Fullsatt på Kumla IP

Pelle Yngvesson, bolltrollare i IFK Kumla på 50-60-talet, ringde. Han hör till det gäng som varje fredagmorgon träffas i ett rum på Stadshuset i Kumla för nostalgiska samtal kring ett stort antal klippböcker som speglar kumlaidrotten under en mycket lång tid. Klippböckerna är ett arv efter gamle IFK-ledaren Calle Lundholm.

Pelle hade en fråga kring ett foto utvisande en fullsatt läktare på Kumla Idrottspark. Flera av personerna på fotot var lätt igenbara som lirare från 50-60-talet, d v s vid den tiden då läktaren fylldes på grund av att gästande lag på Idrottsparken hette AIK, Örebro SK, IFK Eskilstuna och andra storheter. När hade det här fotot tagits? Så vitt "fredagsgänget" kunde erinra sig hade det sedan deras tid inte spelats en fotbollsmatch i Kumla som genererat så stor publik som fotot visade.

Ni som regelmässigt tar till er vad som skrivs i den här bloggen vet att det i mitten av 1980-talet spelades en div 4-match mellan IFK och Sköllersta som samlade över 2000 åskådare. Beklagligtvis var det inte fotbollsmatchen som publiken huvudsakligen kommit för att titta på, utan pausunderhållning i form av en improviserad boxningsmatch mellan VM-bronsmedaljören Shadrash Odhiambo och BK Kellys Alper Gungör. Det hela blev, som jag tidigare beskrivet pinsamt eftersom publiken efter boxningsmatchen troppade av och lämnade fotbollsspelarna åt sitt öde.

Fotot som "fredagsgänget" funderat över är taget vid det evenemanget i Idrottsparken. Jag kan med säkerhet säga stt fotot är taget före boxningsmatchen. Evenemanget som fyllde Idrottsparkens läktare gick av stapeln den 11 maj 1984. Fotot som togs skulle användas i annonser, på affischer och som förstasida i matchprogrammet tillsammans med slogan " Vi ses i Parken och hejar på IFK". Den ramsan förekommer än idag i klubbens matchannonser.

Lite fakta kan väl vara på sin plats att lämna när det gäller Pelle Yngvesson. Pelle är en av Kumlas stora spelare genom tiderna. Anledningen till att han inte nått samma berömmelse som till exempel Conny Tholsson och Mattias Jonsson är att han aldrig nappat på några locktoner från storklubbar. På den tiden då det fortfarande spelades landskapsmatcher var Pelle ofta given i Närkes lag trots konkurrens från allsvenska storstjärnor i Örebro SK.

När IFK Kumla 1960 vann den serienivå som idag närmast motsvaras av div. 1 och kvalificerade sig för den tidens "Superettan" var IFK hela Sveriges mest målglada lag om man begränsar sig till de tre högsta divisionerna. Den målglada kedjeformationen bestod av Pelle Yngvesson-Åke Eklund-Henry Björn-Conny Tholsson-Anselm Fredsdahl. Om jag inte minns helt galet snittade IFK 4-5 mål per match.

Bengt