Delsummering av 207 "tankar"

Detta är min 207:e "tanke" sedan blogstarten i slutet av september detta år. Tankar har jag förvisso haft även före blogandet, men nu har dom mer än tidigare satts på pränt. Jag kallar detta inlägg för "Delsummering" eftersom min klara avsikt är att fortsätta blogandet även nästa år.

Mina "tankar", och därmed inlägg, har mest handlat om Örebro SK, som varit min klubb genom åren även om jag haft minnesrika år i klubbar som IFK Kumla, Rynninge IK och IFK Örebro. Märkligt, när jag tänker efter, att inte en enda av mina 207 "tankar" handlat om IFK Örebro, där jag varit både aktiv, ledamot i fotbollssektionen och fortfarande och sedan 40 år (!) revisor. IFK Örebro fyllde 100 år 2000 och jag fick då förtroendet att göra klubbens jubiléums tidskrift.

Förutom 25 "ÖSK-minnen" har mycket handlat om klubben idag. Kanske allra mest hur klubben hanterats i länets enda tidning av betydelse, Nerikes Allehanda. Tidningen har varit en av mina måltavlor för kritik, inte minst sportchefen Anders Uddling och frilancaren Pelle Blohm. Tacksamma för mig att angripa, speciellt inom ett område där jag är övertygad om att jag besitter större kunskap och kännedom; nämligen ÖSK Fotboll under de senaste 20 åren. I varje fall när det gäller rena faktauppgifter. Kunskaper av den karaktären fräschas också upp kontinerligt i sällskap med mina lunchätarkamrater i Lunchtolvan. Detta sällskap på 13 personer som jag ganska fyndigt, tycker jag, beskriver som "en samling charmigt enögda fotbollsentusiaster med ÖSK-hjärta".


Nerikes Allehanda har försett mig med ännu en tacksam "måltavla", tidningens politiske redaktör Ola Ström. Tacksam, därför att han gång på gång ger mig "frislag" genom att sätta åsikter på pränt som jag inte tycker anstår en politisk redaktör i en så stor tidning som Allehanda. Bäva månde Ström när och om Allehanda en dag får en konkurrent inom stadens hank och stör. Vänstertidningen Etcetera verkar ju var på gång att etablera sig.

Ola Ström svarade nog för årets självmål när i en ledare informerade sina läsare om att om Sverige varit en delstat i USA, hade det varit den särkassigt fattigaste delstaten. Samtidigt kom FN: s barnfond med sin rapport angående barnens levnadsförhållanden världen över. Den rapporten visade att det är barnen i Sverige och Belgien som har det bäst och mår bäst. På en plats i botten kommer USA. Alltså; i den fattigaste delstaten i USA har barnen det allra bäst. Vilken paradox!

När jag läser alla "tankar" som handlar om mina sommarjobb under skolloven undrar jag hur många sommarlov jag egentligen haft. Det verkar nästan som att jag gått två år samma klass några gånger. Sanningen är nog den att jag redan från 4-5 klass fick börja att sommarjobba, med små inkomster förvisso, varav en del inkasserades av mina föräldrar till den knapra hushållskassan. Eftersom jag gick sju år i folkskolan och därefter fyra år i realskola så är det lätt, med mina kunskaper i matematik (addition) , att räkna ut att antalet sommarlov stämmer rätt väl med antalet sommarjobb.

Har börjat funderat på om jag inte tömt mitt förråd av minnen från förr, alltså minnen värda att berätta om. Om det är så, får jag hoppas på händelser i nuet att kommentera, kritisera eller varför inte rosa. Och jag har mina givna måltavlor Pelle Blohm, Ola Ström, Nerikes Allehanda och varför inte Lars-Åke Lagrell, som garanterat kommer att förse mig med argument. De är så att säga min "reservbänk" att kasta in när spelet låser sig, det vill säga när minnesbilderna tagit slut eller förbleknat till oigenkännlighet.

Kvar har jag också mina nyförvärvade kompisar i Lundbyskogen, Sören, Skägget och Den vandrande pinnen, av vilka Sören för tillfället inte vill blanda sig med oss andra, utan sökt sig till andra motionstrakter. Och naturligtvis min favorit Kronblom. Tala om att vara pålitlig!

Just nu känns det som detta är årets sista "tanke", för klockan 7 börjar jag nyårsfirandet i goda vänners lag. Det enda som kan hända är väl att Kronblom hinner leverera någon aktuell klurighet.

Bengt