Nöjesfältet Eyravallen- igen!

"Nöjesfältet Eyravallen" tillkom som en eftergift till den fotbollsintresserade allmänhet som i allt glesare skaror drog till framförallt de allsvenska arenorna. I en av Svenska Fotbollförbundet initierad landsomfattande undersökning framgick med all tydlighet att fotbollsfolket tröttnat på de allt torftigare arrangemangen. Allsvensk fotboll skall vara stor fest. I det avseendet hade svenska fotbollsarrangörer totalt hamnat i skuggan av såväl sina nordiska grannar Norge och Danmark som till exempel England.

I Sverige var ÖSK först att ta publikens önskemål på allvar. Det koncept som klubbens marknadsgrupp enades om byggde till stor del på arenaområdets- Eyravallens- stora fria ytor. Det fanns möjligheter att röra sig fritt inom området innan man tog sin läktarplats i besittning. Den möjligheten fanns inte på särskilt många fler allsvenska arenor i Sverige. Kanske Örjans Vall i Halmstad och någon ytterligare. Konceptet byggde på aktiviteter på flera platser inom promenadområdet, allt från levande musik till aktiviter för barn och barnfamiljer, diligensåkning runt arenan och träskultörer i arbete. Dessutom många försäljningsställen för korv, kaffe, godis och andra begivenheter.

Under den numera "gamla läktaren" byggdes Orvars Café upp. Där kunde man sitta med en kopp kaffe och lyssna till levande musik i väntan på matchstarten. Den stora öppna asfalterade ytan mot Idrottshuset döptes till Marknadstorget och fylldes med marknadsstånd och serveringstält. Ibland med underhållning från lastbilsflak. I publikvimlet på dessa ytor rörde sig mascoten Kronblom innan han strax före matchstart intog ryggläge på fotbollsplanen i avvaktan på att få delta i slantsinglingen.

För publiken som intagit sina sitt- eller ståplatser bjöds på underhållning som oftast genererades av det företag som köpt matchvärdskapet. För att matchvärdskapet inte bara skulle utnyttjas för trista reklambudskap via högtaleriet lämnade marknadsgruppen förslag på aktiviteter, när företaget självt inte hade några förslag på underhållning på innerplan. På läktarplats byggde vi upp en scen som under ett par år i stort sett abonnerades av en duo från Degerfors som underhöll med musik. Under en period spelades luffarschack på jättestor spelplan och med koner som markörer. De som spelade var ofta lokala kändisar som vanligtvis var antagonister på helt andra områden. Politiker till exempel. På innerplan byggdes en mysgrupp upp, där intervjuer av inbjudna kända personer genomfördes. Mysgruppen var en trädgårdsenhet under parasoll. På träläktaren fanns Guldsitsen reserverad för speciellt inbjuden person.

Vårt koncept intresserade Svenska Fotbollförbundet så till den grad att det i skriftlig form distribuerades till alla övriga klubbar inom svensk elitfoboll. Med uppmaningen att gå till verket att göra fotbollsmatcherna till stora fester, så som man gjorde i Örebro och så som publiken uttryckt att man ville ha det.

Nöjesfältet Eyravallen blev känt över hela Sverige. Dala-Demokraten skickade ett reportageteam som till sina läsare rapporterade att "I Örebro är fotboll stor fest- redan innan matchen börjar" och Sydsvenska Dagbladet, med välkände ÖSK-ätaren Åke Stolt vid pennan, tvingades erkänna att när det gällde matcharrangemang var Örebro i topp. I motsats till vad man presterade på plan, som han uttryckte det.

När det gällde publikaktiviteter fick ÖSK en efterföljare i framförallt Hammarby. Dock i en annan form än på Eyravallen eftersom Söderstadion inte var byggd för liknande aktiviteter. "Bajens" aktiviteter flyttade istället upp på läktarplats, där fansen så småningom blev landets första proffs på s k tifos.

Sammanfattningsvis kan man säga att ÖSK var först med att ta publikens önskemål om festliga arrangemang på allvar, men att det var Hammarby som tog över och nog skall ha största äran av att den stora publiken återkom till fotbollsrenorna.

ÖSKs snittpublik på hemmaplan var under åren 1989-1997 varje år större än det allsvenska publiksnittet. Hur stor del "Nöjesfältet Eyravallen" hade i den publiksuccén är naturligtvis svårt att veta. En uttalad målsättning de här åren var att " varje år komma på den övre halvan i den allsvenska publikligan" . Den målsättningen klarades med glans.

Bengt