Vad hade hänt om inte om varit?

Hur hade fortsättningen för ÖSK blivit om inte Sebastian Henriksson med obändig vilja vunnit luftduellen i avslutningsmatchen mot Assyriska i Superettan 2006? Den viljestarka insatsen ledde till att alltid välplacerade måltjuven Hallilovic kunde rulla in bollen i tomt mål och säkra inte bara segern i matchen utan också ÖSKs allsvensk plats utan kval.

Det finns mängder av liknande matchsekvenser under ÖSKs fotbollshistoria som ger underlag för spekulationer hur fortsättningen blivit om inte om hade varit. En av de intressantast spörsmålen av den karaktären tycker jag daterar sig till en höstdag 1986 på Enavallen i Enköping då en rensning på mållinjen av en VSK-back i slutsekunderna räddade ÖSK från förnedringen att degraderas till tredjedivisionen. Den divisionen dvaldes ÖSK i säsongen 1939-40, men sedan dess har ÖSK aldrig varit lägre serieplacerad än i 2:an. Vad hade hänt med ÖSK om inte VSK-backen funnits till hands? Det som definitivt i n t e hade hänt var att året efter, 1987, inleddes den period som skulle bli ÖSKs framgångsrikaste någonsin.

Den gången i Enköping var det ingen ÖSK-are som förklarades som hjälte utan en back i Västerås SK. Men visst finns det många genuina ÖSK-are i hjälteroller. En kreerades av Ragnar Larsson, Sparlågan kallad, som med oerhörd vilja forcerade in bollen i mål i den avgörande kvalmatchen mot Surahammar på Råsunda 1946.

Surahammar var ÖSKs främste motståndare också några år senare, men då gällde det inte kval till Allsvenskan utan en ren avgörande seriefinal i Division 2 Norra. Segrande lag skulle ta steget upp i Allsvenskan. Det blev ÖSK som tog det steget och matchhjälte blev en handbollsspelare, Per-Olof Larsson. Denne gänglige yngling nickade till två gånger och gav ÖSK den viktiga segern.

Förunderligt nog skulle handbollsspelaren Peo spela hjälterollen igen, ett år senare. Då gällde det för ÖSK att i den sista Allsvenska omgången på Ryavallen i Borås ta båda poängen av hemmalaget Elfsborg. En uppgift som varit oerhört svår för ÖSK under alla år, men den här gången kunde inte ÖSK och framförallt inte Peo Larsson stoppas. ÖSK vann med 2-0 och Peo gjorde förstås båda målen. Hade Peo gjort ett mål till hade Elfsborg degraderats. Nu blev det istället AIK som fick bita i det sura äpplet.

Jag tänker återkomma med flera liknade heroiska ÖSK-insatser i kommande inlägg. Vill dock avslutningsvis påminna om den fenomenala straffräddning som Anders Karlsson gjorde i hemmamatchen mot Degerfors hösten 1986. Straffmöjligheten fick Degerfors i slutet av matchen vid läget 0-0. Men Anders räddade på ett mirakulöst skickligt sätt, vilken var lika avgörande för ÖSKs väl och ve det året som någonsin den inledningsvis relaterade räddningen på mållinjen i Enköping. Undras om någon ÖSK-keeper någonsin gjort en mer spektakulär räddning?

Bengt