Lasse Anrell tänker fel

Aftonbladets Lasse Anrell är bekymrad över ett vikande intresse för Allsvenskan i fotboll. Ett vikande intresse som han tyckte sig se redan i slutet av förra säsongen. Han till och med tror att vi kommer att hamna på samma dystra publiksiffror som i början av 1990-talet. För att ni rätt ska bedöma det rimliga i den spådomen vill jag rekapitulera de allsvenska publiksiffrorna under åren 1990-1995:

Matchsnittet var 1990 /4.608. 1991 /4.305, 1992 / 3.990, 1993/4.838, 1994/ 5.779 och 1995/ 5.687. Dessutom spelades 1991 en Mästerskapserie mellan de sex trämsta lagen i Allsvenskan efter våromgången. Den Mästerskapsserien samlade 4.747 per match - en oerhörd besvikelse för framförallt de representanter för det småländska fotbollsförbundet som fått så mycket beröm för sin kreativitet och sin "förmåga" att se hur en kompimerad serie med de bästa lagen skulle öka publikintressent- väsentligt.

Lasse Anrell påstår att den rekordtidiga allsvenska starten med ty åtföljande ovärdiga standard på planerna bara haft marginell betyderlse på publiksiffrorna under de tre första omgångarna, som ändå i snitt samlat 5.696 åskådare i genomsnitt. En siffra som jag, i motsats till Lasse Anrell, tycker är anmärkningsvärt bra med hänsyn till hur fotbollsvädret varit under de avverkade omgångarna.

Men jag håller med Lasse Anrell om att det kommer att bli ett jämförelsevis svagt publikår i Allsvenskan, men inte på grund av vikande publikintresse utan på grund av Allsvenskans sammansättning med flera publiksvaga lag än någonsin. Det kunde man räkna ut redan förra året så snart det stod klart att de nya allsvenska lagen skulle bli Mjällby och Åtvidaberg och att publikstarka Hammarby försvann till Superettan. Med Häcken, Trelleborg, Brommapojkarna och Gefle kompletterade med Mjällby och Åtvidaberg har Allsvenskan fått en ur publiksynpunkt synnerligen olycklig sammansättning. Skulle tro att de sex ovannämnda lagen inte ens kommer upp till ett gemensamt snitt av 4000 per match, snarare närmare 3000. Då förstår var och en att publikstarka lag som AIK, Malmö FF, IFK Göteborg, Elfsborg och Helsingborg får bära ett orimligt tungt publiklass för att den Allsvenska snittpubliken ska nå samma höjder som under 2000-talets första decennium. Men att snittpubliken skulle nå de låga nivåerna från 1990-talet kan det inte bli tal om.

Före en idealisk sammanstättning av Allsvenskan ur publiksynpunkt torde lag som Häcken, Brommapojkarna, Mjällby, Trelleborg, Åtvidaberg och Gefle ersättas med Hammarby, IFK Norrköping och lag från de stora mellansvenska städerna Västerås, Eskilstuna och Linköping.