När målskyttar vaknar till liv

Apropå ÖSK:s måltorka visade jag i ett tidigare inlägg att det ännu inte finns någon anledning till misströstan eller panikåtgärder. 1965 var det nämligen lika illa med målfabrikationen i inledningen av Allsvenskan som i år. Bara 4 mål lyckades målfrossarduon Thomas Nordahl/ Leif Wendt åstadkomma på de 9 första omgångarna. Sedan blev det betydligt bättre.

Ett mer närliggande exempel på att man inte alltför tidigt ska misströsta kan jag ge från säsongen 1996. Det året blev ÖSK till slut femma i sluttabellen trots att inledningen var ändå sämre än i år. ÖSK låg efter 9 omgångar näst sist med bara 8 inspelade poäng och bara 6 gjorda mål. Till slut blev det en femte plats och 34 egna mål.

Ansvaret för måltorkan 1965 lades på Thomas Nordahl och Leif Wendt. Samma ansvar lades 1996 på giganter som Dan Sahlin, Miroslaw Kubisztal och Arnor Gudjohnsen. Men, det ska erkännas, det är svårt att se att någon i dagens lag ska komma upp i samma kapacitet som dessa storheter när det gäller måltillverkning. Efter de nio första omgångarna, alltså. På de nio första omgångarna är det hugget som stucket mellan Thomas Noardahl/ Dan Sahlin och Magnus Kihlberg/Kristoffer Näfver.