Brånstas skollag i fotboll

Hur, när och varför Karl-Evert fick öknamnet "Tabben" vet jag inte. Det kan inte ha varit för något grovt misstag han gjorde som centerhalvklippa i vårt skollag. Så länge skolmatcherna var någorlunda jämna kämpade han som en vilde, men han hade egenheten att lägga av då han ansåg en match förlorad.. Han slutade fightas eller rent av gick av planen och cyklade hem. Om vi låg under med 2-0 och motståndarna ökade till 3-0 hade vi ingen Karl-Evert att luta oss mot längre.

Karl-Evert var som sagt en försvarsklippa i Brånstas skollag och han blev så småningom - om inte en klippa- så i varje fall en värdefull spelare i Karolinska Läroverkets skollag. Karro blev ett år svenska läroverksmästare efter finalseger med 1-0. Målskytt Karl-Evert "Tabben" Johansson, fostrad i Brånstaskolans lag. . Förmodligen var Karro så bra att man aldrig noterade "Tabbens" lilla egenhet. I Karros lag spelade också Åke Granath, senare en av de stora ledarna inom ÖSK-fotbollen under många år.

Det var alltid jag som fick ordna matcherna mot andra skolor. När det gällde matcher mot Sannahed var det Sören Duberg och jag som förhandlade. Matcherna mot Mossby fixade jag tillsammans med Per-Arne Ragnar. Per-Arne omkom förresten sorgligt nog vid Estonias förlisning. Per-Arne spelade efter skoltiden utan några större framgångar i IFK Kumla. När han senare flyttade till Örebro var han ofta måldomare vid ÖSKs allsvenska bandymatcher.Ni kommer väl ihåg tiden då en domare med flagga stod vid sidan om målburen och avgjorde om bollen var över mållinjen. En riskabel funktion kan tyckas, men uppenbarligen inte lika farlig som att åka färja.

När jag väl ordnat en motståndare gällde det att kalla det egna laget till match, vilket sannerligen inte var särskilt lätt. Fotbollsintresset var nämligen inte så där överväldigande, förmodligen mycket på grund av att särskilt bondgrabbarna påverkades hemifrån att inte hålla på med sådana dumheter. "Ni bara sliter ut skorna". När jag äntligen fått ja från så många att jag kunde lämna klartecken till Sannahed hände det obehagliga att Sören Duberg ringde två timmar före matchstart och meddelade att Sannahed inte skulle komma. Han hade inte fått ihop fullt lag. Det skulle jag naturligtvis ha talat om för Brånsta-grabbarna, som en smula motvilligt samlats vid vår fotbollsplan i Torp. Det gjorde jag inte utan spelade förbannad över att "den där j-a Sören kan man aldrig lita på"

Det var inte många i Brånstas skollag som med någon sorts seriositet fortsatte med fotbollen. Det var egenligen bara jag själv som hade det riktiga intresset att fortsätta efter skoltiden. Men jag tror att såväl Gunnar Sandberg som Birger Bergman spelade någon säsong i IFK Kumla. Så vitt jag vet blev "Tabben" aldrig så inspirerad av sitt segermålet i skolmästerskapet att han fortsatte med fotbollen.

Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma ihåg vem som var målvakt i vårt lag. Kan det ha varit Olle Karlsson i Torp? Det kan också ha varit Kjell Karlsson, han med alla syskonen. Den familjen bytte så småningom till det mer svenska efternamnet Lagemyr, ett namn som så småningom skulle komma att dyka upp i IFK Kumla-sammanhang, både på spelarsidan (Leif) och ledarsidan (Alvar aoch Evald) På senare år har det förekommit en Lagemyr i elitlaget BK Häckens laguppställning. Kan det vara en lirare vars förfäder snubblade fram bland tuvorna på Torps usla fotbollsplan strax norr om Brånsta i Kumla landskommun.

Jag förvånas över hur jag kan skriva så mycket om ett lag som aldrig spelade mer än 5-6 matcher, fördelat på flera säsonger. Och då har jag ändå räknat med matchen då Sannahed aldrig dök upp.