Slipsen? Ja, det fick bli slipsen. Den som jag hade på mig, för det var viktigt att komma snygg och prydlig till ärendet i Umeå. Vill bara tala om att det går alldeles ypperligt att låsa en motorhuv med slips. Om nu någon tvivlade.

Jag vill gärna påpeka att den vidare färden från Lillkyrka till Bromma gick både bra och fort, för jag började komma i tidsnöd.

Nog måste väl någon medtrafikant ha sett mig där jag stod vid vägkanten och låste motorhuven med den eleganta slipsen? Träd fram i så fall!

Puh! Äntligen framme vid Bromma flygplats, men det brådskade med incheckningen. Det hade väl inte varit något problem, om jag bara kommit ur det förbannade bilbältet. Det gick bara inte att låsa upp denna djävulsanordning. I varje fall kändes det just då som en sån. Goda råd var dyra och tiden knapp. Jag fick orma mig ur bältet. Här fanns många vittnen som säkert undrade vad det var för figur som bar sig så underligt åt i sin bil. Vittnen, träd fram!

Jag hann med planet, som inte störtade, om ni tror det. Mjukt och fint landade planet på Umeå Airport Besvärligheterna var ett minne blott och flygtaxin som skulle ta mig och några till in till stan stod framkörd. Flygtaxin fungerar så att den kör till de anvisade hotellen i den ordning som chauffören bestämmer. Närmaste hotellet först, hotellet längst bort sist. Mitt hotell låg längst bort, jag var alltså sist kvar i bilen. Kvar var däremot inte mitt bagage, det hade chauffören av misstag lämpat av vid ett tidigare hotell. Vilket visste han naturligtvis inte, så han fick köra hotellrundan i omvänd ordning. Han hittade efter lång tid mitt bagage. Jag hoppas han ställer upp som vittne. Det kan han vara skyldig mig som kompensation.

Affärsuppdraget gick bra. Via radiosporten fick jag reda på att ÖSK vunnit över Filipstad i bandy med 17-0. Eller var det 17-1? Hem från Bromma körde jag utan säkerhetsbälte. Det är ännu svårare att orma sig in i ett bälte än ur. Slipsen var oljig och kasserades. Jag kom lyckligt och väl hem till Stora Mellösa, där hustru Kerstin genast konstaterade att skorna, jag hade på mig, inte var mina.

Det kan Henning Eriksson i Umeå vittna om. Det var nämligen hans skor.

Murphys Law heter lagen.

Bengt