Från helvetesugnen till Askvallen

"Storhetstiden är över för Kvarntorp" skriver Nerikes Allehanda i dagens tidning. Ingen nyhet precis eftersom den storhetstiden slutade redan 1966 då skiffern slutade brytas och askhögen hade nått den höjd den har idag. Förutom att Svenska Skifferoljebolaget försåg nationen med den olja som var nödvändig för framförallt försvaret, det var ju krigstid när brytningen inleddes, men naturligtvis också för bilismen, var också Kvarntorp viktig ur arbetsmarknadssynpunkt. Till exempel att kunna erbjuda mig sommarjobb under flera sommarlov

Jag deltog inte direkt i brytningen av skiffern, men jag hade andra viktiga och ansvarsfulla jobb; som pinnpojke, som rätare av rälsspik och inte minst som klippare av gräsmattor i det bostadsområde som idag är under stort förfall. Men så var inte när jag under vaktmästare "Löken" Cederströms ledning ansade de gräsmattor som klarade de koncentrerade utsläpp av allehanda gifter som tog död på all annan växtlighet. Under ett sommarlov deltog jag i monterandet av en stor lyftkran som kom i byggsatser från Tyskland, som ett jättemecano ungefär. Min uppgift var att se och lära hur man sätter ihop en lyftkran, vilket jag givetvis haft stor nytta av under mitt liv.

Det var viktigt att bostadsområdet skulle hållas snyggt och välansat, för där bodde då blivande kändisar som Åke Granath, sedermera under många år fotbollsordförande i ÖSK och likaledes ÖSK-kändisen Benny Lennartsson, skicklig tränare och av svenska fotbollslandslaget ofta anlitad spion. Om jag inte minns fel bodde där också en talangfull målvakt som så småningom blev allsvensk målvakt i Åtvidabergs FF. Och i produktionsledet jobbade med stor ambition Olle "Totten" Gustavsson, mångårig järnkamin i ÖSK-försvaret. Kvarntorpskiffern var tydligen en god jordmån också för fotbollsfolk. Inte konstigt kanske, för i skuggan av askhögen fanns en fotbollsplan dit allsvenska storheter ofta styrde kosan för de tidiga träningsmatcherna på våren. Ingen fotbollsplan i hela Sverige var nämligen spelbar så tidigt som Askvallen i Kvarntorp. Anledningen var att planens yta bestod av varm aska som kom direkt från ugnarna.

Vid en av dessa ugnar - Rockesholmsugnen- arbetade förresten min pappa under många år. Inte nog med att det var en omänsklig arbetsplats, den kallades i ett litterärt verk om Kvarntorp för "helvetesugnen på slätten", arbetet var också ett skiftjobb. Var tredje vecka eller så gällde det att pappa arbetade nattskiftet. Jag tänker ofta på hur han cyklade till nattskiftet i mörker, regn och snö för att göra sitt nattverke vid "helvetesugnen" för att svenska försvaret skulle få bensin till sida stridsvagnar och allsvenska fotbollslag ett varmt underlag för sina träningsmatcher på våren. Cykelvägen från hemmet i Sånnersta till Kvarntorp var dryga milen. Jag kommer ihåg att pappa hade anställningsnumret 2222 och att han vid ett tillfälle övertalades att ställa upp i Rockesholmsugnens korplag i fotboll. Det resulterade i en svår muskelbristning. Kanske försökte han leva upp till sitt rykte som "Knycken". En specialfint hade gett honom det artistnamnet under hans aktiva tid.

Men visst är storhetstiden för Kvarntorp över. Nerikes Allehanda har så rätt