måndag 14 juli 2008

Totten, jag och Konspiration 58

Ta chansen! För bara 250 kronor kan du bli medlem i Konspiration 58, den svenska föreningen som påstår och försöker föra i bevis att fotbolls-VM i Sverige 1958 aldrig ägt rum. Att Sveriges silvermedaljer är bluffmedaljer och att Kurre Hamrins konstmål mot Västtyskland inte är någon sannsaga.

Förvisso blir det svårt för föreningen att värva oss överlevande åskådare från Nya Ullevi och Råsunda Fotbollstadion till hängivna medlemmar eftersom vi vet att föreningens verksamidé är falsk Men det är klart; om ett antal decennier finns det inte några ögonvittnen, som jag och Olle "Totten" Gustavsson, kvar som kan vittna och då kanske Konspiration 58:s medlemsantal stiger i höjden och svensk fotboll berövas dess historiskt sett främsta bragd. Totten och jag såg inledningsmatchen mot Mexico där Sverige vann med 3-0. Vi såg också den andra gruppmatchen mot Sovjet, svensk seger med 2-0, samt finalen mot Brasilien. Däremot kan vi inte med säkerhet säga att gruppspelsmatchen mellan Sverige och Wales verkligen spelades eftersom vi valde att inte åka upp till Solna för att se den matchen trots att vi förfogade över biljetter. Matchen var nämligen betydelselös för svensk del, avancemanget var redan klart. Ska man tro alla rapporter som kablades ut blev resultatet 0-0, men det kan jag således inte bekräfta som ögonvittne.

Jag kan alltså med visst fog och med krav på att bli trodd säga att Fotbolls-VM i Sverige verkligen ägde rum 1958, i varje fall när det gäller matcherna Sverige-Mexico, Sverige-Sovjet och Sverige-Brasilien. Dessutom var jag en av cirka 12.000 som såg en VM-match på Eyravallen i Örebro. Däremot är jag mycket tveksam till att 30-åriga kriget har ägt rum och jag tror inte en sekund på att Hannibal tågade över Alperna, i varje fall inte i sällskap med elefanter. Däremot finns det all anledning att sätta tro till att bonden Paavo blandade bark i brödet och att han bodde vid Saarijärvis moar. Det påstår i varje fall Runeberg.

Det är ofta svårt att veta vad man ska tro- och på vem. Jag kommer dock för alltid att tro på Robert Lind i Kramfors.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida