Detta är inlägg nr 1000!!!

Vill bara tal om att det här inlägget är det 1000:e sedan blogstarten förra hösten. Den lilla historia jag ska berätta är någon vecka gammal men sparad för just detta jubileumstillfälle. Så här var:

Jag tog en cykeltur från Björkhaga till pensionärsdagis, d v s Clas Olsons. På hemvägen cyklade jag genom Wasatunneln och upp på Wasatorget. Just där uppförsbacken tar slut står en apparatur ( jag vet inte vad det heter) som registrerar och digitalt visar hur många som just den dagen cyklat förbi. Jag kastade ett getöga på dsiplayen och såg att jag var nummer 997 den dagen. Jäklar, tänkte jag, det hade varit roligt om jag blivit den 1000:e. Jag stannade därför till efter passerandet och inväntade två cyklister som kom nerifrån tunneln, nummer 998 och 999. Jag vände raskt på cykeln och trampade tillbaka de ca 50 meter för att få äran att bli nr 1000. Då, tror du inte kom ett cirka 8-årig ligist med fullt speed och cyklade om mig precis före laserstrålen. Ligisten blev nr 1000, men jag tog silvret, 1001.

Vad ska det bli av dagens ungdom, när dom inte visar någon som helst respekt för oss mogna?