Ehrenmarks naturupplevelse

När jag såg fotbollsderbyt mellan Hammarby och AIK i går kom jag att tänka på något väldigt vackert som fotbollsälskaren Torsten Ehrenmark skrev i en av sina kåserier. Jag citerar-

Det vackraste landskap jag vet är en grön fotbollsplan med målstolpar och nät och hörnflaggorna fladdrande för vinden. Att sitta på de sluttningar som kallas läktare och titta ner mot dalen där de färggranna nationssymbolerna tumlar runt i yster bollek är naturälskarens skönaste stund.

Och vad är lärkans drill i skyn mot domarens triumferande flöjttoner, när han upptäcker en neslig oförrätt mot en ädel blågul kämpe och med en imperatorisk gest pekar mot den naturskönt belägna straffpunkten

Särskilt det där med "den naturskönt belägna straffpunkten" tycker jag om. Om straffpunkten ligger inom motståndarnas straffområde, förstås!

Varför jag kom att tänka på det här när jag såg stockholmsderbyt? Jo, det var beklämmande för en naturälskare att se hur AIK-fansen skräpade ner i naturen. Men jag tror säkert att de, liksom Ehrenmark, tyckte att straffpunkten var naturskönt belägen. I Hammarbys straffområde.

Ovanstående Ehrenmarkcitat är hämtat ur årsboken "Går det så går det" från 1974