Lagrell kanske är värd ett tack

Idag ska jag och min kära dotter Åsa fira ÖSK på 100-årsdagen ( som egentligen infaller om 10 dagar). Vi gör det enligt uppgift tillsammans med 1038 andra, däribland ett stort antal legendarer inom svensk idrott. Kommer gör däremot inte SvFFs ordförande Lars-Åke Lagrell, som istället väljer att lämna över Damallsvenskans guldmedaljer till Umeås suveräna tjejer.

Lars-Åke har, kanske med viss rätt, fått bära hundhuvudet för ÖSKs degradering av ekonomiska skäl. Däremot har jag från fler och fler håll hört åsikten att degraderingen var just det stålbad ÖSK-fotbollen behövde för att återfå den ekonomiska balansen. Den mobilisering som skedde från kommunen, näringslivet och ett stort antal kapitalstarka privatpersoner hade sin grund i den totala nesan att stans stolthet sedan generationer tillbaka pekades ut som klubben som inte kunde sköta sina finanser. "Utan degraderingen hade denna mobilisering aldrig skett" är mångas uppfattning idag. Jag ansluter mig till den uppfattningen.

Det Lars-Åke Lagrell och hans vänner i bestraffningskommittén däremot ska kritiseras för är att man inte hade modet och viljan att se till att ÖSK fick sällskap till Superetten av Helsingborgs IF. Den klubben var betydligt mer illa ute än ÖSK.

Lars-Åke Lagrell kommer alltså inte till kvällens jubiléumsbankett. Det gör däremot jag och Åsa. Bara så ni vet.