En kunskapsförmedlande tomte

Våra barnbarn, göteborgsfödda båda två, har blivit 20 resp. 17 år. Ändå var jag, deras farfar, nödgad att för vilken jul i ordningen vet jag inte agera jultomte med jultomtens traditionella utstyrsel. Nåja, jag behöver inte längre ta till låtsasinköp av Aftonbladet för att förklara min frånvaro någon timma och dessutom räcker det med ett mindre lösskägg på hakan. Det viktiga är att jag kommer pulsande i snön genom Björkhagaskogen med en julklappssäck på ryggen och knackar på altandörren. Det vill säga att julklappssäcken inte innehåller alla klappar, dom flesta ligger kvar under granen.

Jag ska alltså komma pulsande i snön, ha skägg på hakan och tomteluva - och fördela julklapparna. Då är alla nöjda. Då är det jul på riktigt.Men eftersom jag är en jultomte med ambitioner försöker jag förmedla någon typ av kunskap. I år genom att jämföra snömängden i år med hur det var 1718, ett år då jag var kunglig hovtomte hos Sveriges dåvarande kung. En kung som jag var så familjär med, påstod jag, att jag kallade honom Kalle, andra sa "Kalle Dussin" men historieböckerna sa Karl X11. Den stora snömängen 1718 fick jag som hovtomte och den svenska karolinerhären kämpa oss igenom när vi hals över huvud räddade oss över till den svenska sidan sedan norska armén genant nog avlivat den svenska krigarkungen med ett knappskott - inte ett nackskott. Den snömängd som fanns i Björkhagaskogen var jämförelsevis blaha, blaha. Påstod jag innan det var dags att dela ut klapparna