Dom roligaste matcherna

Jag har spelat mängder av roliga fotbollsmatcher i mitt liv, men aldrig några som varit så roliga som dom som utspelades på gräsmattan hemma i Sånnersta.

Jag minns sommarkvällarna då Folke, Arne, Pelle, Peo och Mats kom cyklande från Kumla för att tillsammans med mig spela fotboll under några timmar på den illa slitna gräsmattan mellan boningshuset och den bortre dödlinje, som utgjordes av en källarkulle och en rad körsbärsträd. Till yttermera visso utgjorde en fullvuxen björk, omgärdad av ett stenparti, ett avsevärt hinder, placerad som den var som en extra, stationär, vänsterback. Men dessa små skönhetsfel på matcharenan parerades galant med fin teknik och sprudlande spelglädje.

Det här var alltså glädjestunder för mig som egentligen återkom alldeles för sällan. När en matchkväll var aktuell lovade dom här kumlingarna aldrig någonting bestämt, utan det var alltid frågan om "kanske", trots att alternativet var att gå och strosa och vissla på stan. När det var sagt att man kanske skulle komma gick jag alltid ner till postlådorna, där jag hade en god överblick över den eventuella cykelarmada som i så fall skulle komma nerför backarna vid prostgården och vidare via Örsta Kulle till Sånnersta.Om armadan skymtade, skyndade jag mig hem och preparerade planen, det vill säga jag slog ner dom fyra pinnar som skulle utgöra målen. Dessutom har jag för mig att mamma satte igång att baka det kaffebröd, det var några sorts snabbkakor, som behövdes till den efterföljande bankett, som alltid avslutade fotbollskvällarna

Kvalitéten på spelarna var högsta varierande. Från Pelle, som vid den här tiden spelade på allsvensk nivå i ÖSK, till Arne som mig veterligt aldrig varit aktiv spelare men hade en energi som kunde försätta berg. Den egenskapen delade han med Mats, medan, vad jag minns, Folke och Peo hade lätt att ge upp vid motgångar.

Matcherna på gräsmattan i Sånnersta är de roligaste och soligaste fotbollsminnen jag har. Tro Mig!

Bengt