Rekordsabbaren Sören

Som jag tidigare berättat , jagar jag med viss frenesi det personliga rekordet i stavgång 5 kilometer i Lundbyspåret. Rekordet har efterhand kommit upp i en sådan standard att det numera är mycket svårslaget och om en putsning än en gång ska bli verklighet måste jag på något sätt bli av med Sören.

Som ni vet avverkar jag femkilometersrundan medsols, mina medmotionärer däremot motsols. Därför möter jag många av dessa under mina rekordförsök. En av dessa är Sören från Mellringe. Och Sören nöjer sig inte med ett käckt "morsning" när vi möts, han vill prata. Han börjar sådär en femton meter före mötet och så gott som tvingar mig att stanna upp en stund för att lyssna på, om inte hans livs historia, så i varje fall små händelser i hans liv. Hittills har jag fått reda på han gjorde vapenfri tjänst vid brandkåren i Örebro, att han då ofta mot betalning ersatte Orvar Bergmark, Gösta Lindh och Olle Sääw då dom behövde ha ledigt för träning och matcher. Han såg alla ÖSK-matcher vare sig det var handboll, fotboll eller bandy. Han har bevär, påstod han vid det senaste mötet, med eksem som blir bättre när han vistas i solen. Hur det kan komma sig får jag väl veta i morgon. Solar gör han mest på bänkarna utanför rådhuset vid Stortorget och särskilt njutbara blir de stunderna om Frälsis eller rnågra andra glada musikanter underhåller Detta och litet till har jag fått reda på om Sören vid de enerverande, men för all del ganska korta stoppen ute i spåret. Inte blev väl världsrekordhållaren på distansen, Bekele från Etiopien, hindrad av någon Mustafa när han slog sitt rekord på dryga tolv och en halv minut.

Nåväl, när jag idag på morgon kom till Lundby för den i stort sett dagliga rundan såg jag att Sörens cykel fanns på plats. Han var alltså redan ute i spåret. Eftersom jag hade rekord i tankarna beslöt jag att för en gångs skull ta rundan motsols som Sören och alla andra. Vad tror ni hände? När jag kom ut ur en smal passage och hade en lång fin raka framför mig såg jag ryggtavlan på Sören bara 20-talet meter framför mig och eftersom jag uppenbarligen höll en högre marschhastighet skulle jag snart vara ikapp honom. Det är nästan skamligt att säga det, förlåt Sören, men jag stannade upp en stund skrinläggande alla rekordtankar för att Sören skulle få et försprång som räckte ända in i mål.

Jag var idag 5 minuter över gällande personliga rekordet, 56,5 minuter