ÖSK-minne 8 - flykten från Eskilstuna

Ola Ström i Nerikes Allehanda producerar i dagens tidning både en ledare och ett kåseri. I kåseriet skriver han med anspelning på ÖSKs fotboll att örebroarna kan gnälla på sitt lag men när någon utombys behagar säga någonting illa om laget och klubben så sluter man sig samman till försvar. Jag vet, för jag är just en sådan som Ola menar och det är detta förhållande som leder mig in på nästa ÖSK-minne.

Året är 1953 och fotbollssäsongen är över, i varje fall för mig som junior. Då kommer ett par herrar från IFK Eskilstuna till Örebro för att prata övergångar med mig och min bror Pelle. Pelle faller inte för locktonerna men det gör jag, Jag flyttar till smestan i december, börjar ett jobb på Bolinder-Munktells, bor hyresfritt i ett möblerat rum och börjar träna med Spogardt, Blohm, "Kjula", "Prosit" och dom andra grabbarna i laget. Allt var frid och fröjd, men så hände saker som gjorde att luften i Eskilstuna inte längre gick att andas.

ÖSKs bandylag spelade i mars 1954 SM-final mot Västanfors på Stockholms Stadion. Resultatet 1-1 även efter förlängning. Våren var ganska långt framskriden och det var svårt att hitta en arena för en omspelsmatch. På Stadion gick det inte för där skulle det spelas ishockey- EM eller VM. Jag kommer inte ihåg vilket. Omspelsarena blev Tunavallen i Eskilstuna, vars ismakare lovade en efter omständigheterna bra is. Den isen var redan från matchens början vattenbemängd och spelet urartade till rena parodin. Västanfors behärskade vattenmassorna framgångsrikast och vann med 2-1. Matchen sågs av över 17.000 personer.

När jag nästa dag kom till jobbet och till kvällens träning fick jag klart för mig att jag var den ende i församlingen som var bedrövad över ÖSK-förlusten. Tvärtom alla var glada för att Västanfors vunnit och några av spelarna på träningen påstod att den dåliga isen gynnat ÖSK och att det blivit ännu mera smisk på glansis. Hur okunnig får man vara?.

Kort tid efter matchen var jag tillbaka i Örebro och med på ÖSKs träning. Jag i det närmaste flydde från smestan. Vad skönt det var att vara tillbaka bland människor som var ledsna för att ÖSK förlorat och som insåg att det var den usla isen på Tunavallen som anledningen.

Så visst har Ola Ström rätt!

Bengt