Kumla-Blaskan

Det fanns en gång i tiden en skämttidning som endast utkom i Kumla. Tidningens namn var Blaskan och hade en läsekrets som i antal prenumeranter kunde räknas på fingrarna, kanske med tillägg för en och annan tå. Blaskan skojade friskt med framförallt stans idrottande befolkning men även politiker och andra fick tåla ett och annat. Nu har det gått så lång tid sedan Blaskan utkom så ett och annat ur innehållet kan offentliggöras. Utan risk? Kanske!

Vid ett tillfälle utannonserade tidningen ett fantastiskt evenemang i Idrottparken. Såväl Gre-No-Li som Rio-Kalle skulle komma. Den publik som kom till evenemanget lurades totalt på konfekten, men arrangerande IFK Kumla skyllde ifrån sig med att det blivit några stavfel i annonsen. Gre-No-Li visade sig inte vara den legendariska trion från landslaget och italienska proffsvärlden, utan rätteligen Gri-No-Li. Nämligen Grindtorparen-Norgren-Lindgren, en kumlatrio som inte riktigt räckte som surrogat för Gre-No-Li.

Till yttermera visso var det inte landslagshjälten Rio-Kalle som kom. Även här var det fråga om ett litet stavfel. Reo-Kalle skulle det vara, nämligen Kalle Kihlström i kiosken vid Reo-biografen.

I ett annat nummer av Blaskan kunde berättas att vaktmästartrion Jonsson (Idrottsparken), Johansson (Djupadalsbadet) och Cederström (Kvarntorps bostadsområde) fått ständig ilska klassad som yrkesskada. En fjärde sökande, Johansson (back), fick avslag på sin ansökan eftersom han inte var vaktmästare. Johansson (Folket Hus) ansökte aldrig eftersom han själv inte ansåg sig tillräckligt ilsken.

Jag kanske återkommer med mer godbitar ur Blaskan så småningom