Misshushållning med pokervinst
I morgon är det pokerkväll igen. Det gäller blygsamma belopp att riskera eller att vinna. Det kunde vara betydligt hetare pokerkväller hemma i Sånnersta förr i tiden. Jag kommer särskilt ihåg en lördagkväll då korten verkligen kom i rätt ordning. Jag tror att jag summariskt berättat det här tidigare, men här är detaljer kring hasardspelet 1950.
Den pokerkväll och dess konsekvenser som jag nu ska berätta om ägde rum en vinterlördag 1950. Jag är inte helt säker på vilka som deltog förutom min morbror som vi kan kalla för Drevet (för det var så vi kallade honom) och jag själv, men det torde i övrigt ha varit pappa Lars, Pelle och Folke. Jag hade dåliga erfarenheter av tidigare pokerkvällar, som alltid slutat med att jag redan i ett tidigt skede av kvällen fått ge upp i brist på pengar. Men den här kvällen var det annorlunda. Jag lyckades redan under de första givarna förmera mitt kapital så mycket att jag hade råd att utmana Drevet när han i kraft av en hög kåk drev upp budgivningen till sällan skådade höjder. Eftersom jag själv satt med fyrtal var jag naturligtvis inte sen att utmana, men hade till slut inte pengar till mer än syn. Den imponerande sedel- och myntpotten blev min.
Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg hur mycket pengar jag vann den kvällen, jag vet bara att jag omgående lade upp en plan för söndagen, dagen efter pokerkvällen alltså.
Ett hastigt överslag av min ekonomiska styrka gav vid handen att pokervinsten med råge skulle räcka till tågbiljett andra klass Kumla-Örebro tur och retur, en god lunch på kalops och rödbetor på Konsumrestaurangen vid Stortorget och entré till ÖSKs allsvenska bandymatch på Eyravallen. ÖSK spelade nämligen den söndagen en av sina fyra (!) hemmamatcher i bandyallsvenskan. Jag skulle få se favoriterna ÖSK spela på riktigt och inte bara på låtsas som på Larssons damm.
Ändå blev det inte som jag tänkt mig. Det gick bra med snöpulsningen ner till Kumla station via Örsta Kulle och backarna vid prosten Wiléns residens. Det gick likaledes bra med tågresan och Konsumrestaurangen vid Stortorget hade mycket riktigt kalops med rödbetor på menyn. Men sedan hände det som jag än idag inte riktigt kan reda ut.
Jag gick aldrig på bandymatchen utan valde att ta mig ut till Gustavsvik där det samma dag och tid kördes en isracingtävling.
Jag vet faktiskt inte varför jag valde det alternativet, isracing eller motorsport överhuvudtaget hade aldrig intresserat mig. Glasklart kommer jag än idag ihåg mitt fyrtal och Drevets kåk, men jag kommer inte ihåg varför jag, mätt på kalops och rödbetor, valde att se isracing på Gustavsvik istället för ÖSK-bandy på Eyravallen.
Jag har för mig att tävlingen på Gustavsvik vanns av Basse Hwem från Norge med Sme-Sven från Kumla som tvåa samt att ÖSK på Eyravallen vann över Tranås.
1 kommentarer:
Tänk att kapitalet kan förblinda även en ÖSK:are!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida