Koltrastens sång och hundens skall

Gjorde come back i Lundbyspåret idag. Fem kilometer stavgång utan rekordhets. Hade väl hoppats att träffa mina gamla motionskompisar. Men ingen "Vandrande Pinnen", ingen Sören och ingen "Skä..., jo där kom han till slut "Skägget" när jag bara hade hundra meter kvar till målgång. Med tidtagaruret i handen och rekord i blicken. Han hade med andra ord inte tid att stanna för en pratstund.

Det blev en härlig runda i det stilla vårregnet. Under hela den timma som jag i stilla mak tog mig runt de fem kilometerna hörde jag koltrasten sjunga. Han måste ha setat högst upp i ett centralt beläget träd då hans sång gick fram var jag än befann mig på slingan. I mitt tycke är koltrastens sång djurvärldens ljuvligaste läte. I bjärt kontrast till ett annat läte som jag inte undgick - hundskall. Hur har han eller hon som har hand um´et, det vill säga den intelligenta designen, kunnat ge "människans bäste vän" en sådan vederstygglig pipa. Eller är det så att det är evolutionen det kommer an på. Det har kanske inte gått tillräckligt lång tid från vildhund till tamhund för att hundskallet ska ha hunnit förändras till något mer civiliserat. Det kommer nog att gå några århundraden till innan hunden låter som en koltrast. Tänk om man fick vara med då!

Nu är det bara att invänta sändningen från Ullevi i Göteborg. Ser i bladet att matchen börjar 15.00. Har hela tiden trott att matchtiden var 19.00 som det står på ÖSKs hemsida.